Ja ungefär hur länge efter det man blivit gravid dvs ägget befruktats kan man börja känna av det?
Jag känner mig illamående och har haft ägglossning för ett par dagar sedan max. Kan jag redan känna av en eventuell graviditet eller är det bara inbillning?
Fru Sofia: Det är andra försöket för oss också, men första försöket var egentligen inte helt 100 då vi missade ÄL pga resor med jobbet....
Usch så jobbigt att inte veta!
CicciL: Håller tummarna för er nästa ggr, jag vet hur det känns när man ser alla gosa med sina bebisar och som det blivit på smällen med på direkten (tror man ialla fall)...
CicciL: Har du undersökt mycket vad gäller bisolvon? Kan man käka det helt utan biverkningar? Kan oxå tänka mig att prova detta om detta försök inte går...
Vet inte om detta platsar här..
Jag har aldrig trott att jag skulle uppleva problem med att få barn, att jag alltid skulle få det när jag ville. Nu funkar ju tyvärr inte livet så. Min första graviditet var tidigt i tonåren och jag valdd bort det barnet, Min adra resulterade i min son som jag födde som 17 åring, han var inte planerad. Och kom till strax efter den första grav.
Gifte mig och försökte länge att få barn utan resultat, jag uppvisade grav symptom 2 gånger fast det var fabricerat. Efter en jobbig skilsmässa och en tillfällig relation blev jag gravid och hade mycket tidiga tecken,efter 2 veckor.. många av de ni här funderar över. Hade även smärta och sökte därför läkare, det visade sig kunna vara utomkvedshavande skap så de blev akut operation och en avbruten graviditet.
I min nuvarande relation försökte vi i över 15 månader blev lovad utredning, för att släppa på pressen beställdes en resa och därtill vaccin, tre veckor innan vi skulle resa tog jag efter mycket konstiga känningar ett grav test, då var jag gravid igen runt v 8. Problemet var då att jag fått Gula febern vaccin , något som ej rekomenderas till gravida. Än en gång fick jag ställas iför det faktum att avbryta igen. Detta var det tuffaste jag varit med om i alla graviditeter. Vi fick ingen info om hur skadat fostret kunde blivit eller vad som kunde hända, KK ville vi skulle behålla barnet tills v 16 och då efter ultraljud ta ställning till hur vi skulle göra.
Jag kan inte med ord beskriva hur ledsen det gör mig att läsa om alla er som så gärna vill men har svårt, ibland känns det orättvist att jag ändå haft det "lätt" och måstat ta svåra beslut.
Jag och min blivande vill ha barn, ändå känner jag en rädsla att behöva ställas inför detta igen, at välja mellen liv och död.
Jag önskar er som enträget försöker all lycka och hoppas ni snart har ett plus i testen, o´ch jag hoppas hitta styrka i att våga igen själv, barn är den yttersta gåvan och det finaste som man kan skapa..
Wow, vilken historia Snart fru 2007!
Hej Tjejer!
Har varit bortrest en vecka och när jag kom tillbaks har det tagit mig timmar.... att läsa allt ni skrivit!!!
Men nu är jag äntligen ikapp!!
Kul att ni hde kul ni som sågs vid svampen. Önskar jag hade kunnat vara med.... :(
Snart fru 2 feb 2007,
Det låter som om du har en väldig erfarenhet av detta med graviditeter och allt som kan följa med detta. Både lycka och sorg. Hoppas att det blir bra för dig och din man i framtiden och att ni får ert efterlängtade barn.
CicciL,
Ja, det ÄR SKIIIIT när man har trott och hoppats!!!!!! Men som sagt, ge inte upp utan på det igen! Det är ju som sagt ändå 7 månader som är genomsnittslängden för hur lång tid det kan ta från det man börjar tills dess att man blir gravid.
Och du tjejen, jag tycker det verkar väldigt bra ifall du kan sluta röka. För rökning är INTE bra om man vill bli gravid! Det kan faktiskt försvåra. Men om du tycker det känns helt "omöjligt" så försök att dra ner på rökat så mycket det går ändå.
Själv fick jag också röda floden i veckan. Men det var helt väntat eftersom jag verkligen inte alls trodde att det tagit denna månaden. Så kan det vara. Nu får man se framåt och förhoppningsvis blir det en rolig tid runt ÄL!! :)
Det jobbiga tycker jag är att det tar sådan tid mellan ÄLen, så man tycker liksom att tiden rusar iväg men inget händer (eftersom det inte "tar" menar jag)!
