Walk a mile!

Passionsblomman: Sitter här och läser om ditt besked om hjärntumören, och imponeras av hur väl du verkar hantera situationen trots dess allvar. Drömmen var väldigt tydlig (tack för att du ville dela med dig av den!), och det är ju inte konstigt alls att du drömmer så - självklart måste det väcka en massa tankar och rädslor när man får ett sådant besked. Det enda man kan göra är nog att "släppa känslorna fria", låta dem få sitt utrymme och inte stänga in dem.
Hoppas nu att du får komma på fortsatt utredning så fort som möjligt, för jag kan tänka mig att väntan och ovissheten är väldigt påfrestande. Och så hoppas vi förstås på bästa möjliga prognos!!

Jag är övertygad om att det är helt rätt att köra på med träningen, när du nu orkar och mår bra av det! Precis som du skriver så rensar man ju hjärnan och kanaliserar frustration på ett förträffligt sätt när man rör på sig ordentligt. Och det måste ju som sagt vara fördelaktigt att vara i så god fysisk form som möjligt inför en eventuell operation, eller annars också!

Skickar över massor av styrkekramar till dig!! Kommer gå här och tänka på dig, det kan jag lova!

passsionsblomman: Ujuj... inte det besked man önskar sig inte.
Samtidigt som det är hemskt - så är det ju antagligen också en lättnad.
Ett svar, något man kan göra åt saken...

Jag hoppas att allt går bra och att du inte fastnar i väntrummen nu.
Lycka till och styrkekramar.
Träna på du. Det lär knappast skada, snarare tvärt om som du ju säger  

Igår kunde jag faktiskt ta en halvtimmas promenad i nästan normal promenadtakt! Glad!
Idag är min första dag utan morfin sen revbensbrottet för två veckor sedan, men effekten av laxermedlet (som man får p g a morfinets förstoppande effekt) sitter i (ordentligt!!) så idag har jag inte vågat gå ut än...

Hur går det för er andra med motionen och annat?  

Idag är jag arg.

jag är arg arg arg arg aaaaaaaaaaaaaarg

Fan vad jag är inihelvetejävla AAAAAAAAAAAARG!
Och den som säger något hurtigt och uppmunrande får sig en smäll-och alla andra också, håll undan jag ber dig för jag är svart som sot sjunger jag med Lisa Ekdahl och hoppas att det går över, är normalt och att allt inte slutar med att jag blir ensam. jav VILl inte ens inte vara arg. Jag vill vara arg och galen och kasta saker-eller åtminstone att något annat alternativ skulle spela någon roll eller ändra på något. Något alternativ jag kan göra. Förutom att tänka fucking jävla positivt och bränna några fler kalorier på crosse.

Jag har gått min utomhuspromenad i solen (fan vad kallt!)
Avverkat min halvtimme, 6 km och dryga 300 kcl på crossen (åh så duktigt!)
Ätit lagom lite mat, fast inga grönsaker (fuck it!)
Låtit bli att ta en självmedicinerande ångestdämpare i form av en välvald påse med smågodis. (Bra PB, du låter bli att bete dig som en inburad uttråkad kanin som äter ihjäl sig i ren uttråkning, mycket sunt!)
Pratat allvar med min sambo om vikten av att hålla ihop, humöret uppe, ta vara på varandra och dagen (fan vad klok jag är!)

Kan jag få slå sönder något nu?

Sådärja, nu har jag betett mig som ett egoistiskt självupptaget svin också-bara vräkt ut mig dynga och jag är så arg att jag inte ens har lust att be om ursäkt. Men jag ber däremot om en aning tålamod och överseende och vill gärna lova, att imorgon, en annan dag, har det nog gått över.

Förutom att ha ett utbrott, vill jag passa på att säga att du verkar vara en trevlig prick och vilken jäkla otur att slå i sådär! Det gör ju så ONT med revben, svanskotor och annat man brukar kunna kvadda medelst sådana där vardagsolyckor. Vad bra du kämpar på! Upprörd mage är inte att underskatta-det är sannerligen inte roligt att vara ute och veta att man närsomhelst kan råka göra ner sig å det mest brutala. Jag har haft hemska problem med min mage som bokstavligen fick mig att undvika bebodda promenadvägar och de facto gå i skogen, där man liksom björnen kan skita vid plötsligt påkommet behov. För ett är säkert-att gå gör att magen också går igång.

För övrigt är jag tacksam över omtankar och värmande ord och det är inte meningen att använda er andra som en soptunna-det går bra att scrolla mina navelskådande inlägg.

Passionsblomman: Det är helt okej för mig, var så arg du vill!! Jag tror att det måste ut! Ibland är jag själv sådär hiskeligt arg så det liksom bara osar ur öronen (säger man så?!), kan aldrig vara sunt att hålla det inne... så länge man inte skadar folk i sin närhet för mycket, förstås
Kastade du nånting, förresten?!  

Tack för komplimangen! Och detsamma till dig, du verkar också vara en trevlig prick!  

Min promenad blev av till slut, trots magens upproriska tillstånd. Jag rörde mig i bebodda områden så det var lite nervöst... Gick dessutom vilse, vilket gjorde det hela lite väl spännande med tanke på kurret i kistan. Men jag klarade mig hem, som tur var
 

Äh.. gör som jag. Ta fram dom där billiga porslinsmuggarna man ofta har i udda former i något skåp och dräm någon av dom i golvet...
Det man inte får ut i agressioner när man slänger (ursäkta ordvalet) skiten i golvet - det får man ut när man måste ta fram sopskyffeln och sopen och städa upp  

Men ja man måste få ha skitdagar också och man måste få tänka "varför händer det mig"...

Spy ur dig du. Man måste få avreagera sig någonstans ibland  

I dag är jag inte i skick att gå något alls.
Har jobbat trots feber. Men på mitt ordinarie jobb så står vi helt plötsligt utan extrapersonal, eller tja vi har en tjej som ska börja nu och hon var med första gången i dag och öppnade.
Vi har en tjej till, men hon är höggravid och ska egentligen inte jobba nu. Jag ringde dock henne ändå för att se om hon kunde hoppa in. Men med magsjuka barn hemma så var det inte så lätt (och vi hade väl inte velat ha henne där ändå om hon har sådana baciller hemma  )

Mina fötter gör så ont att jag knappt kan ha tofflorna på och efter att ha jobbat i dag ändå trots att jag borde varit hemma så har jag mer eller mindre kraschat i soffan.
Nu ska det sovas och jag hoppas att jag mår bättre i morgon  

Usch Chicita, hoppas verkligen natten bringar bättring!