BT-Veteraner

Jag fick, eller egentligen var det maken som fick, en överraskning idag. Dom har på jobbet fått presentkort på en familjefotografering! Det ska bli så kul, vi fotar oss aldrig hela familjen tillsammans, och definitivt inte hos fotograf :P

Jag räknade ut att inklusive frakten så landade kostnaden på ca 52:- per meter. Och på en meter tyg kan man ju lätt få ut en barntröja, eller en vanlig T-shirt till en vuxen.
Så det kändes som en investering. Har sytt 3 tröjor till maken nu (eller rättare sagt 4, men den första räknar jag inte då mönstret jag gjorde till den inte blev bra) och snart 2 tröjor till mig själv och så håller jag på med en munkjacka till hunden nu. Han fastnade för ett annat tyg också som han alltid går och lägger sig på när jag tar fram och ska klippa till något av det. Så då kände jag att jag ju behövde sy något mer till honom  

Kul med fotografering.
Det är ju verkligen en sån sak man inte unnar sig själv, men något som är värt väldigt mycket... 

Usch jag har fått några nya tabletter som dom vill att jag ska prova att äta. 
Jag fick recept på Arcoxia, men tydligen packas samma tabletter om i Danmark och döps då om till Tauxib och var betydligt billigare sa apotekaren. Så det är dom jag äter nu.
Tog första tabletten i morse och en vanlig bieffekt var yrsel och trötthet.
Hmm som om jag behöver bli mer yr?
Det känns som om hjärnan är mos, jag ser suddigt, är jätteyr och vill bara gå och sova. Är så torr i mun och hals så det nästan känns som om det dammar...
Men men, så länge jag inte får någon av dom andra bieffekterna så är jag glad...
Få se hur det känns efter att ha ätit dom några dagar om det nu funkar att äta dom.

Dom pratade också på smärtkliniken om att dom ville att jag skulle träffa en ortoped som kunde kolla mer på mina leder eftersom att den ortoped som opererade axeln sa att jag antagligen kommer att behöva operera i princip alla andra större leder också förr eller senare. 
Ingen har heller utrett mina knän sen jag var 14.
Jag tror inte ens att dom röntgade knäet när jag blev sparkad av en häst för många år sen och blev kolsvart och jättesvullen (inte samma olycka som sabbade foten).
Nästan varje gång jag gjort illa knäna så har dom bara klämt lite och sagt att jag ska vila och äta Alvedon  

Jag trodde att jag skulle få vänta ett halvår eller nåt sånt på tid från ortopeden. Men nejdå. Jag ska dit på onsdag morgon  
Här är det verkligen snabba ryck. Och det känns jättebra.
Hoppas bara att dom kommer fram till något i slutänden så jag kan börja träna igen och vara mer aktiv... 

Chicita - 52kr/m är jättebra pris :) Och hej vad det går, vad du syr! Lyllos make och hund :D

Vad obehagligt med tabeletterna där, men kan det vara någon form av insättningssyptom? Alltså att biverkningarna är större/fler i början? Hur länge ska du äta dom och är det dagligen eller vid behov?

Det låter ju jättekonstigt att dom inte undersökte knäet då, för att bli sparkad av en häst kan ju ta väldigt illa! Men det är typiskt det där "Vila och ta en alvedon" nästan med en klapp på huvudet och så springer dom vidare. Skönt att du får komma till ortopeden så snabbt :) Det är ju oftast väldigt långa köer överallt och kan ta en evinnerlig tid. Hoppas att dom kan ge dig några svar :)

_____________

Och på tal om vändetid och köer, så hade vi en tid för MR-röntgen för dottern före sommaren, men vi kom fram till att hon nog behöver sövas och ingen narkosläkare var ledig. Vi skulle då få en ny tid, mest troligt efter sommaren. Vi har inte hört något, så vi ringde dit i måndags och då sa dom att hon står i kö och att dom inte kan säga när det blir.

Igår fick vi ett brev och mot slutet av oktober fick vi en tid :) Det blir ett två dagars besök, med hjärtkontroll (ultaljud osv) på första dagen och på morgonen dagen efter MR-röntgen då. Jag och dottern satt uppe till midnatt igår och pratade, läste och såg filmer om det.

