Walk a mile!

Tack passionsblomman 

Kan ju inte påstå att jag är så mycket piggare, Det känns som om jag skulle behövt sova ett par timmar till.
Men hunden ville inte längre, han måste på toan. Så det är ju bara att gå upp då.
Börjar inte förrän 16 i dag (jobbar till 23 då i och för sig) så jag tror jag tar en middagslur istället.
Måste dock åka kl 15 för att hinna till jobbet då jag jobbar i grannstaden... 

Ja ut med hunden och sedan båkåtstupa skönläge med lagomknycklade kuddar och exakt rätt räckvidd för att nå kaffekoppen och thermosen om du skulle vara vaken emellanåt. Sova är en alldels nästan bortglömd medicin numera, fast kroppen så genialt har uppfunnit den själv.

Nu ska jag åka iväg och lämna blodprover. Fast först måste även min hund rastas en sväng.

Ja, sömn är en underbar uppfinning 

Gå försiktigt passionsblomman. Det är svårt att kasta porslin omkring sig med en bruten arm också 

Chicita: Jobba med feber - inte bra! Låter som om det blev ett riktigt maratonpass för dig igår... Men ibland har man inget val. 
 
Passionsblomman: Bra att du får komma på provtagning nu, men jag tjuvläste i vått-och-torrt-tråden att du fått bristfällig information i brevet så att det drog ut på tiden. Arg blir jag! Man ska väl för sjutton kunna begära tydlighet i såna sammanhang!!

För egen del kände jag mig rätt okej igår, inte så ont i revbenen, så då fick jag den ljusa idén att strunta i att ta några värktbletter i morse. Det gick inte bra. Kändes som om jag var tillbaka på ruta ett här under förmiddagen  
Men nu har det rättat till sig med hjälp av Alvedon och Diklofenak! Tur att de finns ibland!

För övrigt har jag nu tillbringat två dagar med att vänta på en hantverkare som skulle komma för att titta på ett otätt fönster i nya lägenheten. Han kom aldrig igår, och nu är det ju bara att ge upp hoppet idag också... Det är verkligen inte okej att låsa upp folk på det sättet  

Chicita, alla armar och ben i behåll so far, efter dagens två promnader-men huga vadkallt det blåser! Och snöar gör det också nu.

Loanne, jamen eller hur? Det står ordagrant i brevet "...Vi får därför ta prover på dina hormonvärden för att se om förändringen är hormonaktiv eller inte. Du ska även genomgå en synundersökning så snart som möjligt" Innan det står att de hittat den här knölen och efter står om att magnetkamerabilderna är skickade till Linköping för vidare analys.

Exakt var någonstans är det meningen att jag ska fatta att jag själv redan nästa moron hade kunnat åka till min egen vårdcentral för att beställningen av proverna finns inlagda via nätet och jag kangöra det när jag själv vill?
Jag menar, vad man än kan förväntas fatta i normala fall, så kanske man kan kan utgå ifrån att någon som just läst ett brev med orden "knöl i hypofysen" (alltså = tumör, eftersom ordet tumör betyder just knöl), är hjälpt av lite övertydlighet? Jag tycker det kunde ha stått "...blodproverna går du själv antingen till vårdcentralen eller provtagningen på sjukhuset och lämnar. Du behöver inte beställa tid, gör gärna detta så snart som möjligt, eftersom vidare utredning är beroende av provsvaren" Men men-jag har framfört att jag inte tycker det var speciellt självklart att det hängde på mig själv att gå iväg, utan man kan mycket väl tolka det som att "fortsättning följer och vi hör av oss steg för steg"

Nu är det färdigstucket iallafall och de behövde bara sticka en gång också-jag är väldigt svår att få nog med blod ifrån, så allt under tre försök ser jag som en lyckad provtagning. Tur jag inte är spruträdd.

