Hej tjejer!
Var inte här igår kväll som ni säkert märkte, hade en hemsk kväll....
Vet inte direkt vad det var som fick mig att bryta ihop, men jag grät och grät och grät.......:(
Gav ju Martin "en test" att på dryga 2 v boka hotellnatt och busstransport. Han har inte lagt ner en enda mitut att kolla detta tills i går kväll, sista kvällen!!
Och så säger han bara "åh vad dyrt det är med hotell". Och jag som själv kollat runt vet att det finns ett enormt utbud i Stockholm på fina hotell, inget man kan kolla upp på en timme.
Det ENDA HAN gjort i hela denna planering är att boka kyrkan, och det var pga att jag sa åt honom att göra det.
Det bara rann över, jag blir ju aldrig arg utan bara så fruktansvärt besviken och ledsen att vi inte plnerar våran dag tillsamman. Allt kom ur mig, hur jag kände, vad han kände mm mm jag grät som en stucken gris...
Men det behövdes för att han verkligen skulle fatta att han MÅSTE anstränga sigom han vill gifta sig, vilket jag också ifråga satte....
Han hade nog inte förstått vidden av allt som krävs för en planering, hur mycket det verkligen är som måste köpas och kollas upp, bokas i tid mm mm.
Men nu vet han det och tårarna rann på honom också (han gråter aldrig) han ville inte se mig så ledsen och att jag kände så.
Sjukt att behöva gråta över planeringen av sitt eget bröllop...så ska det inte vara.
Jag sa att det spelar ingen roll om han inte springer omkring på panduro mm, MEN det jag KRÄVER är omtanke,angagemang, FRÅGA vad som bör göras, FRÅGA vad jag gjort idag, HJÄLP mig leta sidor på olika bordsdukningar eller vad det nu kan vara.
Har han inte öga för sånt, så ta fram det och fråga vad jag tycker om tex dessa ljus...
Sitter här idag med svullna ögon, men en sten har lättats från mitt hjärta.
Han sa förlåt flera gånger och jag sa att han verkligen får bevisa hur mycket han bryr sig nu -upp till bevis!
Annars struntar jag i resterande planering.(hot).
Men det känns sååååå mycket bättre nu, man måste få gråta en skvätt ibland...
