Walk a mile!

Hmm... pojkvän då? 

Njaa det räckte med att gå med gipsad fot i tre vintrar kan jag säga 
Dubbla raggsockor och en stickad fodrad toffel utanpå alltihop räckte inte långt när det var närmare 30 grader kallt en av dom vintrarna 

..och det låter så barnsligt oseriöst ;)

Ja, kan förstå det. Det låter som ett smart drag att vila fötterna helt enkelt så du orkar jobba :) Men det måste ju vara besvärligt att ha besvär med just fötterna, de ska ju liksom bära hela kroppen.

hehe jag tror faktiskt att det är legetimt att kalla honom för fästman även om ni inte har kommit så långt än officiellt 
Annars funkar väl "älsklingen", "gubben" eller något liknande också 

Ja man tycker ju det...
Dock träffade jag på en läkare när min fot var ny-skadad (alltså bara någon vecka efter olyckan) som vägrade gipsa om min fot när den svullnat så mycket att gipset gjorde att tårna började bli blå. Hon kunde ta bort gipset sa hon, men hon tänkte inte gipsa om den - eftersom fötter inte var så viktiga... ???  
Så det slutade med att jag satt på akuten i 7 timmar och väntade på att "min" ortoped skulle börja jobba, för han hade sagt att det var jätteviktigt att jag kom in och gipsade om foten omedelbart, alltså akut, om den började svälla eller om det gjorde mer ont än tidigare pga komplikationerna som kom till när jag ju inte fått åka in direkt efter olyckan pga den chefen... 

Jag förstår inte. Jag går inte ner i vikt hur mycket rödvin jag än dricker och det ska ju vara så nyttigt. Jag har en magmaskin som inte hjälper ett dugg fast den står mitt i vardagsrummet. Funderar på att reklamera den, jag trodde det räckte att bara ha den hemma.

Skämt åsido så har det spårat ur alldeles för mig. Jag äter allt och alltid. Och sitter still. Jag fattar inte. Jag har min största motivation någonsin, mitt bröllop, framför mig. Men det hjälper inte. "Jag hinner, han tycker jag är fin som jag är, klänningen passar" o.s.v. Huuuur ska jag hitta motivation?!

Jag önskar att en doktor kunde säga att jag behöver gå ner i vikt av hälsoskäl. Men nejdå, jag är kärnfrisk! Och missförstå mig rätt, det är såklart jätteskönt. Men jag tror att det skulle hjälpa att bli hotad med en sjukdom.

Jag har inte ens orkat läsa tråden på länge av dåligt samvete. Hoppas det går bra för er. Trevlig helg

Jadu, mitt promenadband agerar just nu klädhängare i vardagsrummet. Så du är i gott sällskap 
Det har varit mycket nu, och att ta tag i motionen också har varit lågprioriterat. Men jag känner att jag verkligen behöver göra det.

Men nu ska jag först se vad som händer med nervgiftet jag fick i nacken i går hos neurologen. Och så var det ju den där operationen den 18:e... Sen får vi se, jag gör det jag orkar tills vidare.
Bland annat försöker jag gå i alla fall aningen längre med hunden innan jag faller för "kan vi inte vända nu matte? Jag har ju kissat/ pruppat"...
Han har blivit superlat, och om man försöker gå längre sträckor så lägger han sig ner och vill inte gå och när man då själv inte är så sugen så är det lätt att falla för det där och se det som en anledning att gå hem. Men jag försöker se det som en anledning att gå en bit till bara för att han inte ska få bestämma... 

Hej på er!

Jag har jobbat arslet av mig hela sommaren och så gick datorn sönder så jag orkade inte logga in på ett tag. Jobbet innefattade att stå upp hela dagarna vilket gjorde att jag gick ner i vikt under tiden. Men nu när jag slutade för två veckor sedan så har jag gått upp något kilo. Men jag har fyllt år, skolan har börjat och dessutom så är jag stressad över allt annat..

