Walk a mile!

Så himla spännande är det inte, men det är i min gamla hemort. Ska vara vikarie på min gamla skola, för min gamla lärare. Så jag har turen att jag kan bo hos mamma och pappa på veckorna. Ska bara räkna ut nåt sätt att betala dem för det, de blir så förnärmade när man försöker. I somras ville de ge mig pengar när jag hade varit och köpt en liter mjölk och en påse äpplen, liksom.. Och så tordes de inte äta av äpplena. "Det där har snowstars betalar för, det får du inte ta" hörde jag hur mamma sa till pappa.

 

Usch, vad jobbigt med fötterna. Och de är ju liksom bärande, svårt att vara utan..

Haha.. ja så där är det när vi är hos svärföräldrarna 
Dom vill betala för allt. Så vi brukar åka och handla och fylla upp kylen när dom inte ser 

Det kan väl vara kul. Det blir ju en van miljö i alla fall. Så då är det lite lättare att komma in i det hela 

Tja varje gång jag får problem med mina fötter så tänker jag på det en läkare sa en gång:
"Fötter är inte så viktiga, så dom brukar jag inte göra något åt"
(När jag skulle in och byta ett gips som klämde och gjorde ont efter att foten svällt mer och den läkaren som gipsat sagt att det var väldigt viktigt att det inte klämde) 

Här har ni mig, som dök upp i tråden för ett par veckor sedan och försvann igen... Tänkte att det är dags att jag förklarar mig! Först hade vi fullt upp med flyttning och flyttstädning, och när jag var som mest igång med städningen föll det sig inte bätte än att jag ramlade ner från en pall och slog sidan/ryggen/armen i toastolen. Det resulterade i två revbensfrakturer och en spricka i ena skulderbladet, plus att luft läckte in mellan lungan och lungsäcken. Var inlagd i två dagar precis i samband med flytten, vilket innebar att stackars mannen fick slita nästan ihjäl sig! 
Nu går jag på morfin och promenader är inte att tänka på Gör ont så fort jag lyfter ett par böcker och jättetrött är jag hela tiden. Har varit på röntgen idag och får invänta svar från läkare angående lungstatus. 

Passionsblomman (hej förresten, vi har inte pratats vid tidigare!) - läser om din yrsel, låter så jobbigt att gå och vänta på utredning och svar. Hoppas precis som Chicita och snowstars att du får så positivt svar som möjligt och att det finns någon bra behandling som kan hjälpa dig. 
Chicita - hoppas att även du får hjälp med din yrsel, och med fötterna inte minst (var det dummaste jag hört det läkaren sa om att fötter inte skulle vara viktiga, det är ju för guds skull fötterna som bär oss hela dagarna!) 

Håller med er alla om att man får försöka tänka positivt, men ibland är jag inte så bra på det själv. Men nu när jag skadade mig har jag faktiskt funnit mig i situationen och tänkt att det får lösa sig på något sätt.
Jag tror att man har mest att vinna på att försöka ta en dag i taget och ta emot det positiva som just den dagen har att ge. Idag har jag t ex fått vara ute på stan med min fina man och vi har köpt en blomma och två mattor till nya lägenheten

Oj jösses Loanne vilket vådligt "äventyr"...
Ja jag säger ju det... det är farligt att städa  

Jag har varit hos doktorn i dag och nu ska vi börja nysta i en annan ände och se om det kan vara något med öronen ändå trots att yrseln inte är lägesbeständig.
Jag har ju haft väldigt många öroninflammationer som barn, och trumhinnorna har därför ärrbildningar. Så vem vet...
Doktorn trodde att jag hade utvecklat Hallux Valgus men på andra sidan foten (alltså lilltån viker sig inåt och skjuter ut leden liksom) men jag ska prata med ortopeden när jag ändå ska dit.
Knölen vid lilltåleden på andra foten kan vara en ledtråd till vad som är fel med mitt finger så den måste jag också visa upp. Och så skulle jag få remisser till rehab och smärtkliniken för att försöka komma till rätta med alla smärta jag lever med dagligen (lycka till säger jag bara, men kan jag få lite lindring så hade jag blivit överlycklig), 

Loanne: aj, aj, aj, krya på dig! Jag tycker du har all rätt i världen att bara sitta och surfa inredning ett par veckor ;) Vi har ju också flyttat så det är en massa som behöver fyllas på med. Bland annat mattor. Men jag vet inte riktigt vad jag vill ha så jag försöker ta det pö om pö. Vi har bokat in en IKEA-resa i maj så vi kanske får shoppa loss där.

 

Chicita: Du gör mig nervös, jag hade också mycket öroninflammationer som barn. Min värsta mardröm just nu när jag är förkyld är just att öroninflammationen ska slå till fastän jag inte haft nån på snart tio år.

 

Men hoppas, hoppas att det hittar något fel som går att rätta till! Gud, jag blir frustrerad bara av att läsa om alla dina turer, jag fattar inte hur du står ut själv. Det går ju så låååångsamt. (Fast då kanske de inte tror att du har något som är livshotande - och det är väl positivt).

