Ja ungefär hur länge efter det man blivit gravid dvs ägget befruktats kan man börja känna av det?
Jag känner mig illamående och har haft ägglossning för ett par dagar sedan max. Kan jag redan känna av en eventuell graviditet eller är det bara inbillning?
Utomkvedshavandeskap är förresten när fostret fäster utanför livmodern, t ex i äggledaren. Det kan ge utslag på gravtest men gör tydligen inte alltid det. Man upptäcker det genom att hcg(?)-hormonet inte ökar som det ska (det ska dubblas var tredje dag tror jag), och det måste tas bort. Så jag är väldigt glad att det inte var det!!
koko: tack för infon. Usch det lät inte alls roligt att få. Fy. Nu har man ju en sak till att oroa sig över. Fast inte jag då som nästan beslutat mig 100 att lägga ner projekt barn och börja med p-piller 
mindre: usch yoga, promenader och sånt jag håller med man vet att det säkert skulle vara otroligt bra för en men GUUUUUUUD vad tråkigt! Jag kan inte sitta still så hur skulle yoga funka? näe fy vad trist.
Ridning och djur över huvudtaget är dock min medicin. jag tycker att djur kan få en att må bra hur jäv*ligt det än må vara. Synd bara att mina raringar är där jag inte är eftersom jag är låååångt hemifrån...
Fy vad hemskt det är att resa i jobbet!!!!
Mindre - lite svårt att svara på faktiskt. Jag har inte gått någon kurs eller läst någon bok, eller ens gått på yoga... :)
Däremot har jag nog funderat väldigt mycket, man kanske kan kalla det meditation? :D
När jag får svårt att hantera något försöker jag skriva dagbok också. Min dagbok är extremt deprimerande läsning eftersom jag uteslutande skriver när jag mår dåligt...
Jag och min sambo är väldigt olika, och jag tror att det inspirerat/tvingat mig att reflektera över mycket, typ varför tycker jag som jag tycker, vad är viktigt för mig, bygger mina värderingar på mina åsikter eller andras?
Vet inte om det var något bra svar eller bara svammel...?
fruL - nej nej nej, lägg inte ner det här nu! Om ett år kommer du sitta där med en nyfödd bebis och le lite när du tänker tillbaka på din panik, jag lovar! Krama kissarna och maken hårt när du kommer hem så ska du se att det känns lite bättre. Mina katter fattar tyvärr inte det där med att de ska hålla sig nära mig när jag är ledsen... Otroligt nonchalant av dem, eller hur!! ;)
ja det var nonchalant!!!!
hallå finns det inte uppfostrings anstalter för katter? 
Min ena katt är så otroligt mysig och känslo kännande av sig. han kommeralltid och tok kelar när man är lite låg.
Han har bott ett litet tag hos svärmor som varit lite nere för en ombyggnad som drar ut på tiden. Och hon har blivit helt super kär i honom eftersom han klänger på henne hela tiden nu när hon varit låg. Snällt av honom men nu vill hon inte lämna tillbaka honom för hon fäst sig så dant vid honom och att han tröstar.
Hmmm , barn på armen om ett år. Näe det känns faktiskt HELT ouppnåligt för närvarande
Jag skrev också mycket i en bok när jag var deppig förr i tiden (många år sedan) och just att skriva hjälper otroligt mycket. Men jag kan säga att jag inte ens kan öppna boken ens snart 10 år senare. För det är INTE upplyftande ska jag säga. Men å andra sidan så beyhöver jag ju inte läsa iden ...
Men hörni - vi skriver ju av oss lite här! Alltid något.
Skrev också dagbok förut - under tiden när det hände mycket i mitt liv (bodde utomlands i perioder, pluggade etc). Nu skriver jag inte och inget spännande händer. Jag kanske skulle se sammanhanget. :)
FruL - eftersom mina jobbresor är så få så älskar jag när de inträffar. Det betyder att jag faktiskt har något betydelsefullt att göra på jobbet. Inte bara sitta vid datorn och producera sånt som ingen läser om de inte måste. Rår om mig själv, tränar, läser böcker. Och så är det så gott att komma hem till maken efteråt. :)
Men det är klart att det känns tungt när det blir mycket resor.
Mindre: Jag tror att alla är så olika när det gäller resor. Jag vill ALDRIG resa inte ens sällan. Jag vill vara hemma. Där har jag ju allt det i mitt liv som faktiskt betyder något. Make, djur, hobbys, vänner och familj. Det finns liksom inget annat i livet som är viktigt och då vill jag heller inte åka ifrån det som är viktigt.
Visst det går en vecka eller så om jag måste. Problemet eller snarare orsaken till att jag deppar över det så mycket nu är för att jag måste vecko pendla i 2 månader. och det betyder att jag kommer att behöva lämna det jag älskar så länge.
VARFÖR????
Jag har ju skapat ett liv jag älskar och mår bra av. Jag vill inte resa ifrån det.
fy vad jag tjatar om det här. Men usch säger jag bara.
Ja det är sant vi skriver ju av oss här. Det är bra!
Oh, vad gulligt att låna ut katten! :)
Det är ju därför vi är kattälskare - för att de är olika och egensinniga... Ingen av dem fattar när de behöver trösta mig, men däremot kommer den ena alltid och möter mig när jag kommer hem från jobbet (utekatter)!! Såå coolt att de har koll på sånt...
Det finns ingen möjlighet att korta perioden? Kan du prata med arbetsgivaren så du får ett löfte om att det inte kommer att hända igen?
koko: hmmm min chef räknar pengar och skiter i folk. Näe nu var jag elak inte riktigt så illa är det, men. Jo jag har pratat med honom och han fattar att detta inte var okej. men det hjälper ju inte just nu...
Såg förresten ett program på TV igår om att hundar hjälpte till att hitta cancer på sina ägare. man försökte testa om man skulle kunna använda hundar i allmän diagnostisering. Coolt vad djur kan hjälpa människor tycker jag. Är helt överens med djurs helande och läkande egenskaper. Jag tror verkligen på att använda djur i sjukvård. Fy vad djur kan hjälpa människor att må bättre.
hurra!
Tänk om det fanns en liten vovve som kunde hjälpa en att tala om om man är steril eller inte: och sen skälla när man har ÄL så att man bara kan humpa gubben 
alltså om man nu inte är steril!