Känns skönt att dom kollar och att det kanske blir ännu enklare att planera nästa operation i förväg :)

Jag hoppas att det bara är nu i början, men man blir ju orolig när man läser bipacksedeln och dom listar symptom som hjärtattack, stroke, förmaksflimmer, magsår mm som "mindre vanliga" dvs 1-10 av 1000 får det...
Jag ska ta tabletterna dagligen, varje morgon. Så vi får väl se hur jag mår om någon vecka eller så  

Just så ja... "lilla vän, det förstår du väl att du inte har ont egentligen" ...
6-8 veckor efter olyckorna brukar jag kunna fått tjata mig till en tid hos en specialutbildad sjukgymnast som klämmer lite på knäna och konstaterar att "jaha du har nog haft en spricka i knäskålen men det är lite sent att göra något åt det nu..."  

Skönt att ni får göra en ordentlig undersökning nu så att det inte ska hattas runt och göras prover ett efter ett i flera månaders tid. För det känns inte som att läkarna får en enhetlig bild av sånt ändå.  

Jag har haft samma upplevelse, sjukgymnaster verkar vara betydligt bättre än ortopeder på att känna när något är fel. När jag pangade knät och vädjade flera gånger om att få det röntgat eftersom det verkligen kändes som att något gått sönder fick jag höra från flera ortopeder att det bara var en stukning och förresten var det inte konstigt att jag fick ont i knäna när jag var överviktig.

Sen ca 9 månader senare låg jag en dag på sängen och läste när knäskålen plötsligt seglade iväg och la sig på utsidan av benet. Men orka ortopeder... jag tryckte resolut tillbaka den och gick med knät lindat någon vecka, brydde mig aldrig om att gå till nån läkare. Däremot sökte jag då en sjukgymnast, som efter ungefär en minuts klämmande kunde konstatera att knät verkligen var trasigt. Förmodligen har jag dragit av ett korsband eller två, det kan vara något mer också. Jag fick lite övningar för att stärka musklerna runtom, så mycket mer var det inte att göra. När jag överanstränger mig känner jag att knät blir instabilt, ibland böjer det sig för mycket bakåt, och jag håller alltid i ledstången när jag går nerför trappor eftersom jag helt enkelt inte litar på att det inte viker sig. Men nej, jag är väl bara tjock och gnällig...

Hoppas verkligen ortopeden har något bra att komma med! Man ska inte behöva gå runt och vara sådär trasig som du.Skönt att få det kollat, håller tummarna för att det blir så bra som möjligt för dottern.

---

Vad bra det är när man börjar skriva ett inlägg, sen tappar man tråden och börjar surfa runt i andra flikar, och tre timmar senare när man ska stänga ner datorn och gå och lägga sig upptäcker man att man aldrig skrev klart och postade!

Jag har läst allt i har skrivit sista tiden men inte haft orken att logga in och kommentera. Jag kan väl sammanfatta med att jag håller tummarna där det behövs, gläds åt det roliga och blir arg åt det dåliga. Skriver från explorer så det här kommer bli ett enda textstycke. Vi har firat våran årsdag i helgen. Vi åt middag och gick på en show med en känd ståuppare. Igår var vi på bröllop. Väldigt mysigt och tårarna rann (nästan) flera gånger under dagen.   

hehe ja det här brukar hända mig ibland också 
Men det kan ju inte vara åldern... Jag är ju bara... ähm... 25 

Usch ja, övervikten är svaret på alla problem tror jag. 
Har du ont i knäna - banta...
Har du ramlat och slagit dig - banta... (?)
Ont i huvudet - banta
Klämt fingrarna i bildörren - banta ()
Ja vikten kan påverka mycket, men ibland känns det som att man har kommit till en automatisk telefonsvarare och bara får samma svar oavsett vilket problem man söker för  
Och när man har ramlat och slagit sig så är det väl för sjutton gubbar inte vikten som avgör om du har haft sönder något eller inte. Ok när det gäller allmän värk och smärta när man inte varit med om någon olycka. 

Hoppas att dom kollar upp ditt knä ordentligt någon dag också.
Jag hade en gång en sjukgymnast som ringde upp min läkare och skällde ut honom och ifrågasatte om han borde vara läkare eftersom han skickade mig till dom och inte till röntgen först för att kolla om det var något fysiskt fel som behövde åtgärdas.
Jag fick min röntgen då, men det hann gå för lång tid så om det var någon eventuell skada så hade den läkt.
Jag fick beskedet att dom såg något avvikande på röntgen men att dom inte kunde dra slutsatsen att det kom från olyckan pga tidsaspekten i läkningen. 

Hej och hå.

Nu har vi flyttat klart. Eller ja, alla våra saker är i nya lägenheten i alla fall.