Vänner-fan
Hallåj, har varit på utbildning hela helgen och hittade dina inlägg en bit bak... Säger bara faaaaaan, här har man gått och trott att "illamående, det kommer då inte drabba mig-är ju i 7v och känner iiiingenting!" Så behöver det alltså inte vara... 
Måste fråga, är du fortfarande illamående som i v7-8? På tisd går jag in i v7... brrr... 
Konstigt nog känner jag fortf absolut inget annat än vad som skulle kunna vara icke-gravida-symtom, gasigt i magen, möjligen lite tröttare än vanligt och ev lite mer hungrig. Ok, brösten är väl det säkraste symtomet, som två stora apelsiner... 
Hur som helst, jättekul om du forts rapportera för det är så intressant att höra hur olika alla graviditeter verkar vara i början... Jag får väl återkomma när jag börjar känna något...
Går annars mest och oroar mig för att få ett MF som ju är väldigt vanligt åtminstona tom v12 tror jag dom brukar säga... uschusch. Säkert bäst att INTE tänka på sånt...
kram alla gravida och icke-gravida!!
Hej,
här testades idag negativt dagen före BIM. Och så klart börjar jag få mens också. Det var ju bara första gången, men ändå hoppades man lite för mycket.
Ja, ja det är bara att börja om igen.
Karm på er alla och hoppas att vi alla plussar snart!
Menade alltså KRAM på er alla och inget annat!
Snart lilla frun,
Jag trodde också att jag skulle slippa illamående när jag inte kände nåt i början. Det var v7-8 som det var som värst för mig. Sen blev det bättre, men jag tror att det delvis var för att jag lärde mig hur jag skulle hantera det också. Jag fick inse att livet skulle te sig torftigt ett tag (och inte riktigt som jag föreställt mig livet som nygift ). Jag tog inga chanser utan körde bara "ren överlevnad" dvs. jobbade (el. rättare sagt var på jobbet...), sov så mycket jag bara kunde och ägnade resten av tiden till att försöka träna lite och fixa en hel hög matlådor att ta med till dagen därpå. Mackor, knäckebröd, nyponsoppa, olika frukter, lagad mat, varma koppen, nötter... allt jag kunde komma på eftersom jag inte visste vad jag skulle kunna tänka mig att äta nästa dag. Så satte jag på åkbanden direkt när jag vaknade innan jag gått upp, för hade illamåendet väl börjat så var det för sent. Att sova var väldigt viktigt för mig, för är man trött blir man lättare illamående, och där fick jag ingen bra start för jag var fullständigt slut efter bröllopet. Men gå inte och oroa dig för mycket (om du kan låta bli...) utan försök njuta av varje dag du mår bra! Vissa mår ju bra hela tiden.
Gällande risken för missfall var jag också jätteorolig för det, men fick en glad överraskning vid min inskrivning, för då frågade de om jag ville göra ett vul (vaginalt ultraljud) och det hade vi ju inget emot. (De erbjuder det till alla där vi går.) Man såg hjärtat slå och då sjönk missfallsrisken till bara nån procent i och med det. Jag hade bara gått 10 fulla veckor då. Tror du att du kanske också kan få göra det?
Sen har jag en fråga till CicciL:
En annan liten överraskning vi fick vid ultraljudet var att de inte kunde se om det var ett eller två foster! Så vi ska tillbaka på fredag och kolla igen. Men jag tror att det bara är en baserat på dels att tvillingar inte är så vanligt men mest på att jag inte mår så fruktansvärt dåligt som jag har fått för mig att man gör när man väntar tvillingar. Men det kanske inte alla gör??? Minns du om du gjorde det? Hoppas det är ok att jag frågar, jag fattar att du inte mådde bra psykiskt i och med utgången av det hela, men du får gärna svara om du känner att du vill.
Nej, nu får jag sluta skriva så rasande långa inlägg...
hej brudar!
nu har man varit fru i drygt en vecka och vi bonkar bäver som aldrig förr. I slutet på veckan ska jag ha ÄL, så vi får fortsätta i samma tempo ett tag framöver, vilket är mer än angenämnt. Man blir ju helt slut, haha!
Är det bara jag och FruLlan som har ÄL i veckan?
