Hej på er allihop!
Lite tankar kring detta med att fortsätta längre än rekommenderat med fas 1:
Om suget och begären efter snabba kolhydrater är borta så har fas 1 gjort sitt. Det är en "avgiftningsfas", och inte själva kuren, eller hur jag ska uttrycka det. Den har sitt syfte, men är inte långsiktigt hållbar ur flera synvinklar. Näringsmässigt och psykologiskt. Den tillåter inte tillräckligt mycket variation.
Det är lätt att ramla i fällan att eftersträva snabba viktminskningar, men - då får man heller inga varaktiga resultat.
Det man förlorar under den första fasen är till största delen vätska. Inte fett.
Det är i fas 2 först som den genuina viktminskningen sker, även om den går långsammare. Man kan även råka i platåer - helt naturligt. Då ska man bara fortsätta, i trygg förvissning om att man är på rätt väg och akta sig för att i panik kasta sig tillbaka in i fas 1.
Jag gissar att vi är flera som jojo-bantat.
Vi kan vara väldigt motiverade och "duktiga" och kämpa oss igenom olika kurer med framgångsrikt resultat, för att sedan betrakta oss som "färdiga", med resultatet att vi snart står där igen med samma vikt.
För min egen del känner jag att jag inte vill lura mig själv på det sättet längre.
Hellre får det ta lite längre tid, men ske på ett sätt att jag känner att jag inte "bantar" utan har börjat äta på ett annat sätt. Långsiktigt. Väger mig inte mer än en gång i veckan.
Jag vandrar hellre i lugn och avslappnad takt men mycket målmedvetet här "på stranden", som de säger på den amerikanska South Beach-sajten.
Lycka till och ha en bra dag!
Opus