Bla bla deluxe

Gemma:Välkommen "hem"!

Lapinette:Borde vara mer stressad,eftersom det finns massor kvar att göra!Känner mig hyfsat lugn..men väldigt pirrig.Hur var det för dig veckorna innan erat bröllop?

Kram,zea

Gemma! Good work!! I vissa situationer hjälper det att vara lite av en bitch... Jag bor ihop med världens dåligaste klagare, så jag får ta hand om alla sådana "roliga" uppgifter, reklamationer etc. Börjar bli drillad på sånnt nu och man får verkligen inget utan att be om det!
Välkommen till Sverige! Vad bra att du påminde oss om hur bra vi har det här hemma!! Man ser ofta inte skogen för bara träden.....

zea - jag var rätt så stressad i perioder innan bröllopet. Speciellt när det var ca 1 månad kvar och jag tyckte att det fanns massor kvar att göra. Sen kom det en till stresstopp ca 10 dagar innan bröllopet då jag printade ut alla vigselprogram etc. Men på själva bröllopsdagen var jag cool som en filbunke.

utvandraren - är en dålig bitch. Har supersvårt för att klaga men inbillar mig att jag har blivit bättre med åren.

Lapinette-
Jag blir bättre och bättre jag med! Tror jobbet(mitt förra) har hjälpt mig enormt! Mycket kundkontakt och konfliktlösning och hantering av missnöje. Och så vet jag mer nu vad jag har rätt till, och vad jag kan vänta mig...

Godmorgon... Består nu till 64% av ren jordgubbssubstans och nu har mamma lyckats hitta ytterligare 2 liter så snart är jag en enda stor jordgubbe. Sitter på det f.d. labbet (mamma och pappa var ju forskare innan pensionen) och knattrar, iförd jordgubbsmönstrad bikini. Idag blir en fluffig dag. Ska bara tänka fluffiga tankar, äta fluffiga saker och gå barfota i fluffigt gräs. Bad också mamma byta mitt täcke till ett fluffigare för det är svalare här än i Kina (tack och lov!).

Huvudet känns som en spärrballong, inte helt trevligt, men det är priset man får betala för att låta kroppen gå upp när den tror att klockan är tre på eftermiddagen.

Lapinette och ni andra: Jag är en jätteduktig klagare / förhandlare när jag orkar. Men jag orkar alltmer sällan. Kineser hävdar sällan sin rätt, det är så lönlöst när man stöter på två miljoner orättvisor eller felaktigheter hela dagen. Då finns bara en strategi som funkar: Skratta, eller knuffa sig längst fram i kön. Men lokaltidningen här är verkligen fylld av klagande på allt. Lite trist. Fast naturligt. Ju färre intryck man har, desto viktigare blir såklart detaljerna.

Viktigast är nog att man inte accepterar att känna sig överkörd utan klagar när det verkligen känns viktigt. Fast då kan det kännas allra svårast också. Mitt förra jobb var lite sådär. Jag sa ifrån om alla småsaker men hade skitsvårt att vara rak när jag verkligen kände mig illa behandlad... lät gärna andra ta mina fighter och gå mina ärenden, ja usch, ska försöka undvika att det händer igen. För det blev mest pannkaka av alltihop i slutändan.

Kram, G

Zea: Din blivandes svensexa låter helt fantastisk! Vilka vänner och vilka äventyr.

Tack för att ni välkomnade mig så gulligt förresten!

Och vill också tillägga att jag ofta har jättelätt att stå upp för andra, har nog helt enkelt mycket civilkurage och har gjort alla möjliga dumheter, som att gå fram till pundare som höll på att bryta sig in i bilar och sagt till dem, till att stoppa misshandel, med fara för mig själv. Men har inte lika lätt att försvara mig själv. Så det är tur att jag skaffat en man som är likadan!

Hejsan Jordgubben!
Själv sitter jag och äter en tonfisk sallad för att sedan gå ut och läsa på verandan...om jag orkar i värmen.

Har idag suttit och funderat över hus jag hittat. Den ligger i Älvsjö och är inte alls så dyr men hela det området består av typ likadana småhus. Har man sett ett har man sett alla. Upptäckte sen att huset ligger typ granne med min väninna. Så nu har vi mailat om hur man kan göra köken större etc. Vilken sysselsättning! Vi har inte ens varit och tittat på huset och jag har redan börjat bygga om...det är Lapinette i ett nötskal.

Tycker själv att jag är dålig på att ta konflikter. Har dock märkt att de flesta i min omgivning t o m är värre än mig. Däremot har jag en mamma som är rak som en ångvält! Hon går på, säger sin åsikt och struntar i om folk inte tycker som henne. Det är kanske därför jag blygt knatat efter och inte alls behövt ta tag i de där tuffa sakerna. Min man är däremot jättebra på det.

Att säga till folk när de gör fel är jag däremot bra på. Har lätt för att hala upp ett finger när jag hör dumma ord från pundare eller säga till ungdomar som mobbar/bråkar/förstör att sluta. Vet att det kan sluta illa när man lägger sig i men har ännu ej tillräckligt med vett.

Annars är jag är mer den där som "står ut". Jag acklimatiserar mig i de mest konstiga förhållanden och miljöer. På gott ibland men oftast på ont. Borde säga ifrån mer och slå näven i bordet! Japp, det ska jag baske mig bli bättre på.

Oj, hoppas någon förstår mitt dravell!!

Absolut! Tonfisksallad smakar smaskens.