• olof

    Att ha for brattom att gifta sig.... (langt)

    Skrev detta nedan som svar pa en trad i fredags, men antar att folk redan lamnat den traden for det fanns inte sa mycket att diskutera ang " Vi har varit tillsammans i ett och ett halvt ar, VARFOR har han annu inte friat????" (Hon 19 ar, han 26) Tycker dock att detta nedan kan vara vart att diskutera:

    Tre saker jag vill ta upp? 1) Las nedan, om att vara kar:

    ?Du ar beroende. Av alla de där ämnena som utsöndras i din kropp. Först är det Dopamin och Noradrenalin. Handsvett, pirr i magen och att få generat rosiga kinder är några av följderna. Det är då du är sådär nykär, det är som explosioner i kroppen. Det känns överallt. Det här kan pågå i kanske några veckor upp till några månader. Sen ändrar kroppen sig och börjar skicka ut andra ämnen. Serotonin och Endorfin gör så du känner dig trygg. Kärleken blir mer passiv. Det är i övergången mellan dessa två som många par inte klarar av och gör slut.

    Men det du är mest beroende av är ändå Fenyletylaminet. Det kan liknas vid amfetamin och tillhör gruppen Ecstasy. Fenyletylaminet håller i sig betydligt längre än Dopaminet och Noradrenalinet och det är egentligen mest Fenyletylaminet som gör att du får en drogliknande kick av kärlek. (Så det är inte konstigt att det blir tomt när ämnena slutar utsöndras och du slutar vara kär.)?

    Detta fick dag fram pa goggle sokning av noradrenalin + foralskelse? Jag tycker amnet ar mycket intressant? I manga undersokningar har man visat att hormonerna varar I ca 2 ar. Om karleken sviker under den har tiden vands allt till negativ energi. Det ar darfor man altar saker, spionerar pa exets nya, vill hamnas trots att man eg inte ?ar san?? Det tar ocksa tva ar innan kroppen ar redo for en san dar riktig foralskelse igen? Detta har stamt skrammande val med mig! Tycker det ar valdigt intressant om an kanske inte sa romantiskt?

    Innan det gatt tva ar ar det alltsa inte helt latt att veta om man egentligen star ut med varandra. Och alla tanker ?neh, inte vi, VI ar pa riktigt!? Anda gor folk slut eller skiljer sig varje sekund. Visst, alla par som det facto haller har ju klarat overgangen, men om ni inte hor till de lyckliga fa (den har gangen) sa ar det val lattare att gora slut an att bryta en forlovning? Vanta iaf ett ar till om ni inte vill gora en 'Britney Spears', bara ett tips...

    2) Seriosa parforhallanden brukar borja formas i ovre tonaren nar man ar mer saker pa sig sjalv, yada yada. Lat oss saga vid 18. I din alder har da ?seriosa? hangt ihop i 1 till 2 ar, och du ar darfor i ett ?seriost forhallande?, men hur ar det med din kille? I hans varld har de seriosa hallt ihop i 8 ar!! Ni har helt olika referenser? I min alder galler > 20 ar, och era 1.5 kan verka futtigt. Betyder inte att han alskar dig mindre, men du kanske borde tanka pa att se saker och ting ur hans perspektiv?? Vad ar att ha varit ihop lange? Hur brattom maste man ha? Vilket leder mig till sista poangen:

    3) Gillar du inte det dar med att langta? Manga menar att det tom ar battre an nar man val far det man langtat efter? Du kommer tanka tillbaka med ett leende pa den har tiden ?fore?, och langta tillbaka.

    Sa chilla! :) Du kommer hinna uppleva allt, men kanske inte innan du fyllt 20? Och det ar val bra? Visst vill du val spara lite, sa du far langta efter saker senare i livet ocksa, och inte vara klar vid 19?

    Ta hand om dig, och forsok att inte stressa dig sjalv eller killen din!

