Nu har jag gjort det igen...

Ja FruL, alla andra dömer dig - med andra ord jag
Förlåt, hoppas du kan se tillbax och förstå mig senare när du går med magen i vädret
Nä, jag låter så illa hela tiden - läste just att du bokat tid för kontroll. Det är nog jättebra, då får man antingen svar på varför det inte går eller svar på att allt e ok, och då försvinner några hjärnspöken förhoppningsvis.
Håller tummarna lika hårt - om inte hårdare, för att du/ni ska få bebizar. på dig även om jag har förargat alla
Mer punsch till folket

Uh?! Va? känner mig helt bakom flötet? Jessie? Har du förargat nagon? Inte har vi väl dömt FruL? Huh? Nämen...

jessie: Du har absolut INTE förargat mig!!! Jag är ledsen om du tror det. Sossy, jag är inte den gladaste hamstern i buren så därför kanske jag låter negativ och har fått dig att tro att det är ditt inlägg eller så som fått mig att bli ledsen.
Absolut inte!!! Det får du inte tro.

jag uppskattar väldigt mycket att folk säger vad de tycker och kommer med input. det är liksom det det hela går ut på. Sen om någon inte ser saken exakt som jag gör eller så det är ju helt okej och faktiskt bra för för om alla tyckte lika, vilket utbyte skulle det vara?

MEN. Jag kanske inte är mottaglig för alla råd eller håller med om vissa saker. Så kan det ju också vara. Och just pepping om att allt är bra och tänk positivt det har liksom inte fungerat på mig.

Herregud om det hade varit så att jag kunde säga åt mig sj'lv att var glad, skratta och hoppa och så skulel jag känna så. Ja OJ vad livet hade varit lätt och kul då. MEN nu är det inte så. Jag kan inte bara intala mig att nu är du glad fruLLan lilla och så blir det så...

Hänger ni med eller svamlar jag bara?

Och just nu känner jag att livet är super attans fasikens super skiiiiit!!!!!!! Inte bara det här med den uteblivna graviditeten utan att befinna sig långt hemifrån med super hemlängtan arne. Jag vill hem till maken, kompisar, katterna, hästarna och lägenheten. ja ALLT!!!! detta sakapar ju grunden till att jag är nere. Att vara borta hade jag ju ställt in mig på. problemet är att den deal om 3 dagar per vecka som jag accepterade har utan min vetskap bytts till 5 dagar per vecka och det är en STOR skillnad anser jag.
Därav ledsen!!!!
Kan INTE förlika mig med att inte kunna leva MITT liv pga av jobbet.

Sen kommer vi till problem 2 uteblivna graviditeten.
Visst det KAN ta lång tid jag VET!!!! MEN jag har intev all tid i världen. jag anser att jag är GAMMAL!!!! och jag VILL inte åka känslomässig berg och dalbana i flera år. Det pallar inte mitt stackars psyke.

Dessutom så misstänker jag av flera skäl att jag inte KAN bli gravid. Visst det är väl att ta ut sorger i förskott och måla faaaan på väggen, MEN... nu är det så jag tänker. Jag är helt klart en jä*vligt f*cked** up person!!!!!! som borde läggas in på närmsta ps*yke. SÅ är det!

men det kan jag inte bara låtsas om att så inte är fallet.

Guuuuuuud vad jag svamlar,

Menb summa summarum jessie: jag är INTE ledsen på dig TVÄRTOM jag uppskattar dig och dina inlägg även fast jag inte kunnat ta till mig dina positiva tankar och råd.
Puss på dig
och puss på er alla

nu ska jag hem och GRÅTA!!!!! fyyyy vad skönt det ska bli!!!

Gråta över att jag aldrig kommer bli gravid och för att livet suger för tillfället.
Så där där ser nu hur det står till emd mig.

Be mig dra åt helskotta* ni, jag förstår att jag INTE är en kul pricka att ha i tråden. Förlåt om jag förstör allt! puss

nej zozo: ingen har dömt mig eller förgargat mig helelr för den delen!!!!

jag är bara attans nere och deppig som sjutton men det beror INTE på någon av er utan att jag är en psykiskt skadad människa

Kära Frullan!

Det finns inte så mycket man kan säga, det konkreta du kan göra har du gjort - beställt tid för gynundersökning. Ovisshet är ju hemskt tungt och du har gjort vad du kan för att slippa den.

Känslomässigt är det svårt att stötta, mer än att säga att jag och de andra girlsen finns här. Vi bryr oss och vi lyssnar/läser.

Vad gäller hela förvirringen kring uppdraget du har här i hålan, knäppt val av logi och allt sånt - önskar jag dig all styrka i världen i förhandlingen med din chef om arbetsvillkor som DU som arbetstagare upplever som fel.

Sköt om dig, gumman!

God morgon.
Skönt att höra FruL, att det inte är jag som fått dig att tro att du inte kan vara här och förgylla vår tillvaro. För det gör du, hela tiden. Man ser fram emot att läsa det du skrivit oavsett vad.
Däremot gör det ont i hjärtat att "se" hur du mår just nu
Om jag kunde ta en del av det du känner så du slapp lite, men det går inte. Du kan väl försöka kasta lite norrut, så kanske det blir liiite lättare?

När får du åka hem? Helt sjukt att dom gjort sådär med dagarna borta! Hur länge har du jobbat där? Jag menar bara, om jag skulle råka ut för nåt sånt med mitt "nya" jobb vet jag inte om jag skulle våga säga till, men om man jobbat länge så.... Fast nu kanske du inte är i form att ta någon disskussion med chefen å andra sidan.... så glöm det. Nu är det jag som svamlar i vanlig ordning

*världens största kram till lilla frun*

Fy vad ni är snälla. Jag känner mig som ett stackars psykfall som måste tas om hand av alla andra...
stackars er och FÖRLÅT!
Usch dagen känns inte bra, sitter reedan och blinkar bort tårarna, snacka om patetisk
usch Men kvällarna är ändå väst utan maken och hemtryggheten.

Tänk att jag blivit en sån tant som är så otroligt beroende av hemmet och tryggheten. Eller så kanske det är så att jag flängt runt så mycket i mitt liv så jag inset vad som FAKTISKT är värt något.
Och det är bara att inse att ens familj och vänner är det ENDA som är viktigt i livet. Allt annat kan man vara utan men INTE det. Alltså tycker jag att det inte finns något som är viktigare än att vara där min familj och vänner är... och alltså inte någon annan stans.

Sen bidrar ju att vi hade kommit överens om 3 dagar och inte 5 självklart till sorgen. Konfrontationer är inte riktigt min grej. Jag är faktiskt ganska konflikträdd. jag avskyr när folk blir arga eller irriterade påå mig. Även fast jag har rätt.
Men jag har talat om för chefen att detta inte fungerar... men vad händer...

Sen är det den absolut största sorgen, graviditeten som inte kommer...
Hade jag bara varit gravid så hade jag nog klarat resten men...

usch nu komemr tårarna.
Det känns som om allt är kört. Jag VET man ska inte ge upp och man ska fortsätta hoppas. jag VET det MEN tyvvär jag kan inte...

usch förlåt att jag bara gnäller. Är enormt långt ner uner isen nu. Mensen raserade verkligen hela världen.

I morgon kväll får jag i alla fall åka hem till sholm!!!!! Men då är maken bortrest

men fy mina inlägg ä'r ju så deppiga så inte ens jag orkar läsa dom
förlåt!!!

det här som var en kul tråd ett tag tills mitt dewpp tog överhanden

förlåt!