Ja, egentligen har jag ju åååå äää och ööö också. Fast jag har nog blivit lat, jag är inte van att skriva med dessa bokstäver längre, så fingrarna bara hoppar fel när jag ska skriva. Så då tar det jättelångtid att skriva
Fy fy på mig som utarmar det vackra svenska språket på det sättet. Men jag måste säga att det varit mycket lättare nu sedan jag inte heter ett efternamn med å längre. Vårt österrikiska efternamn har bara de udda bokstäverna z au och th. Så ingen utomlands kan stava det naturligtvis. Men då har de iaf bokstäverna på sitt tangentbord. Innan så stavade de alltid mitt namn på nya sätt, så att de oftast inte hittade igen mig när jag tex kom till österrikiska försäkringskassan. En stavade å som aa en annan som ä en annan a en tredje helt åt skogen. OCh så slutade det svenska efternamnet med myr. Så det måste ju vara meyer naturligtvis! Eller meier eller nat annat...
Nu har ytterligare ett par tackat nej till vår fest. Jättetråkigt faktiskt. Och ingenting jag kan påverka naturligtvis. Tyvärr inser man ju att det man själv planerar och fixar är en viktig del av festen, men om inte ens vänner är där så blir det ju inte så mycket av det... De här är gravida och lite ängsliga av sig, så eftersom hon är i sjunde månaden vågar de sig inte ut på långfärder...
Visserligen är de jag allra helst ville skulle komma fortfarande kvar, men ändå. Nu är bara 14 av 50 gäster "mina". Och 7, inklusive prästen, "gemensamma". Resten är från Markus sida. Visserligen är de jättetrevliga och jag känner dem bra, men riktigt samma sak är det ändå inte.
Nåja, festen kommer nog att bli jättefin ändå