Jag lyckades till sist få stegring på ÄL-testet igår, flera veckor efter beräknat datum. Jag hade i det närmaste gett upp men det var ju tur att jag inte gett upp testandet trots att jag arbetat mig igenom flera förpackningar vid det här laget. Det känns skönt att veta att den biten verkar fungera i alla fall även om kroppen inte verkar ha återhämtat sig än efter piller-stoppet med så ojämn cykel. Jag antar att mensen blir flera veckor sen nu också, där hade man ju kunnat hinna med x antal grav tester och fått upp hoppet riktigt ordentligt. Nu känner jag igen symptomen från förra gången faktistkt, fast då fattade jag nog inte att det var ägglossning eftersom jag inte börjat med tester då, krampande urinblåsa, svårt att gå på toa och ont i kroppen. Sist var jag helt övertygad om att jag blivit sjuk men eftersom vi var bortresta på semester så hann det gå över innan jag kom iväg till doktorn. Det är ju ödets ironi att man ska må urdåligt och verkligen inte vilja tänka på mys med make när det tydligen är som viktigast att man lyckas få till just det, suck.