Walk a mile!

Jag gick ut med hunden i morse. Kände mig rätt pigg (för att vara så förkyld) när vi gick ut. Men efter kanske någon kilometer så kändes det som om någon slog mig i huvudet med en stekpanna.
Det började göra tokont i huvudet, jag kunde knappt se (det hade snöat lite i natt så allt var ju kritvitt och så en strålande sol på det) som tur var så ville hunden hem, så det var väl bara att försöka hänga med honom lite sisådär på släp  
När jag kom in så gav sig den värsta huvudvärken rätt fort och jag har tagit en Diklofenak nu för att se om resten släpper också.
Ska även ställa mig i en varm dusch och försöka slappna av.

Usch det är otäckt när något kommer så där snabbt. Och speciellt om man är i en situation där man riskerar att göra sig mer illa pga omgivningen...
Ishalka under ett tunnt lager pudersnö är inte optimalt någonstans. Och speciellt inte om man knappt ser vart man går.
Nåja jag kom hem helskinnad i alla fall och det är ju huvudsaken  

Hoppas det bara var en engångsföreteelse. Måste ju ut fler gånger i dag liksom. Både en lunchpromenad och sen ska jag ju till jobbet också 

Oj, det där lät inte kul, Chicita   Skönt att du tog dit hem välbehållen, och hoppas att huvudvärken släpper efter Diklofenak och varm dusch!
Det är verkligen otäckt när det kommer sådär snabbt på, och ja, särskilt om man befinner sig på olämplig plats!
Själv har jag ganska nära till någon sorts panikkänsla i såna lägen, men vet ju att det bästa är att ta det så lugnt som möjligt. Inget blir bättre av att få panik!

Jag blir mest arg när det händer...
Den där "åh nej, inte nu igen-känslan" kommer och gör mig ilsk, och det brukar hjälpa till att hålla mig lugn pradoxalt nog  

Samma om jag ramlar och slår mig... Jag tog mig ju hem med sprickor i ena knäskålen här för något år sen och en stukad (eller vrickad, minns inte) fot.
Jag brukar bli sådär superlugn i olyckssituationer och bara helt rationellt ta hand om det som ska göras.
Än så länge så har jag inte behövt ta hand om någon som har öppna sår eller typ saknar en arm/finger osv... Men jag har varit först på olycksplats där en bil låg på taket och det verkade läcka bensin ur bilen (nu var det bara bromsolja som blandade sig med kylarvätskan, men det tänkte vi ju inte på vid första anblicken utan koncentrerade oss på att få ut personerna då som var vid medvetande men satt fast i bältet)...

Oj, att komma först till en olycksplats, det är ju sånt man kan drömma mardrömmar om... 
Jag funkar nog också lite så att jag blir rationell i riktigt allvarliga lägen. Och så kommer känslorna i efterhand. 

Hur gick det med huvudvärken sen, förresten? Hoppas att den gav sig och håller sig borta!

Motionsmässigt har jag idag gått ner till stan, varit hos frissan, gått hem igen. Kanske 40 minuters promenad sammanlagt. Det var riktigt blåsigt och så snöar det lite. VAR SJUTTON ÄR VÅREN I ÅR???!! Har den blåst bort, eller vad?!

Är förresten oerhört trött. Kanske är det så att revbensbrottet och flytten tar ut sin rätt nu, när det börjar lugna ner sig lite. Gissar att utmattningsdepression inte direkt blir bättre av varken revbensbrott eller flytt, för övrigt...

Huvudvärken släppte nästan helt när jag kom hem och slapp det skarpa ljuset 

Jadu våren är defenitivt inte här i alla fall. Tror vi har fått 15 cm snö under dom senaste dygnen, men det värsta är väl blåsten. Det snöar på tvärsen liksom 

Ja det låter inte som en bra kombination. Se till att ta hand om dig. Prioritera saker som du mår bra av 

Två veckor in på nya jobbet och det märks på vågen..

 

Ändå äter jag bara kakor och godis, efter påsk ska jag ta tag i matvanorna.

Grattis snowstars! Skönt när man märker resultat!

Jag har också en period när jag är extremt sugen på socker, kan man skylla på kylan kanske? 
Har i alla fall kommit igång med promenaderna efter revbensbrottet och det är bra!

Åh jösses... en helg hos svärföräldrarna brukar generera ett (eller några) plus-kilo(n) även om vi också går mer där än vi gör hemma (hunden behöver ut mer, för han får mer gott och dricker då också mer vatten)

Nu är vi hemma igen och en veckas jobb väntar.
På onsdag ska jag till magnetkameraröntgen och röntga mitt "vigselringsfinger" som ju har krånglat i över ett år.
Det gör fortfarande ont, är svullet (eller tja det känns inte så där vattnigt svullet som något svällt brukar göra utan det är bara större) och allmänt jobbigt att jag inte kan ha mina ringar... 

Chicita - jo, jag vet hur det kan vara med besök hos svärföräldrar, man kommer hem proppmätt och fullmatad... Samma när vi hälsat på min mamma. Men det är inte lätt att låta bli alla godsaker, och man vill ju inte vara "trögbedd" heller...

Vad bra att ditt finger ska röntgas! Låter ju inte så kul att inte kunna använda sina ringar. Har du ont också? Hoppas det ordnar sig.   

Idag är min första dag helt utan värktabletter (efter revbensskadan). Känns lite bra! Varit på promenad med mannen i solskenet, riktigt skönt var det ute jämfört med iskylan den senaste tiden.
Kanske blir det vår trots allt??! 

Loanne Jo det gör ont... Men jag är så van att ha ont överallt att det liksom blir sekundärt.
Jag stör mig mest på att jag inte kan ha ringarna och att dom missade så grovt på första operationen och skar rakt igenom knölen istället och sen inte ens såg att dom hade gjort det...

Det låter bra att det går framåt med revbenen där också