  • Svar på tråden Att ha for brattom att gifta sig.... (langt)
  • MissieA
    Ore skrev 2008-11-21 10:41:56 följande:
    Helt sant. Men något som många (inte alla) unga saknar är förståelsen för att något som känns 100 % rätt nu kanske inte gör det om 3-6 månader. Utan att något särskilt hänt (ingen otrohet eller liknande). Är man 18-19 år, går på gymnasiet och bor hemma hos sina föräldrar kan man givetvis vara vansinnigt kär, och det kan kännas helt rätt och man är helt övertygad om att det ska hålla för evigt. Sedan börjar man plugga eller jobba, och inser att Kalle på jobbet eller Gustaf i klassen över var en väldigt trevlig kille... Givetvis kan man i det läget välja att jobba vidare på det förhållandet man har, och flera gör det. En fråga: Vad tyder mest på att man jobbar med sitt förhållande: Att man gifter sig tidigt, eller att man väljer att vänta med att gifta sig några år tills man upplevt litet mer och är ännu mer säkra på att det är helt rätt? Jag tycker det senare...
    Jag tror att man i båda situationerna kan jobba lika mycket med sitt förhållande, för det beror ju faktiskt på de två personerna i förhållandet och hur mycket de två jobbar på det tillsammans. Det kan vara någon som gifter sig efter 2 år som kämpar och jobbar på förhållandet så mkt mer än någon som gifter sig först efter 10 år. Sen vill jag även påpeka att det även finns äldre som inte heller kan förstå att bara för att det känns 100% rätt så kanske det inte gör det om 6 månader också. Det finns i alla möjliga åldrar !!
  • Nancy Drew
    Ore skrev 2008-11-21 10:41:56 följande:
    En fråga: Vad tyder mest på att man jobbar med sitt förhållande: Att man gifter sig tidigt, eller att man väljer att vänta med att gifta sig några år tills man upplevt litet mer och är ännu mer säkra på att det är helt rätt? Jag tycker det senare...
    Instämmer, i alla fall när det gället yngre par. För 19-åringar tycker jag att det är modigare att låta vuxenblivandet ta sin tid än att säga att man ska jobba.

    Älskarlivet: Hur det är i ert förhållande vet förstås bara ni. Jag tycker alla i tråden understryker att de generaliserar så du behöver inte ta det som en attack på er personlgen. Ni är ju dessutom inte tonåringar...
  • Ore
    älskarlivet skrev 2008-11-21 10:44:11 följande:
    Jag kan hålla till viss del, men jag och min sambo gifter oss efter 1 år och 10 månader, är det mindre genomtänkt då?
    Omöjligt för mig att säga, jag kan bara generalisera.

    Jag vet inte hur gammal du är. Men skulle du säga att du var 20, och din kille i ungefär samma ålder. Att det var ditt första "riktiga" förhållande. Att ni egentligen aldrig "levt" ihop överhuvudtaget (d.v.s. inga diskussioner om hur och hur ofta ni ska städa, handla, vad ni ska spendera era pengar på m.m.) Då skulle jag råda er att vänta ett tag, och hinna med litet mer förhållande innan ni gifter er.

    Och att jag skrev "leva" ihop, det måste inte vara så att man bor ihop. Men antingen har man kanske haft ett distansförhållande, och då har man kanske träffats över helgerna och levt ihop då, även om man aldrig varit skriven på samma adress.

    Jag har för övrigt på ganska nära håll sett flera exempel på att par som är aktiva i någon frikyrka av religiösa (?) skäl inte vill bo ihop utan att vara gifta. Vilket jag kan tycka är larvigt. T.ex. att två personer har två olika lägenheter, så nära varandra som möjligt, och de bor alltid tillsammans, antingen i den ena lägenheten eller den andra. Eller ett par som i princip fick säga till församlingen att de var tvungna att bo i samma lägenhet några månader innan bröllopet, men de hade separata rum...

    Jag tror att det är en fördel om man har gått igenom påfrestningen att lära sig att leva med en annan människa, och få vardagsbestyren att fungera, innan man gifter sig.
  • Ore
    Ore skrev 2008-11-21 14:48:57 följande:
    Jag har för övrigt på ganska nära håll sett flera exempel på att par som är aktiva i någon frikyrka av religiösa (?) skäl inte vill bo ihop utan att vara gifta. Vilket jag kan tycka är larvigt. T.ex. att två personer har två olika lägenheter, så nära varandra som möjligt, och de bor alltid tillsammans, antingen i den ena lägenheten eller den andra. Eller ett par som i princip fick säga till församlingen att de var tvungna att bo i samma lägenhet några månader innan bröllopet, men de hade separata rum...
    Och för att förklara mig själv litet bättre, det här är bara litet av mina åsikter angående en förekommande anledning till att man inte bor ihop innan man gifter sig. Jag har ingen aning om hur älskarlivet och hennes blivande gör, och varför...
  • Duchess

    Jag är inne på samma linje som Ore, dvs att det handlar om referensramar.

