Oj! Shit pommfritt - jag ska försöka svara, dom är ju trots allt 6 och 7 år nu - vänta bara tills ni är där
För det första, inte för att låta elak eller nåt för jag älskar mina/våra barn mer än nånting annat - men ingen av dom var önskad just när det var dax. Jag har inte haft någon stadig inkomst så vi levde på sambon och det har satt sina spår idag. Som sagt, jag kan låta lite grym men häng med, jag är INGEN elak männska
När jag vart gravid med äldsta kände jag inget speciellt tror jag *letar djupt i minnesbanken* - fick bara en ingivelse att testa mig. Innerst inne visste jag nog hur det låg till men ville verkligen inte att det skulle vara så.
Testade mig och det visade ingenting, men så kom aldrig mensen så jag testade igen efter ett par dar, och då var det positivt.
Symtomen för mig är att jag börjar drömma mardrömmar som tusan, känner lukter som en blodhund tror jag, ont i brösten osv osv
Jag har aldrig vart illamående.
Yngsta vart jag med fast jag hade kopparspiral inne efter äldsta. Då vart jag panikslagen och bokade tid hos en abortpsykolog - fast besluten att ta bort henne. Nu hade vi ett väldigt bra samtal och min far spelade en gigantisk roll i operation övertalning att behålla henne. Självklart gjorde vi det och nu har vi två gullungar!!! Ångrar inte en sekund någon av dom, däremot kanske tidpunkten i livet (uteslutande med tanke på ekonomin..).
Tänk på detta snälla ni, för det blir slitningar när man skaffar barn - jag lovar - var starka för man kommer igenom det ännu starkare som par bara man kämpar!
Oj, fel ämne
Med yngsta gjorde jag flera såna rosa billigare tester men dom visade ingenting. Jag fick ingen mens (har jag för mig), eventuellt en liten liten blödning som ni pratat om tidigare. CB visade dock rätt och sen gick jag till MVC och gjorde en test för att vara säker.