Håller med dig Chicita, städa ska man inte göra för ofta

Det låter ju bra att de går igenom dig grundligt angående yrseln och de andra problemen. Själv blir jag yr lite då och då, inte så ofta, men vet hur jobbigt det är. Kan bara förställa mig hur kämpigt det är att gå runt med det hela tiden. För att inte tala om hur jobbigt det måste vara att ha ständig värk...

Hallux Valgus kan alltså uppträda på "utsidan" av foten också? Har själv en början till det på "vanliga" stället på högerfoten, vilket gör att det är svårt att få tag i skor som inte trycker och klämmer.

Här fortsätter jag mina dagar med att gå inne och titta 1. ut på det fina vädret 2. på alla flyttkartonger som jag inte klarar att packa upp på grund av revbenssmärtan. Får ägna mig åt att läsa böcker och surfa istället... 

 

Snowstars - tack

Jo, surfa inredning är ju inte fel! Herregud vad mycket nytt man behöver skaffa när man flyttat, "inget" av det gamla passar ju in, trots att man tyckte att man hade så mycket grejor! Man får nog helt enkelt ta lite i taget, som du skriver. Var i en gardin- och mattaffär igår och då fick jag tipset att göra klart ett rum i taget, och kanske är det ingen dum idé. Kan nog lätt bli lite hattigt annars.  
IKEA-resa blir det här också så småningom, men man vill ju ha listat ut precis vad man behöver innan. 

Snowstars: Jag är utrustad med en stor portion tålamod... 
Det enda jag inte har tålamod med är när normalintelligenta människor beter sig ytterst korkat (som tärnan som inte blev någon tärna som jag har berättat om några gånger... alla hennes utspel får jag spunk på  )
Men annars vet jag ju att det enda som händer om jag stressar upp mig är att magen pajar också. Så det är bättre att ta det lugnt  

Om det inte löser sig i slutänden så har jag väl hunnit vänja mig vid det så att jag kan leva med det också helt enkelt  

Loanne: Ja men du gör väl ändå det viktigaste nu? Dvs kollar på inredning och sånt, planerar och lägger upp budget... Det är ju mycket jobbigare och mer ansvarsfullt än att bära några lådor liksom *host harkel  *
Men nej, skämt å sido... Jag vet hur det är.  Det är väldigt frustrerande att inte kunna göra något.
Att inte göra det för att man känner sig lite lat är en annan sak, då är det ett val. Men när kartongerna står där och liksom ropar på en så är det stressande och frustrerande och man känner sig sådär värdelös liksom.
Om det stör dig mycket så packa upp en grej, sätt dig några timmar och läs, packa upp en till osv...
Även om det tar dig en vecka att tömma en kartong så kan det kännas skönt att få göra något i alla fall. Ta inte dom tunga grejorna bara...

Ja jag har försökt läsa lite om Hallux Valgus och jag kan inte hitta någonstans där det står om något annat än stortån. Så jag vet inte om det bara var en liknelse som doktorn gjorde. Hans svenska har blivit väldigt mycket bättre nu än första gången jag såg honom (för några år sen) men han är ju inte helsvensk och därför kanske något faller bort i översättningen...
Just nu skulle det vara skönt att inte ha några fötter alls. Det känns som att jag har problem överallt på dom. Jag var på väg att få hälsporre för många år sen eftersom jag hade felaktiga skor. Men nu har jag varit väldigt noga med att ha skor som dämpar och avlastar och är mjuka inuti. Men ändå har det börjat smärta under hälen igen... Och så båda lilltårna men olika sätt. Förutom de problem jag har med vänsterfoten ändå *suck*
Men jaja det blir nog bra i slutänden.
Har i alla fall rotat fram ett par bättre promenadskor nu som ska avlasta trampdynan fram eftersom dom är vridstyva och inte böjer sig när man går  

Chicita: Jo för sjutton, man kan ju säga att jag har det administrativa ansvaret Och jag talar om för mannen vad han ska göra, då blir det ju delat ansvar!
Tack för tipset angående uppackning. Det är väl ungefär så det går till, jag tar upp ett par saker och sen vilar jag. Man känner sig ju lite duktigare om man gör i alla fall någonting, som du skriver. Sen kanske latmasken slår till ibland och då går det ju bra att skylla på värk också

Hälsporre också alltså?! Låter som om dina fötter borde vara lite snällare mot dig Men tufft av dig att trots fotproblemen ta promenader med hunden varje dag  

Loanne: Om det inte hade varit för hunden så hade jag nog bara suttit hemma.
Tur i oturen för mig så är han lite lat. Han vill bara ut och "gå på toan" så det blir sällan några längre promenader...

Jag kunde ju inte hålla mig, jag tapetserade om köket i vår första lägenhet första veckan efter första axeloperationen  
Men jag är sån, jag måste ha något att göra. Jag klättrar på väggarna annars.
Visst det tog kanske 3 dagar att tapetsera om köket och då gick det ändå bara åt 1,5 tapetrulle så det var ju inget stort kök... Men det kändes så skönt att kunna få göra något...