Bla bla deluxe

Eftersom vårt party varade fram till klockan sju på morgonen hann det inträffa ett och annat. Vi hade ju den oslagbara mixen arroganta fransmän, desperata fransmän, belevade fransmän, slafsiga svenska ungkarlar, superaggressiva svenska ungkarlar och fagra, blonda ungmöar (nåja).

Så gemytligt vi har det.

Suck, jag har hamnat allt för ofta vid de tråkiga. Mycket pga denna gamla regler om att sätta släkt och de närmaste vännerna så nära brudparet som möjligt. Vet inte hur, men oftast har jag varit "nära" vän så jag har hamnat med mormor, kusin eller något liknande. De roligaste placeringarna har varit dem som har haft
1.) runda bord
2.) ej traditionell placering
3.) partykillar med en partytjej (c'est moi)!

Inser att nitto procent av larmet i den här staden kommer från - inte trafiken - utan vilt visslande desperat armviftande trafikpoliser som försöker bringa nån sorts ordning i den.

Gemma: Är det inte kväll hos dig nu?

Gemma - du är välkommen till den oerhörda tystnaden i vår lägenhet i Cannes. Det enda jag hör är kylskåpet som brummar. Öppnar jag vora stora altandörrar så är det fågelkvitter. Shit! detta ska vi lämna!

Lapinette, just så var vår placering och i de flesta fall blev det lyckat, sånär som på några party-par som utvecklades till triangel- och kvartettdramer framåt småtimmarna, när starkspriten och drinkvirket åkte fram.

En bra grej var att vi skippade honnörsbordet. Vi placerade oss, jag och mannen, bredvid de kompisar vi kände mest för, bara. Och sen mixade vi föräldrar med folk vi trodde de skulle få trevligt med och likadant gjorde vi med alla andra. Blandade åldrar. Det enda kriteriet som skulle uppfyllas var att samtliga skulle tala ett gemensamt språk, när de satt bredvid varann.

Roslagsbrud: Njäe, vi är sex timmar före er. Men större delen av dygnet är det tut- och visselkonsert. Låter ganska exakt som om man hamnat mitt i en fotbollsmatch, eller kanske tjurrusningen i pamplona. Och då bor vi ändå på sjunde våningen med fyrglasfönster!

Äsch, nu överdrev jag. Larmet pågår fram till åttatiden på kvällen, nån gång. Men man vänjer sig. Det är ljud som hör till i den här staden.

Vi skippar också honnörsbordet - vill INTE sitta långt från alla roliga gäster. Helst av allt skulle jag vilja ha runda bord, men det har inte Lidö. Förslag på alternativ?