Tack tjejer för gratulationerna och de snälla orden!
Nu är jag i vecka 12 och mår hyfsat bra. Vill ni verkligen att jag berättar om fler symptom jag haft/har? För de är inte alltid så roliga? Men ok, här kommer de:
+ Illamåendet var för mig värst i vecka 7 och 8 (Det startade vecka 7 dag 2). Då handlade allt bara om att överleva. Enda gången det var ok var när jag var proppmätt, så ni kan ju gissa vad man gör då? Ser till att man är det! Då visste jag ju inte hur länge det skulle vara så illa heller eller om graviditeten skulle sluta i missfall så att allt illamående skulle vara i onödan liksom, så det var jobbigt. Jag kan dock varmt rekommendera Apotekets sea bands mot illamående Jag sätter på de direkt när jag vaknar och tar av de efter lunch ungefär och de gör stor nytta!
+ Jag har även varit otroligt trött ända sen jag plussade. Trött och orkeslös. Har sovit hur mycket som helst och har ändå knappt orkat vara vaken en hel dag i sträck vissa dagar utan har varit tvungen att ta mig en powernap.
+ Jag är och har varit vrålhungrig. Äter ca 50 % mer än vanligt. Har läst någonstans att det räcker med en extra macka, yeah right. Inte för mig!
+ Jag flåsar vid ansträngning (det gjorde jag redan runt tiden för plusset).
+ Smaken i munnen är inte metallisk för mig, bara äcklig. Den gör dessutom att ingenting smakar som det brukar. Vissa saker jag åt varje dag förut (bananer t.ex.) ger mig kväljningar nu medan jag äter saker jag aldrig köpt förut (som ostbågar), men ingenting är riktigt gott.
+ Dags för nåt positivt! Jag fyller faktiskt ut bh:n bättre! Har inte gått upp en hel storlek, utan fyller ut lite mer bara och det gör absolut inget!
+ Efter plusset kissade jag en gång/natt (aldrig innan jag blev gravid) och är nu uppe i två gånger/natt.
+ Har mycket gaser i magen på kvällen då mina tarmar verkar svälla.
+ Har haft taggarna utåt och har blivit rasande några ggr, vilket jag aldrig blir annars. Stackars den som kommer i vägen?
+ Jag har varit väldigt nedstämd och bara drömt tråkiga/mörka drömmar. Men det känns som att det har vänt nu. Men det har nästan varit det jobbigaste, för det gav mig dåligt samvete dessutom. Vad har jag att vara deppig för liksom?
Hmmm? Läste just igenom min lista och inser hur trist jag framställer det hela. Allt ovan är sanning, men faktum kvarstår att jag mår ganska bra just nu, så jag vill inte att ni blir avskräckta. Och jag har gott hopp om att det kommer bli ännu bättre snart, för när man läser hur man brukar må vecka för vecka har det stämt rätt bra för mig hittills och det står att det ska vända så orken kommer tillbaka och illamåendet minskar redan någon gång nästa vecka kanske. Sen tillkommer det faktum att vi inte har börjat berätta för folk än och det kommer nog komma mycket glädje i och med det.
Kram från mig!