Bröstförstoring

Hejsan alla! Jag har tid för konsultation nästa vecka för bröstförstoring. Undrar vad ni rekomenderar för implantat?

Nu när jag bestämt mig för detta så är jag mer nervös för vad dom på jobbet ska tycka än vad min familj kommer att tycka... Är det fler som kännt så?

Oj, vad det går undan i den här tråden nu. Knappt man hinner med. Men kul att vi är så många här nu.

Lindistjejen:
Är svårt att rekommendera implantat till någon annan. Flytande silikon är kanske inte så bra förstås, ifall de skulle börja läcka. Har en väninna som har haft problem med det.

Har förresten också oroat mig mest för vad de på jobbet ska tycka.... Är rätt ny där. Tänker inte berätta något då jag inte känner dem så bra. De vet att jag ränt hos läkare o att jag ska opereras på måndag, men de vet inte för vad ! Har faktiskt inte frågat heller. Min chef vet det, men hon "sitter inte" på samma ställe.
Har eg. bara sagt det till mina väninnor, svägerska, sambo. Släkten vet inte heller nåt, men där vet jag vad jag ska säga. Fick bortop. en bröstböld som var stor som en clementin som jag fick när jag ammade. Efter op blev det bröstet mkt mindre än det andra o det kommer jag att skylla på... Är ju även halv sanning även om det inte är bara därför som jag gör det.

Kexet!
Tycker det var väldigt modigt av dig att berätta för din mamma. Hon tog det ju verkligen så illa som du trodde så jag förstår att du känner dig nedstämd. Det är det jag oxå är rädd för.

Hemskt tråkigt med din farmor! För exakt ett år sedan så var min morfar döende i cancer. Han blev sämre och sämre och man visste att det inte fanns nåt hopp. Det var en jättejobbig tid. Han dog sedan i Juni två veckor efter sin 85-årsdag.

Det är nog det jobbigaste jag varit med om. Det var min första begravning oxå. Jag var dessutom gravid och han fick aldrig se sitt barnbarn...

Vad jag vill säga är att efter regn kommer solsken! Morfars död har jag kommit över för länge sedan...

Du får försöka se lite framåt i tiden och försöka föreställa dig ditt liv. För dig väntar ju ett helt nytt liv eftersom du gör slag i saken och separerar. Visst är det väl lite spännande oxå!

Om du vet med dig att du kommer att trivas bättre med dig själv med nya bröst så är det klart att du ska göra det!Tänk inte på hur du mår nu utan tänk framåt tex till nästa sommar!

Jag tror nämligen att det är bland det viktigaste i livet, att man trivs med sig själv? Annars är väl inte livet nåt kul att leva?

Din mamma kommer nog att mjukna sedan. Hon lär ju i framtiden märka att du är densamma efter operation+separation. Möjligen att du dessutom är en gladare människa!

Izadora, Jojjsan & Loppalina

Tack för stödet. Jag behöver verkligen allt jag kan få just nu.

Även om jag väldigt gärna vill göra operationen och har slitit länge för att kunna göra den, blev jag helt osäker p.g.a. mina föräldrar. Det känns inte alls lika kul (i brist på passande ord) nu när de är så antagonistiska.

Varför är det så fruktansvärt att förstora brösten? Att brösten utgör en viktig del i ens utseende kan ingen förneka, men bröstoperationer är fortfarande oacceptabla. Jag är helt säker på att jag hade haft mina föräldrars fulla stöd om det hade rört sig om någon mindre kontroversiell och politiskt inkorrekt operation, som en näsoperation eller så. Blir så less.
Jag har aldrig haft några bröst, och jag är ganska kurvig i övrigt, så det ser iögonfallande knepigt ut. Min mamma har t.o.m. kommenterat det ibland.

Jag vill väldigt gärna göra operationen, men jag börjar som sagt få väldigt kalla fötter. Känner mig plötsligt väldigt oansvarig (det är ju jättemycket pengar för en fattig student) och ytlig... :(

Ni som har opererat er, har ni någonsin ångrat det?

Kexet:

Jag känner precis igen mig i det du säger. jag har alrdig haft några verkliga komplex för hur jag ser ut, men ändå i smyg irriterat mig på att brösten inte stod i proportion till resetn av kroppen. Jag var en 36:a på överkroppen, men en 40 om rumpan, så om jag inte ansträngde mig såg jag en smula knasig ut ibland.

Jag ser inget större fel i att ända utseendet på sina bröst än att laseroperera ögonen, slinga håret elelr ha tandställning (lura inte i mig att folk gör det för sin hälsa, pah!). Däremot är det ju helt klart ett större ingrepp som alltså behöver funderas över innan man bestämmer sig.

När jag bestämt mig kändes det jätteobehagligt att tänka på att berätta det för människor - jag visste ju vad jag ville, men jag var samtidigt orolig för att bli sedd som ett ytligt våp eller förtryckt av någon osynlig massa av onda skönhetsfixerade människor.

Så här i efterhand är jag otroligt glad att jag gjorde det. Jag tänker aldrig på hur jag ser ut längre, har inga äckliga gelé-BH:ar som luktar svett efter en timme, jag sätter på mig det som känns bäst istället för att leta efter nåt som inte förminskar brösten. Jag har inte ångrat mig en sekund.

Lycka till

Åå vad det är tråkigt, vad ska man hitta på när man ligger här nyoperad?
Jag vill kunna göra allt som jag gjorde förut... Å vad jag längtar tills det är över. Har inte så ont längre, knappt något. Men man är ju ganska handikappad ändå..

Jengirl:
Så du har knappt ont längre ? Vad är det, 3 dagar sedan du opererade dig ? Låter ju isåfall kanonbra. Själv har jag 3 dagar kvar tills jag ska in o op. Börjar fundera på smärtan mer o mer nu, hur det kommer att kännas efteråt.

Ja det är tre dar sen nu..Nej jag har inte ont, men vissa rörelser så gör det ont. Det jobbiga nu är att man inte kan röra sig som man vill. Vart ska du göra din op KickanF?

Hej Jengirl!

Nej jag har inte ångrat mig. Jag är väldigt glad att jag har gjort det.

Jag kan ju inte säga att jag har blivit lyckligare bara för att jag har opererat brösten men det är roligare att köpa kläder som sitter snyggt på kroppen;)

Kan till och med bli jätteskoj ibland:D

Jag har inte berättat för mina föräldrar eftersom att jag har dålig kontakt med min mamma och min pappa är hjärnskadad:( Men har fått fullt stöd av dem i min närhet som vet om det :) Och framförallt från min sambo :D

Jag tror att många som får reda på att man skall operera sig tror att man skall bli Pamela A 2.

Så stå på dig och gör vad som känns rätt för dig ;)