• Chicita

    BT-Veteraner

    Känner att jag saknar nånstans att bara snacka om allt mellan himmel och jord med alla trevliga människor som varit här länge. Och som alltså redan är gifta...
    Inte om något speciellt ämne utan bara prata.
    Ett ställe att umgås, att kanske ta en cyberfika, bestämma träff eller bara "vara".
    En plats att prata om jobb, hundar, gymmet, bil, hus och hem osv...

    Jag har sett att det finns trådar där det pratas om barn och familj.
    Men när man inte har barn så känns det inte som rätt ställe att hänga. Även om man säkert skulle vara välkommen. Jag vill inte förbjuda barnprat här, men det är alltså inte så att man "måste" ha barn för att få vara med och prata.

    Skulle gärna se att vi undviker bröllopsämnen så det här inte blir en "fråga dom gifta-tråden".
     

  • Svar på tråden BT-Veteraner
  • daniiel
    Chicita skrev 2013-10-04 23:02:17 följande:
    Oh jösses vad du har hunnit med saker Förvånad
    Spännande med den där klippningen. Jag skulle aldrig ha vågat för jag är 100% säker på att dom skulle klippa av mig håret eftersom det skulle blivit en så dramatisk effekt (eller så skulle dom vägra att göra något alls Tungan ute har träffat på båda sorternas frisörer) 

    Jag skulle valt 5:an av dom alternativen.
    Den såg ut att vara bekväm att bära och det var lite annorlunda design med (vad dom verkar vara) två avtagbara längre band, ett på varje sida...
    Och den funkar både till vardag och fest Solig 
    Haha ja, jag känner att jag verkligen fått tillbaka energin nu och känner mig helt frisk! :)

    Klart det känns lite pirrigt med klippningen, men det värsta skulle vara om dom inte skulle göra något alls åt håret. Eller om dom gjorde mig platinablond :P Jag vet ju dock att jag kommer få reda på vad frisören vill göra innan hon börjar sätta saxen i håret, så jag har en chans att säga stop och välja att betala istället och då få  välja frisyr själv. Jag har dock skjutit på att klippa mig i drygt ett år, just för att jag inte kan bestämma mig för hur jag ska ha det, så samtidigt känns det lite skönt.

    Ja, 5:an känns för mig som den mest vardagliga (inga krusiduller alls) och jag har saker jag tycker om med alla väskorna och sådant jag tycker mindre om. Med den är det att den är lite väl stor faktiskt. Mer som en liten "bag" än en handväska och ska man då vara lite fin, så känns den för stor. Och axelremmarna kommer åka direkt, jag använder aldrig såna. Är sådan som bär väskan i handtagen på axeln eller underarmen :P Jag kommer nog inte kunna välja haha
    Chicita skrev 2013-10-04 23:09:18 följande:
    Jag skrev det här på FB i går förresten...
    Men eftersom ni har varit med mig på den senare delen av min resa så lägger jag in det här med.
    -------------------------------------------------- -------------------------------------------------- ---------

    Arg...
    På smärtkliniken (Skönvik) har jag tidigare bara träffat läkare, sjukgymnaster och en psykolog/beteendevetare som verkar ha varit på min sida och som vill jobba framåt.

    I dag skulle jag besöka en ortoped som är kopplad till kliniken.
    Han började med att tala om hur bra han är...
    (Jag är ryggkirurg, men jag kan ALLT om alla andra leder också)
    Och sen fortsatte han med att säga att den som opererade min axel inte hade sagt det han hade sagt, utan han hade sagt något annat. Det var bara jag som inte hade fattat det...
    Även om jag flera gånger sa att NEJ han sa EXAKT så... Och även min käre make instämde i det och validerade att det var korrekt så hade jag i alla fall inte hört rätt för läkaren skulle aldrig ha sagt så, det visste ju den här läkaren eftersom han är kollega med min axel-läkare...
    Hmm...
    Och när jag till slut blev arg så frågar han spydigt varför jag höjde rösten.

    Innan jag hann säga något så hoppar maken in och säger "för att du inte lyssnar på vad hon säger förståss... vad annars?"

