gravid? när märker man av det?

När jag var i Italien i somras så såg jag en väldigt gravid italienska som på en restaurang noga förhörde sig om huruvida ostarna/det kallskurna köttet var ok att äta - sedan struntade i hon att äta det och drack ett stort glas vin istället ... Så alla verkar göra lite olika ...

Själv vill jag inte oroa mig mer än jag redan gör för min grav. utan är väldigt försiktig med ostar/rått kött osv. Hoppar över vin etc. Tänker att livet är långt och kan jag inte vara utan detta (såväl "farlig" ost, parma som vin) under en så kort tid som nio månader så är jag verkligen illa ute!

Alla blir saliga på sin fason.

Koko:
Det är vel egentligen inte så konstigt att du oroar dig för "det värsta": Det är ju på något sätt lättare att föreställa sig det värsta och oroa sig för det så slipper man chocken sen. eller blir bara lättad. fast det är ju klart man kan ju hävda då att det är onödigt att oroa sig och sörja innan man vet, men men...

Utomkveds, jag måste erkänna att jag inte riktigt vet vad det är. men det är skönt att höra att du är glad och lättad över att det i alla fall inte är det.

jag vet att det kommer att gå bra och förhoppningsvis så är det "bara" en cysta av ofarligt slag. Så att du kan gå vaidare. Om inte så kommer allt att ordna sig ändå. Det kommer gå bra jag bara vet det!

Jag tycker att du vekar vara en stark person och jag blir imponerad över hur du klarar att se positivt på saker. jag önskar att jag var sådan själv.

Har en väninna som blev ofrivilligt gravid och det tog henne ett par månader innan hon förstod att hon var det pga mycket oregelbunden mens. I alla fall...back to subject. Jag frågade henne som är en stor vinälskare om suget har avtagit då hon väntar barn svaret jag fick "det där är bara skitsnack" ....ha, ha! Hon är så sugen på gott vin när de sitter hemma och äter middag och för att inte tala om hennes sushi-sug. Det är visst enormt.

Som sagt, jag tror att de "symptom" man får under graviditeten är så individuella att det är svårt att generaliser.

Själv mår jag superkonstigt just nu. Antingen håller jag på och blir sjuk eller så är jag gravid. Normalt brukar jag få menskänningar ett par dagar innan mens men nu mår jag superkonstigt redan en dryg vecka innan. Vill inte gå omkring och känna efter men när man mår lite lustigt så kommer ju funderingen "är jag gravid" helt oundvikligt!

Man kanske skaffar ännu större sug efter saker som man vet att man "bör" äta/dricka.

En kompis gick få långt att hon köpte helt alkoholfri öl som hon drack, inte så gott men suget vart för stort hahah

Jessie: Orsaken att börja med p-piller var att jag inte orkar med den känslomässiga berg och dalbanan i att skaffa barn och misslyckas. Jag är inte tillräckligt stabil tror jag. och om jag inte är det, är jag då tillräckligt stabil att bli mamma ? dessutom så är jag ju övertygad om att jag är steril så vad är skadan? det blir ju ändå inget
men jag vill ha en Make-junior, fyyyyy vad gulligt. Det blir ju inte samma sak att adoptera... kanske provrör?

Håller helt med det där med maten och levernet. Hallå!!! jag avskyr all skrämsel propaganda som cirkulerar runt graviditeter. man får inte äta det och inte göra det. läste i DN för ett tag sedan att småbarnsmammor skulle undvika att gå inärheten av ställen där man gräver i marken för där finns det bakterier. Detta hade resulterat i att småbarnsmammor var helt tokiga och inte kunde gå i vissa områden för att de byggde ny trottoar!!! HALLÅ skärpning. Visst ska man undvika faror men nån jäklarns måtta får det vel vara.

Skulle sakna sushi något enormt om jag blev gravid så det kanske är lika bra att det inte blir något. Dykning vore också sjukt att vara utan...

Suck! Det värsta med att gå och vänta och hoppas är att det tycks förskjuta mensen. Nu kom den inte på förmiddagen som den alltid brukar göra (alternativet tidigare har inträffat, men inte senare på flera år). Så börjar funderingarna igen - barn???

Bortser glatt från fakta att jag gått och småblodat lite under veckan - precis som vanligt innan mens. Det kanske var annat "småblod" denna gång...

Fåntratt är vad jag är! Blir så trött på mig själv.

mindre: det är precis det som är problemet. Man vill så gärna se tecken på att man är gravid. Att man tolkar ALLT som det. Även såna saker som händer även annars och egnetligen är normala blir helt plötsligt graviditets tecken. SKIT** irriterande!
Själv blev ju min förra mens förskjuten 4 dagar eftersom jag tänkte så mycket på det hela. Den brukar inte heller vara sen någonsin. Men...
Denna gången kom den i tid minsann, påå sekunden till och med

fruL - du kommer att bli en fantastisk mamma!

Jag vet inte om jag är så stark egentligen, tror mest att det kanske beror på att min barnlängtan inte varit lika stark som min längtan att veta att jag fungerar, dvs kan bli gravid (sjukt, jag vet). Nu kommer jag ju förhoppningsvis få veta det, och det gör mig lugn på något icke normalt sätt... ;)
Jag har jobbat mycket med mitt "inre lugn" de senaste åren och det har nog blivit bättre. Jag märker faktiskt, nu när jag tänker efter, att jag jagar upp mig mycket mindre nu än förut. Saker jag inte kan påverka (som det här) är det bara att acceptera, inget blir bättre av att jag får mig själv att må sämre. Typ. Ibland går det bättre, ibland sämre. :) Sen har jag ett otroligt stöd hos min sambo också, det är mycket tack vare honom som jag är lugnare!

_koko_

Hur har du jobbat med ditt lugn? Dela gärna med dig av tips - förutom sambon då, honom får du behålla.

Jag vet att jag borde ägna mig åt yoga, promenader och annat "meditativt", som jag tycker är för tråkigt och ineffektivt. :D Men det kanske är rätt väg?

FruL

Visst är det irriterande att inget funkar som det brukar. Men bara av att skriva av mig så känns det bättre - och mensen börjar göra sig mer påmind mer och mer - tyvärr.

Forumet har väl en "avslappnande" effekt. :)