FruSofia - tack för svaret, då räknar man ut bim dagen ungefär så som jag trodde.
Jag tror att för min del handlar det hela om ett omedvetet kontrollbehov. Jag skulle behöva veta vem det är som kommer att vara där, hur kompetenta personerna är, är de bra på det de gör, etc. Sedan handlar det säkert till viss del om obehag och rädsla att någonting ska gå snett. Har inte funderar extremt mycket på det eftersom det inte har varit aktuellt, men om jag blev gravid då skulle jag ju på allvar behöva ta ställning till "snitt eller förlossning" frågan. Barnet måste ju komma ut på något sätt ;)
Amning... jättefint när andra kvinnor ammar, men jag vet inte om jag vill göra det själv. Min mamma kunde inte amma och då har jag säkert tagit efter henne. Jag uppfattar brösten nu främst som en erogen zon, men att ha MINA egna bröst (ego, jag vet) som en matfabrik... jag vet inte. Om det gick problemfritt att amma, ja, men annars är jag tveksam till projekten.
Men man vet aldrig hur man blir som gravid. Kanske förändras man över en natt och jag skulle börja förespråka både naturlig förlossning utan smärtlindring och amning tills barnet är två ;)