    Skönt med lite backup... 
    "min" Skönviksläkare var också med och hon verkade också reagera på den läkarens attityd för hon satt bara och skakade på huvudet åt honom. Och i efterhand sa hon att hon förstod min känsla av att ha blivit idiotförklarad. Så jag misstänker att ett möte om hur man bemöter patienter kommer att inträffa under dagen även om hon inte ville utmana honom öppet framför mig. 
    Jag förstår verkligen att det var skönt att ha lite back up. Han verkar ha varit en riktig besserwisser och det är så tråkigt när vårdpersonal är sådan. Från såna människor vill man känna förståelse, stöd och som att dom vill hjälpa en. Inte att dom bara är där för att spänna upp stjärtfjädrarna ;P

    Och det var ju bra att din läkare var med också och fick se och höra hur du blev bemött, både för din skull och kanske för framtida patienters skull.
  • Chicita

    Ja jag är likadan när det gäller väskor.
    Jag bär dom på armen eller i handen så jag vill ha små handtag så att man slipper släpa väskan i backen Flört 
    Men jag tycker att det är bra att det finns möjlighet att sätta dit en axelrem om väskan är lite större, för då kan man ju faktiskt använda den om man ska på någon lite större utflykt och det blir för mycket att bära bara i handen. Eller om man kommer ha fullt upp i händerna ändå med hund och handlade påsar osv Glad 

    Jepp
    Jag var på väg att gå därifrån ett tag. Att säga att "ska det vara så här så har jag hellre ont och klarar mig själv" men det är ju precis i början av utredningen och jag vill se vad det här ger... 

  • daniiel

    Hehe ja, jag tänkte det när jag köpte väskan jag har nu. Att det är praktiskt att det finns en axelrem. Jag har aldrig någonsin använt den under dom fem åren jag haft väskan :P Vet jag med mig att jag ska bära lite mer eller lite tyngre, så tar jag ryggsäck faktiskt :)

    Jag förstår dig, både att du ville säga så och att du vill se vart utredningen kan leda. Jag hoppas verkligen att du ska få bra hjälp och att dom ska komma fram till något!


  • Chicita

    Ja det brukar oftast bli så för mig med Flört
    Men då har man i alla fall möjligheten känner jag...

    Tack Solig 

  • Lenblo
    Chicita: Juridiken kring de sociala myndigheterna är rätt besvärlig - åtminstone från medborgarnas sida. Den är uppbyggd kring gummiparagrafer som ger handläggarna mycket stora befogenheter och med dåliga möjligheter till överklaganden. Överklaga kan man i princip bara göra när något formellt fel har begåtts, inte för att ett hårresande beslut har fattats. Skrikandes

    När man stiftade lagarna verkade man ha som utgångspunkt att handläggaren alltid har medborgarens bästa för ögonen och aldrig fattar ett illa genomtänkt beslut eller drivs av mänskliga känslor som t. ex .motvilja. Enligt hörsägen det senare oftast mot starka personer som inte vill låta sig sättas på. En bra handläggare har å andra sidan stöd för att göra hur mycket som helst för dig. Om man har den turen.

    Ett omhändertagande måste försvaras i länsrätten inom sex månader(!) men där är soc sakkunnig, åklagare och exekutiv myndighet i ett, medan du är den misstänkta som talar i egen sak. Förvånad Många detaljer illasinnat vinklade kan göra underverk med nämndemän...

    Vad man KAN göra är:

    1. Begära att byta handläggare. Funkar i teorin, men min man säger att man inte ska räkna med någon förbättring då de båda antagligen fikar tillsammans och är mer måna om sin inbördes relation än om dig.

    2. Skriva sig i en annan kommun. Inte nödvändigtvis flytta. Flört Då börjar ärendet om helt från början och har man tur kan man glida under radarn helt i nästa kommun. Det kan ju förstås ge problem med skolskjuts etc., men kan kanske vara värt det.

    3. Stryka dem medhårs så mycket det bara går och försöka hitta ett jobb där han kan försäkra dem om att han kommer hem i tid varje dag. Om han sen inte gör det lär ju ingen märka om t. ex. någon annan hämtar henne på fritids dessa dagar.

