Är det någon mer som jag?
Som tänker på bröllop större delen av tiden.
Vars vänner tröttnat på allt pratande? Vars partner suckar när det är dags att planera?
En fika med likasinnade vore inte dumt. Är det någon som är sugen på att träffas i eller runt Göteborg för en "bröllopspratarfika" 
Linum- aha då har jag ju sett filmen.
Såg slutet på Legally blond 2 - den var så där. Jag gillade verkligen ettan (även om det var svårt att erkänna *s*)
Helgturer är alltid mysiga. Jag åker till Stockholm helgen efter dig Little M. Vi skall bo på Nordic light, gå på musical . Bäst av allt- vi är bjudna på allt
Vi ska bara åka lördag morgon till söndag kväll. Vi firar två år tillsammans, så det känns mysigt att åka bort tillsammans.
Frieriet skedde en kväll, då vi åkt upp till mina föräldrars sommarstuga nära Orust. Vi hade ätit en lyxig middag med oxfilé och gott vin, när han gick ner på knä och friade. Jag blev så överrumplad att det tog ett tag att ta in. Men jag sa ja såklart. 
Sedan tog han fram champagne och vi skålade ute i blåsten. Detta var den 7/10. Vi gick ut och valde ringar helgen efter. Det har varit en lång väntan till den 11/11 då vi äntligen tog på ringarna. Ser fram emot bröllopet i augusti väldigt mycket! Har varit härinne och kikat ända sedan i oktober, men det kändes bra att skriva sitt första inläg efter att ringen fanns på fingret. Nu kan jag frossa hejvilt!
Lykke 07:
Inte dumt att bli bjudna. Vi bor på Elite och gå på R.E.A. Det ska bli kul!
Åh så roligt! Jag känner mig redan gammal i gemet efter att läst om ert frieri! Känns som att det var jättelänge sedan sambon friade... Du vet när man minns tillbaka, suckar, ler och tänker "jag minns hur det var..."! 
Fniss... Tezzz.. hur gammal låter du
Vi förlovade oss i somras. Jag skrev en liten berättelse om hur det var som kommer i repris.
"Västkusten. Efter en härlig middag med skaldjur och havsutsikt gick vi hem till hotellet. Ingen champagne dock? Plötsligt ville han gå ner till havet igen. ?Men varför skall vi promenera mer? muttrade jag och följde mycket motvilligt med.
Så kom vi ner till klipporna och där i solnedgången med västerhavet i bakgrunden gick han ner på knä och frågade mig om jag ville gifta mig med honom. Jag vågade inte titta på en lång stund. Knep ihop ögonen hårt innan jag vågade kika lite. Så gav han mig en ask från en juvelerare. Fasiken? inte en ring också. Livrädd för att han skulle ge mig en dyrbar och antik ring. Jag som är världens sämsta att hålla reda på saker. Långsamt öppnar jag asken - vågar inte titta?. Men i den ligger den bästa ring en kvinna kan tänka sig. En döskallering från leksaksaffären
Efter ett tag frågar han: Det vore ju trevligt om du svarade... Oj man kanske skall säga något när någon friar... Jag sa ja!"
På tal om ålder. Hur gamla är ni tjejer? Själv är jag 29 och min sambo 34.
Åhh vad romantiska berättelser!! Här kommer min förlovningsberättelse:
Jag och min kille låg i sängen en söndageftermiddag och tittade på film och jag var lite småsur. Rätt som det är "brottar" min kille omkull mig i sängen och frågar om vi ska gifta oss. Jag blev helt tyst och till sist fick jag fram: "kan vi väl".
Så vi kollade på ringar tillsammans och växlade dem på påskafton 2005 (ca 2 veckor efter "brottningsmatchen")
Vi bodde på hotell inne i London (vi bodde utanför London då) och var på en romantisk restaurang i Covent Garden på kvällen.
Mysigt att läsa om frierier. Det är ju så romantiskt. *suck*
Jag är 27 och min kille snart 29.
Här kommer vår förlovningsberättelse från 19/20 November:
Vi hade pratat om förlovning ett tag. Jag hade sagt till sambon att jag inte ville förlova mig på någon stor dag typ, julafton, utan jag ville att vi skulle ha en egen dag. Jag bjöd hem vännerna på födelsedagsmiddag. Tycker det är så tråkigt att fylla år på regniga mörka hösten så jag hade bestämt mig för att ha sommartema. Jag hade massa blommor, sommarmat och även beställt en glasstårta! Det var en jättetrevlig fest, alla åt och drack för fullt. Nu så här i efterhand förstår jag varför sambon försvann iväg ut på balkongen flera ggr under kvällen. Jag trodde då att han skulle hålla kompisen som rökte sällskap... nä, det var för att samla mod! Så när allt var uppätet och klockan passerat 12-slaget (alltså var det inte min födelsedag längre!) kom sambon och kompisen in från balkongen (igen). Kompisen tog bort stolen som stod brevid mig. Jag tyckte det var konstigt tills jag såg sambon bakom honom. Han såg ut som han skulle spy vilken sekund som helst! Så sa han att han hade en överraskning till... Då satte han sig på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom! Jag blev fullständigt chockad! Jag kunde inte få fram ett ljud på jättelänge och så började jag givetvis gråta (av lycka såklart)! Efter en stund (som kändes som flera timmar) lyckades jag klämma ur mig ett ja och så var vår lycka total! Jag ryser bara jag tänker på det nu... 
Hoppas jag inte tråkat ut er av min långa berättelse.
Förresten, jag fyller 27 i veckan och sambon är 36.