Men herregud så det ser ut här...  Det är inte flyttstädat alls. Men vi var tvugna att ta nycklarna innan officiell inflyttning för att få ihop det, och då kan man inte klaga på städing. Det är lera på garderobsdörrarna, getingar i fönstrena, hår i badrumsskåpen och hyllorna i köket är täckta av bränt smör (eller något dylikt, jag måste köpa handskar för att göra rent dem sen...), osv osv. Och det trots att det är två månader sen de lämnade in sina nycklar!

De har även hela förrådet fullt av saker.  Det står två stolar, ett bord, ett skrivbord, en liten byrå och en symaskin där. Och så hänger det ett par jackor och även 4 par skor finns att hitta. Och även här uppe i lägenheten finns saker. Skor och kläder är i garderoberna, och ett par skåpdörrar, en glasskiva, en bok och annat smått och gott har vi hittat lite överallt... Ja, och så är sovrum, hall och kök inrökt. Och väggen i hallen är förstörd. Tapeten hade gått sönder, men istället för att måla flera gånger eller ta bort tapeten så har de bara målat en gång, vilket resulterat i att hela väggen är fläckig/randig.

Men vi har pratat med områdeskontoret här. Och de skulle ringa till de tidigare hyresgästerna och deras handläggade på SOC. Väggen gör de inget åt förrens vi har fått lite mer ordning, men alla dessa saker måste de ju hämta snarast för att vi ska få plats.

De ska även börja byta fönster här imorgon, fick vi veta igår.

Så, vi har fullt upp. Trevliga grannar har vi fått i alla fall, och vi har bjudit över dem på makens födelsedagsfika på söndag. Ena grannen har en leonberger som heter Charlie också, precis som vår ena katt 

Daniiel: Det där med smärtor under höger revbensbåge är ju klassisk gallsten. Som dessutom tillhör de sjukdomar som lätt bekräftas med ett blodprov - även på en vårdcentral. Jag blir så trött... Bukspottkörtelinflammation är betydligt kinkigare men de proverna brukade ingå i "buksvepet" och därför inte missas så lätt åtminstone där jag varit kirurgjour.
Och håll er till barnmottagningen ni. Barn är svåra och gör sig klart bäst hos specialister. Tycker i alla fall jag.   (Minus friska barn med de vanliga föroninflammationerna.)
Bra att ni anmälde intresse för lägenheten! Bestämma kan ni alltid göra senare om det blir aktuellt.

Håller helt med Chicita. Om man kan få någon med "vanlig ryggsmärta" (och alla triviala sjukdomar dessutom) att känna sig tagen på allvar och man lyckas förmedla att det tyvärr inte finns någon bättre behandling än smärtstillande och sjukgymnastik, så kommer vederbörande förhoppningsvis inte tillbaka nästa vecka "för att bli ordentligt undersökt". Det kan vara värt en kvart av ens dyrbara akuttid.
Ortopeder  som inte röntgar? Jag trodde det var det de mumlade i sömnen när de blev väckta på jourtid: "Ni har väl röntgat först?" Instabila knän är dessutom indikation för besök hos knäspecialist/ev. operation.

Ju mjukare och fluffigare desto bättre, Chicita. Då är det ju lätt att göra vovven nöjd i alla fall.

Afturelding: Min man som är jurist påstår att det visst går att klaga på städningen när ni de facto flyttar in, oavsett när ni fick nycklarna! Så kräv att få det åtgärdat tillsammans med förstörda tapeter, kvarlämnade grejer osv.

Min lilla älskling var vänlig nog att vänta i magen. Så förra måndagen åkte vi i lugn och ro mot BB med soluppgången utanför och lite bra musik på bilstereon. Två timmar efter ankomsten hade vi fått en liten flicka som ska heta Rebecca. 4060 g och 52 cm, rätt knubbig med en ordentlig brun kalufs.

 Allt gick bra och vi blev trevligt och proffsigt omhändertagna. Sårsmärtorna lugnade ned sig efter något dygn (morfin - det är grejer det) även om sit-upsen får vänta. Sedan fick vi stanna en extra dag på BB (2 + 1) för att hon hellre sov än åt, men det ordnade till sig och jag fick lite extra övning i amningskonsten innan vi åkte hem. Så nu försöker vi få till en vardag där hon vill ha mat med 1-3 timmars mellanrum.  Den senaste veckan har känts som 1-2 månader, snarast. Mellanrummen har dock börjat dryga ut sig lite det senaste dygnet (upp mot 4 h) så vi hoppas på det bästa.
Annars är jag snarast mindre hungrig än tidigare trots full amning och är med -11 kg på en vecka (allt inklusive) på god väg tillbaka till min förgravida kropp. Vissa har en nästan osannolik tur med det genetiska lotteriet.