    4. Gå till pressen.

    5. Se om kommunens chefsjurist är intresserad. Är det tillräckligt illa är det inte omöjligt och lite press ovanifrån kan göra underverk.

    Sedan kan jag bara djupt beklaga att din bror dragit på sig deras intresse. Jag blev själv helt förskräckt över hur rättslös man är när jag en gång började rota i systemet och min mans mer insatta kompletteringar gjorde mig inte gladare.

    Så tråkigt med ortopeden. Hoppas det ger något i alla fall. Man har inte mycket rättigheter att kräva behandling som patient heller, men kan åtminstone söka ny hjälp någon helt annastans ifall det kniper.

    Grattis Snowstars! Lycka till nu!

    Daniiel: Jag tycker nummer 4. Den verkar också lite flexibel ifall man plötlsigt kommer på att man vill ha in en grej för mycket. Flört Själv vill jag gärna ha möjlighet till axelrem så att jag har händerna fria.
    Det måste vara roligt att ha ett så fritt förhållande till sitt hår att man kan våga sig på en massa spännande saker. Själv klipper jag mitt midjelånga hår själv (instruktion från en hårsajt) sedan den senaste klåparen till frisör kapade 25 cm när jag bad honom "ta så lite som möjligt, bara det som är slitet". Det tar ju en så'n evig tid att växa ut. Obestämd

    Tack för alla gratulationer. Glad Vi försöker njuta av den korta tid hon är liten men kan ändå inte låta bli att drömma om en framtid med ostörda nätter och mindre täta blöbyten. Världens mest förtjusande lilla diktator, det är vad hon är. Flört
  • Chicita
    Lenblo skrev 2013-10-05 15:49:48 följande:
    Vad man KAN göra är:
    2. Skriva sig i en annan kommun. Inte nödvändigtvis flytta. Flört Då börjar ärendet om helt från början och har man tur kan man glida under radarn helt i nästa kommun. Det kan ju förstås ge problem med skolskjuts etc., men kan kanske vara värt det.

    4. Gå till pressen.
    Tack Glad
    Båda dessa saker har han funderat på.
    Han håller på att söka jobb i andra kommuner nu, men då det är problem med mamman (lättare mentalt handikapp) så skulle hon gå i taket om han flyttade med dottern och dra igång någon större process misstänker vi.

    Ett alternativ vi har kollat på är om mamman (som enligt soc är olämplig att vara mamma och har fått 3 barn omhändertagna trots att hon klarar sig i princip själv. Det hon har lite svårt för är att sätta gränser och passa tider men det skulle en personlig assistent kunna hjälpa till med) skulle vara intresserad av att flytta med tillsammans med sin sambo.
    Och att dom bor i någon typ av kollektiv istället. På så sätt får hon ju "tillgång" till ett av sina barn, och brorsan har lite hjälp med hushållning, hämtning mm bara han tar ansvaret att påminna henne.

    Gå till pressen har vi också pratat om, men det känns som att det KAN göra saken värre eftersom dom är rätt obstinata. Dom verkade bli sura på mig när jag var med på ett möte bara för att brorsan kände sig ensam och påhoppad av dom två som liksom gaddar ihop sig mot honom. För jag kunde ju förklara vad Mats menade, och det var visst inte bra, för då kunde dom ju inte hävda att han menade något som han inte sagt...
    Bara typ 3 dagar efter att jag var med på mötet (där dom lovade att dom absolut inte skulle ta dottern) så talade dom om för brorsan att det skulle ske... *suck*

    Ja det där med håret känner jag väl igen. Jag skulle inte heller våga låta någon klippa mig hur dom vill.
    Men så sitter jag ju på håret också om det är utsläppt, och många frisörer säger att det är ovanligt friskt och tjockt för så långt hår. Så om någon fick för sig att klippa mig kort och jag ångrar mig så skulle det ju ta typ 10 år innan jag hade håret tillbaka igen, om det nu växer ut igen...