    Är man 30+ och har haft några seriösa relationer så tror jag att man har lärt känna sig själv bättre än om man är 18 och bara haft en seriös relation (dvs med den blivande maken). Det betyder inte att alla som är yngre kommer att misslyckas i relationen och att alla äldre lyckas, men någonstans tror jag ändå att Livets Hårda Skola, med allt vad den innebär, spelar roll.

  • älskarlivet

    För min m2b är det det första seriösa förhållandet! Men vi är 27 resp 28 år och vi kommer ha varit sambo i 1 år och 4 månader när vi gifter oss..


    Ore skrev 2008-11-21 14:48:57 följande:
    Omöjligt för mig att säga, jag kan bara generalisera.Jag vet inte hur gammal du är. Men skulle du säga att du var 20, och din kille i ungefär samma ålder. Att det var ditt första "riktiga" förhållande. Att ni egentligen aldrig "levt" ihop överhuvudtaget (d.v.s. inga diskussioner om hur och hur ofta ni ska städa, handla, vad ni ska spendera era pengar på m.m.) Då skulle jag råda er att vänta ett tag, och hinna med litet mer förhållande innan ni gifter er. Och att jag skrev "leva" ihop, det måste inte vara så att man bor ihop. Men antingen har man kanske haft ett distansförhållande, och då har man kanske träffats över helgerna och levt ihop då, även om man aldrig varit skriven på samma adress.Jag har för övrigt på ganska nära håll sett flera exempel på att par som är aktiva i någon frikyrka av religiösa (?) skäl inte vill bo ihop utan att vara gifta. Vilket jag kan tycka är larvigt. T.ex. att två personer har två olika lägenheter, så nära varandra som möjligt, och de bor alltid tillsammans, antingen i den ena lägenheten eller den andra. Eller ett par som i princip fick säga till församlingen att de var tvungna att bo i samma lägenhet några månader innan bröllopet, men de hade separata rum... Jag tror att det är en fördel om man har gått igenom påfrestningen att lära sig att leva med en annan människa, och få vardagsbestyren att fungera, innan man gifter sig.
  • älskarlivet

    Fast min sambo är 28 och har aldrig haft en seriös relaiton tidigare.. Är det fel på honom då? Kanske vi inte borde gifta oss utan han skulle få "leka av sig" lite till?


    Duchess skrev 2008-11-21 14:57:38 följande:
    Jag är inne på samma linje som Ore, dvs att det handlar om referensramar. Är man 30+ och har haft några seriösa relationer så tror jag att man har lärt känna sig själv bättre än om man är 18 och bara haft en seriös relation (dvs med den blivande maken). Det betyder inte att alla som är yngre kommer att misslyckas i relationen och att alla äldre lyckas, men någonstans tror jag ändå att Livets Hårda Skola, med allt vad den innebär, spelar roll.
  • Ore
    älskarlivet skrev 2008-11-21 15:31:20 följande:
    För min m2b är det det första seriösa förhållandet! Men vi är 27 resp 28 år och vi kommer ha varit sambo i 1 år och 4 månader när vi gifter oss..
    I min generalisering så anser jag alltså att om man är 19-20 år, fortfarande bor hemma hos sina föräldrar och kanske står i begrepp att flytta ihop så tycker jag inte det är lämpligt att planera giftermål i samma veva som inflyttningen...

    Det här med första seriösa förhållandet, det jag tänker kring det är att t.ex. min lillgamla syster, som flyttade ihop med sin 8 år äldre kille när hon precis börjat gymnasiet, och flyttade ifrån honom två år senare, hon hade ändå litet koll på vad hon ville och inte när hon var 19 och flyttade ihop med sin nya kille. Så där hade hon, trots sin unga ålder, hunnit få litet egen erfarenhet av ett seriöst förhållande och samboliv. Så hade hon då direkt velat planera bröllop med denna killen så hade hon ändå haft litet koll på vad hon ville...
  • olof

    Alskarlivet: 'Fast min sambo är 28 och har aldrig haft en seriös relaiton tidigare.. Är det fel på honom då? Kanske vi inte borde gifta oss utan han skulle få "leka av sig" lite till?'

    Hmm, ni gifter er efter mindre an 2 ar som sambos (hur langt ar forhallandet totalt?) trots att detta ar hans forsta seriosa forhallande... Poangen for honom ar val da inte att LEKA AV SIG mera, det har han val gjort tillrackligt, men att just leva lite i ett seriost forhallande... Att bo ihop ogifta ar val inte att slappa ut honom pa marknaden igen, heller?! Man kan ha ett seriost forhallande som ogift, jisses....

