Bröllop 2014?

Idag bokade vi kyrka och präst!! 16 augusti 2014 är det dags för oss i Solna =D

Tack! Bra grej det där med favoriter :)

Hej! Har inte skrivit på evigheter för vi har inte planerat så mkt. Vi skulle från början gift oss borgligt innan middagen den 5 juli. Efter att ha tänkt en del så kände jag att det trots allt var viktigt för mig att gifta mig i kyrkan som jag döpt o konfirmerat mig i i min hemstad. Så det blir vigsel i kyrkan den 24/5 med bara de närmaste o sen någon avslappnad buffé hemma hos min mamma. Sen den "riktiga" festen för kompisar o släkten den 5/7 som tidigare tänkt. Känns som en bra kompromiss (jag ville ha ett mindre o intimt bröllop medan m2b ville ha 100 gäster typ). Blir även ett bra tillfälle för våra familjer att träffas :)

Angående det här med kyrkligt och borgerligt, jag har sagt att jag inte vill gifta mig i kyrkan, men min sambo skulle nog vilja göra det. Min familj vill definitivt att jag gifter mig i kyrkan eftersom de är troende, men jag klarar inte av att stå och lova saker inför gud när jag inte tror själv. 

Just nu har jag bara ont i magen för att det känns som att jag borde gifta mig i kyrkan för familjens skull, men samtidigt kommer det inte kännas som att det är på riktigt när det inte är på mina villkor. 

Är det någon annan som tänkt i liknande banor? 

Min fästman gillar verkligen inte kyrkan o religion och därför skulle vi först ha en borgerlig ceremoni. Men han insåg sen att jag alltid drömt om att få gifta mig i den kyrkan och han tycker att den är väldigt vacker och han går med på det därför. Men det är ju självklart upp till var och en om man vill "ljuga inför Gud" men jag tro att de flesta som gifter sig kyrkligt gör det för att det är en gammal tradition snarare än att man gör det inför Gud.

Jag hade stora planer på att gifta mig i samma kyrka som jag döptes i.
Var sedan på ett dop (där föräldrarna inte är det minsta troende) och fick en dålig smak i munnen, det kändes så falsk och respektlöst!

Insåg då att för mig är religion något stort och allvarligt. Jag är inte troende men har full respekt för de som tror. Jag kan med den insikten inte gifta mig i kyrkan, särskilt inte då min blivande man inte heller är  troende. Att använda kyrkan för att det är "en fin tradition", för att andra vill det eller för att det är så fina och bra lokaler gör mig illa berörd.

Sen är det ju en annan femma om 50% av brudparet är troende och vill gifta sig i kyrkan, då får man väl ta den diskussionen.

Min blivande är starkt troende, så det finns inget annat för honom.
Hade vi båda varit icketroende så hade vi nog inte gjort det dock. Jag tycker det är så jobbigt med allt religiöst "babbel". Men men, för mig spelar det ingen stor roll. Jag ljuger ju inte inför någon, oavsett om det är Gud eller någon annan, jag lovar att älska min man, och det gör jag inför alla som ser på. =)

Det är hyckleriet jag är rädd för. Jag lovar för mig själv och inför min man att jag vill dela mitt liv med honom. En gud jag inte tror på ska inte vara delaktig då. För mig är det extra viktigt eftersom jag är uppväxt i ett troende hem men sedan tagit avstånd från religionen av flera olika anledningar. Men jag är rädd att bli osams med delar av familjen. Fast dem är jag nog ganska osams med redan i sådana fall då jag redan sagt att det blir borgerligt. 

Tidigare var det någon som skrev att det vore så enkelt att gifta sig i kyrkan eftersom det finns så fina lokaler att välja mellan då. Borgerligt kräver en ansträngning. Just nu har jag ingen aning om vad vi ska hitta på, festlokalen är för liten för att vi ska kunna ha både vigsel och middag där. Och utomhus känns som en stor risk, särskilt eftersom augusti i år var så regnigt här. Det blev översvämning två gånger på en vecka...

Det är skönt att veta att fler tänker i samma banor i alla fall Att jag inte är ensam om att tycka att det är en stor grej att gifta sig i kyrkan när man inte är troende. Min sambo ska få fundera på det här ett tag, då behöver jag inte ta på mig allt grubblande   

Angående flerspråkig ceremoni, både jag och min sambo är inbitna norrlänningar, likaså med båda släkterna. Så för oss vore det närmast att ta allt på norrländska och ha ett riktigt Västerbottens-tema  

Alltså, jag borde ju ha någon form av spärr på mina inlägg... Blandar trådar hela tiden!
Ignorera sista stycket bara, det hör till något helt annat.

Vi kommer att gifta oss borgerligt därför att min blivande är muslim. För honom skulle det kännas lika konstigt att gifta sig i kyrkan som det skulle göra för mig att ha en ceremoni i en moské.

För egen del, är jag troende men inte religiös. Jag är uppväxt i Svenska kyrkan och har inget otalt med den. Skulle gärna gifta mig i kyrkan och avlägga löften inför Gud och få välsignelse över ringarna. Men jag tänker att både "min" Gud och min blivandes Allah är närvarande ändå i vår borgerliga ceremoni som vi dessutom kommer att hålla utomhus, i Moder Naturs sköna famn!