Chicita: Juridiken kring de sociala myndigheterna är rätt besvärlig - åtminstone från medborgarnas sida. Den är uppbyggd kring gummiparagrafer som ger handläggarna mycket stora befogenheter och med dåliga möjligheter till överklaganden. Överklaga kan man i princip bara göra när något formellt fel har begåtts, inte för att ett hårresande beslut har fattats.
När man stiftade lagarna verkade man ha som utgångspunkt att handläggaren alltid har medborgarens bästa för ögonen och aldrig fattar ett illa genomtänkt beslut eller drivs av mänskliga känslor som t. ex .motvilja. Enligt hörsägen det senare oftast mot starka personer som inte vill låta sig sättas på. En bra handläggare har å andra sidan stöd för att göra hur mycket som helst för dig. Om man har den turen.
Ett omhändertagande måste försvaras i länsrätten inom sex månader(!) men där är soc sakkunnig, åklagare och exekutiv myndighet i ett, medan du är den misstänkta som talar i egen sak.

Många detaljer illasinnat vinklade kan göra underverk med nämndemän...
Vad man KAN göra är:
1. Begära att byta handläggare. Funkar i teorin, men min man säger att man inte ska räkna med någon förbättring då de båda antagligen fikar tillsammans och är mer måna om sin inbördes relation än om dig.
2. Skriva sig i en annan kommun. Inte nödvändigtvis flytta.

Då börjar ärendet om helt från början och har man tur kan man glida under radarn helt i nästa kommun. Det kan ju förstås ge problem med skolskjuts etc., men kan kanske vara värt det.
3. Stryka dem medhårs så mycket det bara går och försöka hitta ett jobb där han kan försäkra dem om att han kommer hem i tid varje dag. Om han sen inte gör det lär ju ingen märka om t. ex. någon annan hämtar henne på fritids dessa dagar.
4. Gå till pressen.
5. Se om kommunens chefsjurist är intresserad. Är det tillräckligt illa är det inte omöjligt och lite press ovanifrån kan göra underverk.
Sedan kan jag bara djupt beklaga att din bror dragit på sig deras intresse. Jag blev själv helt förskräckt över hur rättslös man är när jag en gång började rota i systemet och min mans mer insatta kompletteringar gjorde mig inte gladare.
Så tråkigt med ortopeden. Hoppas det ger något i alla fall. Man har inte mycket rättigheter att kräva behandling som patient heller, men kan åtminstone söka ny hjälp någon helt annastans ifall det kniper.
Grattis
Snowstars! Lycka till nu!
Daniiel: Jag tycker nummer 4. Den verkar också lite flexibel ifall man plötlsigt kommer på att man vill ha in en grej för mycket.

Själv vill jag gärna ha möjlighet till axelrem så att jag har händerna fria.
Det måste vara roligt att ha ett så fritt förhållande till sitt hår att man kan våga sig på en massa spännande saker. Själv klipper jag mitt midjelånga hår själv (instruktion från en hårsajt) sedan den senaste klåparen till frisör kapade 25 cm när jag bad honom "ta så lite som möjligt, bara det som är slitet". Det tar ju en så'n evig tid att växa ut.
Tack för alla gratulationer.

Vi försöker njuta av den korta tid hon är liten men kan ändå inte låta bli att drömma om en framtid med ostörda nätter och mindre täta blöbyten. Världens mest förtjusande lilla diktator, det är vad hon är.