sy egna servetter, guud så korkat..!

mm vist tror man att allt är så lätt, jag har försökt att göra 100st sånna som man blåser såpbubblor igenom (vad nu det heter. Jag behöver kanske inte skriva hur det gick....

Hur manga gäster ska ni ha förresten..?

"bara" 47 stycken..

Jag skrev gästernas namn på glasen med glasfärg och pensel (ingen penna alltså). Usch vad jobbigt det var att göra det för 80 personer. Dels var det svårt innan man lärde sig att skriva fint (tur att det gick att tvätta bort alla gånger det blev fult), och dels tröttnade man redan efter 10 glas. Egentligen vet jag inte om det var värt det så här i efterhand.... fast det var ju lite roligt.

Ett annat jobbigt projekt som jag gjorde var att slå in karameller i cellofan och runt den fästa en kärleksvers och våra namn + datum på. Kärleksversen skrev jag ju för hand så klart och alla gästerna fick ju olika verser på sina karamellpåsar... vilka projekt en tokig brud kan komma på?! Min älskling bara skakade på huvudet... Även min väninna förvånades över hur jag orkade (hon hjälpte till med att klippa till cellofanplast och tyckte det var jobbigt nog).

Ni som inte tröttnat på den här tokbruden ännu, kan jag avskräcka ifrån att påbörja alltför avancerade inbjudningskort. Jag gjorde avancerade och klarade av att slutföra de också i tid dock... men vad mycket arbete... Dock blev jag jättenöjd och fick mkt komplimanger. Jag kunde ju inte göra korten med vanlig vikning utan ville ha ett format på kortet som skulle passa in i ett sånt där smalt avlångt räkningkuvert (heter den E6?) Ja... och korten skulle inte vikas mitt itu utan öppnas från mitten och utåt åt båda hållen (hoppas ni fattar hur jag menar) Det skulle mätas och vikas så att det skulle se bra ut i springan som blev där i mitten, rakt med mera. Inte nog med det gjorde jag en schablon där på framsidan. Inuti fäste jag inbjudan med lack. Sedan knöt jag fast ett band i kortet. Och stansade ut femtielvatusen små hjärtan i kuverten. (De ramlade ut när de inbjudna öppnade inbjudningskorten på alla hjärtans dag). Pust! tack alla som orkade läsa så här långt... Jag är nog ganska tokig... Kände att jag behövde skriva av mig precis som trådstartaren.

AnnLee, tokigt, men underbart! Nu vet jag att jag inte är ensam..

Ni är ju alldeles tossiga...
Vi gjorde inbjudningskort, vigselprogram och tackkort själva och det både räckte och blev över. Precis som ni skriver var det kul ungerfär i två och en halv sekund! Och så efteråt när man fick lite beröm... Det som jag tycker är underligt är att såna som jag som ingår i kategorin "människor-som-aldrig-pysslar" drabbas att pysselmani bara för att det vankas bröllop.
Får nog ändra till, VI är alldeles tossiga!

Maste erkänna att jag fortfarande skrattar gott at den här traden!! Vad i allsin dar TÄNKTE du pa???

Maste berätta för min sambo sa han inser att min bröllopshysteri är rätt minimal i jämförelse...!

PS. Jag skrattar inte AT dig utan MED dig! Hoppas du inte tror jag hanar dig!

Oj, nu blir jag nervös! Vi har tänkt göra inbjudningskort-placeringskort-tackkort själva. Kanske inte lika avancerade som era, men ändå :-0
Man får väl helt enkelt se det som ett tidsfördriv framför tv:n. Vi har gott om tid så man kan ju göra...2 om dagen?
Kommer dock INTE att ge mig på att sy servetter, men jag förstår precis hur du tänkte, bröllopsdags! Man vill ju ha det speciellt och fint och mysigt och inte ha nåt himla standardbröllop... Ja, man blir nog lite lite galen när man planerar sånt här...