Passionsblomman: Håller fullständigt med dig angående hur de borde formulerat sig i ditt brev. Hoppas i alla fall att du blev lyssnad på när du framförde din kritik. Skönt att provtagningen gick bra! Är själv svårtstucken och vet hur jobbigt det kan vara när sköterskan rotar runt med kanylen i flera omgångar...

Kan jag få i-landsgnälla lite mer idag? Förutom att hantverkaren aldrig dök upp så ringde Mio och meddelade att byrån vi beställt inte skulle gå att få förrän i juli-augusti eftersom de bytt leverantör. Och det kan vi inte vänta på, behöver den NU. På Elgiganten fanns inte den skrivare som vi bestämt oss för att köpa. Och när vi kom hem låg gratistidninen i brevlådan och skrek ut att det precis öppnats ett nytt gym några hundra meter från vår nya bostad - och då har både mannen och jag nyss köpt årskort på gymmet som ligger på andra sidan stan

Ja ja, jag har PMS!!
De bra sakerna är t ex att jag har en fantastisk man som just nu står och lagar mat åt mig, att det snart är vår och att det faktiskt börjar bli ganska fint i nya lägenheten  

Alltså, inatt råkade jag vara uppe extra sent och började titta på dokumentären "Not dead yet" om gitarristen Jason Becker. Jag kunde inte gå och lägga mig utan att se klart. HUR kan man ens ha en sådan begåvning? Och HUR behåller man livsglädjen och fortsätter leva med ALS i över 22 år? Man dör av ALS, så är det! Men den här killen, han sitter hemma i sin rullstol och komponerar musik för brinnande livet. Jag är helt helt blown away. Här är hans hemsida om ni undrar vad jag babblar om:

jasonbeckerguitar.com/not_dead_yet.html

Passionsblomman - jag såg lite av programmet, måste försöka se det i sin helhet! Visst är det heeeelt fantastiskt att kunna ha en sådan energi, livsglädje och drivkraft i en sådan situation!

Det fick mig att få dåligt samvete över mitt i-landsgnäll om byrån etc tidigare på kvällen.... Förlåt! Men ibland känns det bara sådär "vardagsmotigt". Idag är det bättre, har varit ute på en skön (men ganska långsam) halvtimmaspromenad i solen. Och jag har hittat en liknande hög, smal byrå på IKEA, så det ska nog lösa sig

Får nog säga att jag är ganska avundsjuk (om man nu får vara det??) på människor med den där positiva livsinställningen, de som ser ljust på tillvaron i nästan alla lägen och aldrig "degar ner sig" i negativitet - som jag själv kan göra.... *skäms* 
Tar gärna emot tips på hur man ändrar sitt tänkande för att bli en mer positiv person! 

Du, jag tror det är en rätt normal reaktion på den typen av livsöden "vad HAR jag egentligen att gnälla över?" Och det kan ju vara nyttigt under stundom och ibland ge lite nya perspektiv-och kanske kraft att ta nya steg och orka en bit till, eller se sitt liv i ett annat ljus.

Men annars tycker jag nog man kan få berätta om sitt liv sådant det är just nu och vet man om att det man rensar i är just "i-landsproblem" så har man ju redan en distans till dem, eller hur? Tro mig, det märks stor skillnad när någon verkligen beter sig som om en smärre motgång i vardagsmaskineriet faktiskt är lika med en katastrof värdig ett kvinnonamn bredvid Gudrun, Katrina eller någon annan katastrofal storhet.
Sådan verkar du inte!

Tack, passionsblomman
Håller för övrigt med dig om det du skriver, att det kan vara stor skillnad i hur människor lägger fram sina i-landsproblem... om det görs med distans eller inte. Har väl med mognad, insikt och vad man gått igenom i livet att göra. Hm, nu kanske det låter som om jag vill framställa mig själv som "den upphöjda, mogna och insiktsfulla", och det var inte riktigt meningen... Ja, du förstår nog vad jag menar!