Min farmor har fått cancer, i levern, det går inte att operera den - så vi väntar mest. MEN jag vill så gärna gifta mig innan dess. Skrev en tråd om det, såg att Chicita hade svarat i den tråden också :) Men istället för att få något gjort så äter jag, värdelöst... Men nu nästa vecka tänker jag vända på det! Ska ge mig på simning tänker jag - även om jag vet att den här tråden inte handlar om simning så kanske ni inte kastar ut mig för det?

Nejdå... simma på du izredeam 
Tråden handlar väl mest om att man ska försöka göra mer än man brukar, oavsett om det är att ställa bilen längst bort på parkeringen för att få några extra steg. Eller bryta en vana och gå på gymmet.

Det jag kände att jag inte ville ha här var dom där träningsfreaken som gör att man bara får dåligt samvete när man är jättestolt för att ha gått en 35 minuterspromenad i rask takt, eller tja så raskt man kan gå med hunden. När dom sitter och skriver om sina 50 minuterspass med crosstrainern som uppvärming inför en 2-timmars cirkelträning med 15-kilosvikter, och sen gick dom hem.... en mil eller tre...
Tja du försår vad jag menar tror jag  

Det är hemskt med din farmor.
Jag vet precis hur det känns i och med att vi planerade bröllop och höll tummarna för att mamma skulle leva så länge. Och att äta när man är ledsen är inget konstigt.
Det är inte bra att göra det, men det är inte konstigt... Så försök att inte få dåligt samvete över det, det är en period bara. Det går över... 
Fokusera på saker som är viktiga, saker som inte kommer att gå att ändra om ett år eller två. Saker som du kanske ångrar då att du inte gjorde istället...  

Precis - det var vad jag tyckte också, angående träningen alltså :) Vi har ett badhus precis bredvid skolan, så jag kan ju inte påstå att det är en omväg på något sätt..

Jo, vi vet ju inte hur det kommer gå heller, hon ska börja med cellgifter nu på måndag eller tisdag (kommer inte ihåg riktigt), innan vi vet hur bra de fungerar så vill läkarna inte säga något alls... Men det är klart det går över, förr eller senare. När farfar gick bort så var han så dålig att han inte kunde röra sig alls de sista månaderna och efter ett tag så accepterade man det ju. Men man behöver klara den där perioden tills dess först tyvärr... Men om jag bara rör lite mer på mig så borde det ju vara okej med lite chips eller extra mat eller vad det nu är jag vill ha. Sen påstås det ju så flitigt att man mår SÅ mycket bättre av att röra på sig (man frigör endorfiner och what not) - så det gör mig nog gott :)

Såg att du skulle opereras? Orkar inte läsa igenom allt ni har pratat om de senaste månaderna, vad är det du ska operera?

Ja man måste få tid att sörja det som varit, även om det kanske ändå går bra i slutänden.

Det är inte så allvarligt. Jag har en knöl på insidan av ringfingerleden (naturligtvis på det finger man brukar ha vigselringarna på, så jag kan inte ha dom nu). Knölen upptäckte jag i slutet av Januari och jag har kastats runt i systemet med remisser som har vidaresänts utan att konsultera den remitterande läkaren och då hamnat på fel avdelning osv sen dess.
Nu ska den tas bort  

Men så skönt att det inte bara är jag som har det motigt med motivationen.

I onsdags kom mamma och hjälpte mig med sovrummet. Vi har spacklat, målat och tapetserat i tre dagar. Igår kom pappa och hjälpte mig lägga klickgolv (så enkelt att jag funderar på att starta en klickgolv-läggnings-firma) och så städade jag och mamma hela lägenheten efter det. Alla tre kände sig ganska möra idag. Får hoppas att vi brände några kalorier medan vi höll på också för vi har haft fikapaus lite nu och då ;)

I alla fall - nu börjar jag om på riktigt. Nästan exakt NU. Tar vovven och går en sväng och så tänkte jag åka ut till Friskis & Svettis efter det. Ska testa core för första gången idag så jag hoppas att det är kul.

izredam - så tråkigt med din farmor. Skickar en kram genom cyberrymden.