    Hehe "lilla diktatorn" Skrattande 
    Jag kan förstå smeknamnet... Minns bara de nätter som min plastson spenderade med mig och exet och höll mig vaken Tungan ute
  • daniiel
    Lenblo skrev 2013-10-05 15:49:48 följande:
    Daniiel: Jag tycker nummer 4. Den verkar också lite flexibel ifall man plötlsigt kommer på att man vill ha in en grej för mycket. Flört Själv vill jag gärna ha möjlighet till axelrem så att jag har händerna fria.
    Det måste vara roligt att ha ett så fritt förhållande till sitt hår att man kan våga sig på en massa spännande saker. Själv klipper jag mitt midjelånga hår själv (instruktion från en hårsajt) sedan den senaste klåparen till frisör kapade 25 cm när jag bad honom "ta så lite som möjligt, bara det som är slitet". Det tar ju en så'n evig tid att växa ut. Obestämd

    Tack för alla gratulationer. Glad Vi försöker njuta av den korta tid hon är liten men kan ändå inte låta bli att drömma om en framtid med ostörda nätter och mindre täta blöbyten. Världens mest förtjusande lilla diktator, det är vad hon är. Flört
    Nummer fyra är dock slutsåld, så även om jag skulle bestämma mig för den, så blir det svårt. Jag lutar mer och mer åt den första, även om mitt hjärta säger nummer sex :P Nåväl..

    Hua, jag förstår att du inte vågar dig på ett besök till frisören nu då. Jag har aldrig någonsin varit brydd om mitt hår sådär. Jag har haft sidecut, undercut, helrakat, långt, kort, blont, svart, rött, blått och alla andra färger samt permanent. Jag tycker om när det blir en stor förändring :) Jag vet ju dock att dom flesta är ganska noga med sitt hår och ibland önskar jag själv att jag var mer så :)

    Haha jag förstår det. Det där med sömnen speciellt, för man slutar funka efter ett tag när man får för lite sömn. Kan ni dela på nätterna? Jag hade ju "turen" att inte amma, så jag och maken kunde hjälpas åt en hel del under nätterna så att vi båda två fick sova bra. Men, vår dotter var också extremt snäll gällande den biten. Förhoppningsvis blir er dotter också en bra sovare :)
  • daniiel

    Jag blir inte frisk! Kände mig sämre igen under förra veckan och natten till fredag var riktigt jobbig. Fick komma på VC idag iaf och läkaren tog flera prover, bland annat ämnesomsättning, gluten, blodsocker, lever, inflammation och infektion i tarmarna osv. Förhoppningsvis visar något av dom på något, så det finns något att gå efter. Jag är så less på att må dåligt!!!!!!

    Hur är det med er andra såhär i höstrusket? :)


  • Chicita

    Vad jobbigt daniiel jag hoppas att du får svar.

    Jag började känna att symptomen planade ut på mina tabletter, men sen helt plötsligt fick jag hemska magsmärtor så jag slutade med medicinen (ett par dagar efter att magvärken började) och efter bara någon dag så var magen tillbaka som vanligt igen. Så jag har inte vågat ta medicinen något mer...

    Det var rätt intressant på smärtföreläsningen som vi var tvugna att gå på om vi ville få hjälp på smärtkliniken.  Och sjukgymnasten har kollat igenom allt nu så jag ska få börja träna lite lätt om några veckor också. Hoppas på bra resultat mot smärtan när jag får komma igång igen Glad 

  • snowstars

    Vad jobbigt daniiel. Hoppas verkligen att du får någom vettig hjälp. Och samma för dig Chicita, att du får hjälp alltså. 

    Här rullar livet bara på. Jag har bakat kanelbullar idag. Kände mig duktig. Skulle provsmaka en som blev tre.. Kände mig mindre duktig :P Det där med viktnedgång går inte så jättebra.. Men jag står i alla fall stilla på vågen, alltid nåt. Ska iväg och träna om en stund. Blir ett corepass. Himla bra för min rygg. Tänker som så att så länge som jag har bra (läs: hyfsad) kondition så gör det inget att jag är lite rund. Så jag tränar i alla fall flitigt :)