  • MolsonCanadian

    För min del tänker jag att det handlar mer om inställning än tid eller ålder. Jag är 31 och den blivande mannen är 36. Vi har inte varit tillsammans länge alls och blir sambo först i februari. Gifter oss i juli. För en del, förmodligen många, låter det vansinnigt, men vi är bägge ganska förnuftigt lagda och har kommit fram till att det inte är någon vits att dra ut på det. Min bror förlovade sig efter ett halvår och gifte sig ett halvår därefter. De har varit gifta i 16 år nu. Mina föräldrar var ett snäpp snabbare och har varit gifta i 42 år. Så jag tror att det är förmågan att resonera kring vad man vill och varför, vilka grundvärderingar och vilken inställning man har som är viktigast. Varken mina föräldrar eller min bror kan anklagas för att ha gjort något ogenomtänkt. Det är snarare så att det har tänkts väldigt mycket under en kortare period än vad som är vanligt. Detsamma gäller nog för oss också.

  • Nancy Drew
    älskarlivet skrev 2008-11-21 15:32:08 följande:
    Fast min sambo är 28 och har aldrig haft en seriös relaiton tidigare.. Är det fel på honom då? Kanske vi inte borde gifta oss utan han skulle få "leka av sig" lite till?
    Personligen tror jag att det där med att "leka av sig" är BS. Anledning till att det oftast inte är en bra idé att gifta sig med sin första flick-/pojkvän är att man oftast träffats unga och inte har så bra uppfattning om hur ett bra förhållande är och hur man själv fungerar i förhållanden. Ett sätt att lära sig det är att ha förhållanden men det är inte alls nödvändigt om man är trygg i själv och något sänär klar som person.
  • MolsonCanadian

    Håller med om att "leka av sig" är BS. Ett sådant "behov" tror jag snarare är konstruerat. Man blir nog vare sig bättre eller sämre som partner om man har "lekt av sig" då jag är övertygad om att det framför allt handlar om inställningen till förhållandet.

    Nancy Drew skrev 2008-11-27 15:15:54 följande:


    Personligen tror jag att det där med att "leka av sig" är BS. Anledning till att det oftast inte är en bra idé att gifta sig med sin första flick-/pojkvän är att man oftast träffats unga och inte har så bra uppfattning om hur ett bra förhållande är och hur man själv fungerar i förhållanden. Ett sätt att lära sig det är att ha förhållanden men det är inte alls nödvändigt om man är trygg i själv och något sänär klar som person.
  • älskarlivet

    Jo, men vad då? Det känns bra för oss, varför ska vi vänta ex antal år då?


    olof skrev 2008-11-27 14:40:59 följande:
    Alskarlivet: 'Fast min sambo är 28 och har aldrig haft en seriös relaiton tidigare.. Är det fel på honom då? Kanske vi inte borde gifta oss utan han skulle få "leka av sig" lite till?'Hmm, ni gifter er efter mindre an 2 ar som sambos (hur langt ar forhallandet totalt?) trots att detta ar hans forsta seriosa forhallande... Poangen for honom ar val da inte att LEKA AV SIG mera, det har han val gjort tillrackligt, men att just leva lite i ett seriost forhallande... Att bo ihop ogifta ar val inte att slappa ut honom pa marknaden igen, heller?! Man kan ha ett seriost forhallande som ogift, jisses....
  • älskarlivet

    Jag har inte sagt att min sambo har ett sådant behov, men jag har hört det från kompisar där de ifrågasätter om han är redo för att han inte haft andra förhållanden..

    Jag tror också det är BS, men som sagt, jag har fått höra det från flera håll.. Vi var 26, resp 27 när vi träffades så vi är ju inte "purunga"..

    Nancy Drew skrev 2008-11-27 15:15:54 följande:


    Personligen tror jag att det där med att "leka av sig" är BS. Anledning till att det oftast inte är en bra idé att gifta sig med sin första flick-/pojkvän är att man oftast träffats unga och inte har så bra uppfattning om hur ett bra förhållande är och hur man själv fungerar i förhållanden. Ett sätt att lära sig det är att ha förhållanden men det är inte alls nödvändigt om man är trygg i själv och något sänär klar som person.
Svar på tråden Att ha for brattom att gifta sig.... (langt)