1-night-stand/Långdistans

Nu fick jag svar... han hade varit i sina föräldrars sommarhus och tydligen fanns det ingen mottagning där. men hur som helst så ville han inte inleda ngt eftersom vi bodde i olika länder och han hade så mkt omkring sig nu... men ändå, varför sms:ade han i torsdags då?

Skrev du inte tidigare att han var berusad??? Där har du nog svaret på varför han messade igen, helt ur det blå... Jag har gjort så massvis med gånger själv oxå....

nej det var i fredags, först sms:ade han på torsdan och bad om ursäkt för att han inte hört av sig, och på fredan sms:ade han igen och då var han lite full...

usch, jag är så trött på sånt här... varför blir det aldrig bra? känner mig så misslyckad

Förstår gumman men det är inte ditt fel... DU är INTE misslyckad!

nej, jag vet ju det egentligen men det är så svårt att känna det när man ser alla sina kompisar flytta ihop med sina pojkvänner, man träffar barndomskompisar på bussen som har barn osv. och själv var mitt längsta förållande fyra månader. då är det lätt att känna sig lite utanför och "fel".

Förstår... Har själv aldrig haft ett riktigt förhållande så. Mina ex, kallar dem bara det för att det är lättare så... Egentligen 3 KK-förhållanden kan man väl nästan kalla dem för..eller ja, något mellanting... Är ju snart 29 så många runtom har ju fasta relationer, barn osv... Som tur är så har jag även mycket singlar runt mig, i alla åldrar och det hjälper...

jo, jag har väl också några singlar i bekanskapskretsen men inga bland mina närmsta vänner, och det kan bli lite jobbigt. speciellt som de ibland kan ha svårt att förstå hur det är att vara singel. det är precis som att det inte kan vara jobbigt bara för att man har känt killen i två månader istället för två år... och en försöker leva ut sitt singelliv genom mig ibland och kan fälla kommentarer när jag träffat en kille som "men han är väl inget för dig, det handlar väl bara om 6?"

nee fy, är bara så negativ just nu, orkar inte ens läsa igenom hans sms (vilket jag säkert kommer göra i natt - om och om) jag bara gråter.
Visst, vi kände knappt varandra men det känns precis likadant som om vi hade dejtat "på riktigt" under den här tiden...

nää, nu börjar jag tjuta igen!

Hmmm, ibland faller man och det är inte alltid tiden man känt varandra som räknas... Om det var mannen i sig som gör det så svårt eller att din önskan och förhoppning om något gick i kras spelar mindre roll...det känns inge kul när det händer... Det är bra att gråta. Ut med det bara...

Själv har jag patetiskt nog inte kommit över någon som jag inte ens träffat på typ två år.... Känslorna gick liksom inte att släppa så länge vi fortsatte flirta och hördes dagligen i princip... Svinjobbigt och pinsamt. Nu får det vara nog dock, ingen mera kontakt med honom alls. Känns tungt dock, han var speciell + vanan att höras varje dag i typ 7år... :(

Förstår inte riktigt hur han tänker.... Ena stunden bjuder han med dig på en semesterresa till Skottland och andra stunden vill han lägga ner för ni bor i olika länder. Det visste han ju redan från början eller?? Även om man bor i olika länder så behöver ju det inte vara ett problem. Skulle det ha visat sig att ni hade "fattat tycke" för varann så får man väl ta det beslutet då om man vill gå vidare eller lägga ner. Man är ju flyttbar så att säga...
Snart står prinsen där och väntar när man minst anar det ska du se!
Se på mig som trodde att jag skulle leva som ensamstående mamma hela livet! Två och ett halvt år efter min seperation stod han där! Mitt livs stora kärlek!!

Han kanske är en fegis också, i kombination med att det enligt honom händer mycket runt omkring honom. Hur som helst så tycker jag att det låter som att du förtjänar bättre, Malin22! Jag vet att det är klen tröst just nu, men jag hoppas att du känner dig bättre snart.

Pickolina,
Usch, jag vet alltför väl hur det där känns. Visserligen är jag tillsammans med killen i fråga, men när vi tidigare haft svackor och tagit en paus ... Att inte prata med den som i princip är ens bästa vän, och som man pratat med flera gånger om dagen i flera år - så grymt jobbigt. Och att i stället försöka prata som vänner - omöjligt. :( Min pojkvän har vid de tillfällena sagt att han hoppats att han inte förlorar mig som vän, åtminstone, men det skulle precis som du säger vara omöjligt att bara vara vänner. Jag skulle också vara tvungen att bryta helt och det skulle ta enormt lång tid att komma över honom. Om det är patetiskt så är jag också patetisk. *kramar*

Buslinna, Tack! Kändes bra att läsa dina ord, de gav lite tröst... :)

Hmm nä du det låter lite "skumt" över det hela tycker jag faktiskt.

Jag hade nog gett honom ett sista sms, typ "If you're serious about meeting up, phone me, if not, don't bother"

Jag tycker det låter lite som om han kör med dig, och det kanske är bättre att du glömmer honom istället, det har ju pågått rätt så länge nu väl, där han har haft massor med tillfällen att ringa dig om han verkligen hade menat allvar.
Det finns många andra "fiskar i havet" som inte skall få dig att känna såhär..
*kram* på dig!

Hej igen... Nyfiken. Hörde han någonsin av sig igen???

Hej hej, nej, han hörde aldrig av sig efter det... tråkigt men men... så nu är jag singel som vanligt! Ingen som har en söt bror i 20-årsåldern? *s*

Oki... Shit happens! Han var inte värd det ändå... Men man blir ju nyfiken. Om han skulle försvinna eller försöka sig på några taskiga ursäkter eller liknande....

nej, så dum var inte ens han!

Skratt... :D