Hallå tråden!
Long time...
Jag har fått omprioritera nu igen och fick en del nytt att tänka på som förändrade förutsättningarna en del.
jag har tänkt mycket på dig och din yrsel Chicita. Jag hamnade nämligen på sjukhus just pga att jag vaknade en lördagmorgon och var så yr redan bara då jag skulle vrida huvudet för att kolla klockan, och sedan kunde jag inte gå rakt! 
Helt bara sådär kom det och jag fattade ingenting. Småningom gjorde folk klart ör mig att sådant där ska man söka för (bla en sysster som jobbar på akuten och nog är typ den mist sjåpiga jag vet och när hon säger att "det där kan vara allvarligt fattar du väl!", då lyssnar man!)
Nåväl, efter ct-röntgen, mr-undersökning och massor av prover, tester och flera dygn på sjukhus, fick jag veta att det inte var stroke. Det var ju skönt.
Men de har upptäckt att min hypofys är förstorad. Jaha?
Ja, och det måste man titta vidare på och yrsel med och dessutom råkade allt sammanfalla med minn remiss till reumatologen. så den senaste månaden har jag varit på idel undersökningar och idag på ny MR-hjärna, med kontrastvätska den här gången. nu ska jag bara vänta på kallelse från neurologen och så ska jag få veta vad de ser på nya bilderna. Detta kan vara alltifrån över-eller underproduktion eller andra störningar, till tumör. Plötsligt kom alla min migrän i annan dager och alla andra konstiga saker jag dras med. Till och med värken i kroppen kan ha med detta att göra. Hypofysen är liksom chefen i kroppen och det är heeeelt sjukt vad mycket som påverkas! (Man ska typ låtaa bli att försöka googla hypofysen själv märker man snabbt...)Men det är inte säkert att yrseln ahr med det att göra, eller värken, eller migränen, eller barnlösheten eller....
...fast kanske eller mycket möjligt...
Herregud vilket meck och vad mycket ovisst och vilket hattande och väntande det blev nu!
Fast skönt om jag kan få veta vad alla olika grejor är-jag avskyr när det är flummigt och utan svar. Men klart, det vore ju inte så kul om de säger att jag har en hjärntumör
. Å andra sidan vill jag inte heller höra att jag måste äta medicin resten av livet pga någon kronisk störning. Och vad de tänker göra åt vad det nu r, får jag inte veta förrän de meddelar just vad det är inser jag.
Hur som helst blev det inte så mycket av crosstrainern jag hade börjat gå på i grannens garage och ute har det varit och är precis lika livsfarligt halt som ni andra beskriver-dålig kombo med yrseln.
Men, jag försöker komma ut en sväng varje dag så jag får dagsljus och inte låter mig själv skrämmas till att bli sittande inne-det får jag dessutom så förbenat ont i kroppen av.
Ja så jag försöker ha en massa tålamod och hålla mig neutral inombords tills jag får veta vad det är fråga om-då frå jag väl ha en reaktionsfas och sedan göra en plan eller så. Förhoppningsvis är detta åtminstone behandlingsbart på ena eller andra sättet. bara det att när det är ens hjärna och så den där lilla chefen man pratar om, blir det lite eftertänksam stämning i hemmet. Inte minst min sambo tycker det är skitläskigt-man fattar ju att det handlar om lite viktigare saker än mina knän och nacke. Konstigt att man kan ha något fel i huvudet bokstavligt talat och ändå inte må värre än jag gör-när man kan bli så jäkla skitdålig av influensan.
Ja, detta var inte manat som någon klagovisa, utan jag ville bara återknyta lite och förklara varför jag inte varit här och pratat promenader senaste tiden. Och som sagt-jag vet ju vilken yrsel du dras med Chicita. Jag låg där på avdelningen och undrade om du också fått göra så här mycket röntgen och grejor...
