Bla bla deluxe

Roslagsbrud - är avis för själva känslan man har den dagen men inte på allt planerande. Vi har visserligen våra tack-kort kvar men när de är utskickade ska jag dra en stooor suck...fast å andra sidan då ska vi beställa bröllopsfoton och sen tänkte jag göra världens vackraste bröllopsalbum... så minnet av bröllopsdagen lever kvar riktigt länge.

Apropå kort så ringde de från ett framkallningsställe igår och sa att våra engångskameror är framkallade. Vad spännande! Ska hämta upp bilderna så fort jag är åter i Stockholm. Vet att vissa av mina väninnor finns med ganska så mycket på dessa filmer.

Och istället för att planera bröllop så har vi prelbokat vår resa till Japan. Åker i slutet av oktober och stannar 13 dagar i Japan och sedan 3 dagar i Hong kong. Tappade nu arbetskoncentrationen och gick in på en Japanlänk istället...hmmm...vad MÅSTE vi absolut se under dessa dagar? Jag har ju redan gjort allt detta men min man måste ju också få uppleva alla dessa gamla tempel i kontrast till Tokyos skyskrapor.

Ska bli så spännande!

Har bara varit i Japan en gång, 5 dagar i Tokyo via jobbet. Det var helt otumlande! En dag åkte vi utanför stan för att just kolla in ett gammalt tempel, en mycket speciell upplevelse. Just detta att vara i ett land som är så västerländsk men ändå så exotiskt, och med ett skriv- och talspråk man fattar absolut noll av, är en otrolig erfarenhet. Gemma gör verkligen rätt i att lära sig språket!
Skulle gärna åka tillbaka till Japan... Vi var också där i oktober och hade ca 30 grader varmt om jag inte missminner mig!

Lapinette: hur var det nu igen - pratar du lite japanska?

Jag önskar jag kunde japanska. Har dock haft det som hemspråk ända upp till 6:an. Jag min nöt hoppade av i högstadiet för att det tog bort timmar från andra ämnen. Kan deras två skriftspråk Katakana och Hiragana men fattar inte vad det är jag läser och sen använder de ju dessutom kinesiska tecken mitt i allt.

Det är ett oerhört intressant land. Brevid alla nymodigheter står gamla tempel och uråldrade traditioner. Min farmor gick ju bort bara en månad innan vårt bröllop och det är visst otroliga cermonier där när någon dör. Pappa visste inte ens om de skulle vara klara med sörjandet när vi kommer i november!

Roslagsbrud, jag är avis på allt, även planerandet. Men så har jag också en avundsjuk dag (som ni redan märkt).
Ditt halsband låter otroligt fint. Och precis som du, grämer jag mig enormt mycket inför min första helg i ensamhet, utan mannen. Till saken hör att jag inte har särskilt mycket vänner här, och de jag har eller skulle kunna träffa på kort tid (jag är ju inte direkt talträngd om man säger så), är eller hinner inte bli så bra vänner att det känns otvunget att umgås med dem.
Jag vet att det kommer att bli bättre om ett tag, jag är ju mest hemma på dagarna och skriver eller pluggar tjingtjong-glosor, eller också gymmar jag med glasartad blick och IPoden hårt intryckt i öronen. Men i morgon ska jag knata iväg till universitetet och betala de där pengarna och visa upp mitt sprillans nya, årslånga uppehållstillstånd. I september börjar jag plugga och språket kommer att göra mig mer delaktig i kulturen, plus att jag såklart kommer att träffa en massa folk. Under tiden njuter jag väl på ett sätt av att bara ha mig själv att sörja för, men det är klart att man saknar sina vänner OTROLIGT mycket. Skickar och får kärleksmail till dem hela tiden, och sen har jag ju er. Det är inte fyskam.

Kram, G

Lapinette, det låter så spännande med Japan. Har du varit där?

Precis som roslagsbrud har jag också varit där en gång, fem dagar på jobb (som jag berättade för dig). Det var för tolv år sedan. Jag förbluffades över hur disciplinerade folk var, stod i perfekta rader i tunnelbanan och bad om ursäkt när man stötte in i dem, vilket man gjorde hela tiden. Oktober är nog perfekt, vädret hemma börjar bli lite dystert men i tokyo borde det vara fint och milt. Förhoppningsvis får jag också påhälsning av en och annan svensk ungefär då. En tjej började spara redan veckan efter att jag flyttade!

Roslagsbrud, har du barn? ska din man ta med barnen när han reser eller finns de kvar? I så fall kan du ju gosa med dem hela tiden. Eller ska de vara hos dumma exmaken?

Kram, G

Igar prel bokade vi var bröllopsresa till dec.. Vu flyger till Miami där vi spenderar 1 vecka...kör runt lite och sedan ska vi 1 vecka pa karibisk kryssning!

Idag var vi hos bilhandlarn och skulle sälja vara bilar och köpte en ny!! :D
Inte sa välplanerat innan bröllopet.. men men..nu maste man väl skaffa sig ett jobb! :D

Gemma - förstår hur ensamt det blir att bli lämnad i en stad där man inte har några vänner. O har försökt att undvika resor när jag är här (förutom över dagen eller max en natt) men på söndag åker han till Israel och blir bort ända till på onsdag kväll. Snyft! Att sitta ensam hela dagarna är ok men tänk er hela kvällarna också. Jag kommer att vara så prat och kramsjuk när han kommer tillbaka.

Har varit i Japan två gånger (m a o alldeles för sällan). Senast var vid 21 års ålder och då reste jag och min far runt i Japan i 3,5 vecka så jag har redan sett allt det där som man bara måste se. Ska bli en otrolig upplevelse att få se och visa min man denna del av min kultur. För trots att jag har bott i Sverige hela mitt liv och är min mamma upp i dagen (till sättet) så finns det ändå en skvätt japangener i mig som visar sig ibland.

Izunia - vad härligt att ni också har bokat resa. En vecka Miami och en vecka kryssning låter inte helt fel. Vilka öar kommer ni att besöka?

Vi aker till bahamas, san juan, st thomas och st maarten. Ja det ska bli härligt avslappnande!

Gemma: Jag har två barn men de är flygfärdiga redan eftersom jag började tidigt. Absolut inte därför att jag är gammal - moi? jamais! . De bor hos oss när de är hemma från plugg och pojkvänner.

Runt den 20:e december ber det av till NY på en vecka! Väntar på att få exakt datum bekräftat bara så att jag kan börja leta boeende.

Izunia: Miami och karibisk kryssning låter fantastiskt!

Detta med att få nya vänner kan vara vanskligt tycker jag. Så länge man pluggar har man i stort sett bara sig själv att tänka på och kan ägna all tid att socialisera med alla de nya människor man träffar. Efter det blir det föräldrarna till barnens kompisar man umgås med tills man märker att man egentligen inte har så mycket gemensamt. Vissa arbetskamrater kan bli till goda vänner, och så har man alltid släkten förstås. Men hur hinna, mellan just jobb och familj, även lära känna nya människor? Förstår precis hur du känner dig Gemma - det blir ensamt utan sina vänner omkring sig. Bekanta kan man skaffa sig på noll tid, men riktigt bra och pålitliga vänner kan vara lika svårt att hitta som ett bra kärleksförhållande!