När märker man av det?

tack vickis
Men jag förstår inte... vad finns det att heja på.
Jag tycker att jag berättade det på ett uselt sätt för chefen. Vilkt jag ångrar ... det är bara att konstatera och inget att heja eller inte heja på...

Men tack iallafall, du är rar

hm... ibland blir det nog mer kryptiskt än vad som är meningen när man skriver snabbt här på BT....

Det som finns att heja på är att du ska leva med att man inte alltid lyckas göra som man tänkte. Omständigheterna sätter ju käppar i hjulet för att göra den där totala topprestationen som man ville. Och då kan man behöva nån som hejar på att man klarar av att leva med sig själv. Syftar även lite på det där med undersökningen och din oro för att oroa dig hemskt ingen. Jag hejar på att du klarar dig utan jättedeppigheten Orvar den här gången.

*kram på dig, FruLlis*

FruL, kul att det gick bra på UL, fast det var jag säker på att det skulle göra i och för sig!

Det där med chefen kan du ju alltid rätta till senare och säga att ni faktiskt är jätteglada för det här osv, inget att oroa sig för nu! Det är väl skönt att ha fått det sagt i alla fall.

Victory, men kan ni inte få till det i morgon kväll då? ÄL brukar väl dröja några dagar från det att man sett första symptomen har jag förstått?

FruL: Jag tycker det låter som om du inte har något alls att oroa dig över! Tänk så här: BM sa att allt ser prima ut! = Bra! Chefen grattade dig till graviditeten! = Jättebra! Tänk på det positiva och glöm resten! (Men jag förstås precis hur det känns när det inte blir som man har tänkt sig). *Kram*

Muggles och MIndre: Jo, han tar tabletten på jobbet, sen kommer han hem halv 10 = då jag går och lägger mig i princip. Sedan stiger jag upp kl. 5:30 och jag tror inte han är så sugen då, eftersom han har sovmorgon. Våra helt olika arbetstider underlättar inte direkt! Dessutom jobbar han nästan varje helg då jag är ledig. Verkligen dåliga förutsättningar!

Men nu ska jag leva som jag lär och tänka positivt! Kanske kan vi få till det imorgon kväll, måste kolla hur han jobbar...

Fru L
Man gör och tänker så mycket när man är gravid.
Sa BM att det såg bra ut så är det så.
Att du flänger runt på hästryggen och lever ditt liv är ju normalt för dig och den lille vet ju inget annat.
Att oroa sig hör till.Sköt om dig!

Jag tänkte precis som du, BrudSommar, angående FruLlan. Samtalet med chefen går ju att rätta till. Det går ju att förklara att du var stressad, eller bara rent allmänt uttrycka din glädje över barnet. Men det jag funderat över är om det inte börjar synas på dig att du är gravid? Som jag förstått det har du väl kommit ganska långt, eller blandar jag ihop dig med någon annan nu? Hur som helst har jag också funderat på hur det skulle vara att gå in till min chef och berätta, om jag nån gång blir gravid. Och jag kan säga att jag mår dåligt bara av tanken, usch så nervöst, vad säger man?! SÅ jag tycker du gjorde det bra, nu är det i alla fall gjort!

Om man inte vill gå direkt in till chefen är det bara att berätta för ställets skvallertant och sedan gör "djungeltrumman" jobbet, men det är inte någon bra ide´.

Fru L Berätta att det blev fel och att du var stressad.

tack tjejer
tack vickis
NU förstår jag...
Du känner ju mig och vet att jag är lite trög
man behöver liksom förklara saker för mig
Puss på dig vickis pickis du är klok som vanligt...

Tack så himla mycket allihopa vad ni är söta.
TACK!!!!!
ja ni har ju helt rätt dels att jag inte ska oroa mig för UL... men det har jag nog släppt redan faktiskt. Som min syster sa, nu är ju allt klart, bebisen ska bara bli större. Det är som det är redan Och om BM säger att det är bra... ja då är det det!!!!

Och emd chefen, ni har helt rätt. Jag har ju 20 veckor på mig att visa och berätta att jag är glad över min mage och boris.

TACK!!!! jag säger som sweetan Vad skulle man göra utan er????
Ni är toppen!
TACK!!!!!!!!

Och angående hur lå¨ngt jag gått så har jag redan gått 19 fulla veckor alltså är jag i vecka 20
det är ju heeeelt sjukt!!!!!
Jag har nästan gått halva tiden!!!!
Hur gick det till???
När hände detta????

Och ja det börjar verkligen synas nu. Det är det bästa med att jag äntligen berättat. Nu kan jag börjha använda mina mamma byxor. Mina vanliga brallor börjar ju bli försmå...

Victory: AM tipsade annars om deras metod - lunchdejter! Funkade tydligen för det var så hon blev gravid Men det kanske inte funkar för er - det kan ju vara långt emellan era arbetsplatser... El om man vill luncha hemma i de lägena kanske? *funderar*
Japp, jättesvårt att leva som man lär!!!! Mkt lättare att ge ngn annan råd och sedan hispa till själv. Men Victory - det här är inte sista chansen ni har - tänk på det!!! Minska pressen lite på dig själv också. Och försök njuta av att ni båda har VILJAN nu iaf. (Som sagt, lätt att ge andra råd... )

frullan: jag var också orolig över att vår bebbe var väldigt lugn de första UL:en. Inte förrän på NUPP:et höll den igång lite. Och du minns väl min oro när jag kom tillbaka från Åre att den var lugnare men det var nog bara en period. I min mans "bibel" (Du ska bli pappa-boken) står det att om den lugnar sig en period så är det bara återhämtning efter en aktivare period så man ska inte oroa sig (lätt? NOT!). Idag kände jag dock ett stort lugn att allt kanske kommer att ordna sig och faktiskt gå bra ända hela vägen fram (vågar man skriva det här??? peppar peppar och allt det där). Hjärtat pickade på som tusan och BM sa att den rörde sig mkt (den har väl en sådan period nu då ) och att allt såg fint ut. Det ligger ju absolut inte i deras intresse att dölja för oss om ngt ser ut att vara fel - så får man ju tänka.

Och apropå chefen: händer det någonsin att en väldigt planerat samtal blir som man tänkt sig? Tråkigt att det kom ut på det sättet det gjorde men det är ju naturligt så som du våndats över det här samtalet. Jag håller med tidigare talare att du kan rätta till det vid senare tillfällen genom att prata positivt om det. Det är ju faktiskt inte det viktigaste i världen vad din chef tycker heller...