Walk a mile!

Så har jag varit och promenerat i Helsingfors också. Med blivande mannen. Jättemysigt hade vi det. Men jag var så osmart så jag gick i ett par nya skor vilket resulterade i blåsorna from hell på lilltårna! Jag tror blåsorna var större än tårna... Hur smart var det?

Idag fyller äldsta dottern 22 och ska ha kalas. Hon bor hos sin pappa eftersom hon räknade med att flytta hemifrån snart när vi skilde oss och inte orkade flytta för en kort stund. Så det blir att träffa exet idag och min fd svärmor som jag redan då hade problem med. Exet och jag har inga problem att träffas och uppföra oss artigt men hon... Jaja, det får gå, för barnens skull. Jag klistar väl på ett leende från öra till öra och går dit.

Hoppas på att hinna med en promenad i skogen när jag kommer hem. Var och varannan kompis på facebook lägger upp bilder på kantareller

Ha en bra dag!

Fullt upp med tårtbak, hade räknat med att göra en liten extrabit för att kunna provsmaka då det är vissa saker jag aldrig testat tidigare i de här tårtorna. Men det blev ingen extratårta och det kommer inte bli något att skära bort heller.
Vilket är både lite tråkigt, men samtidigt så slipper jag ju dom kalorierna  

Jag är på väg uppåt landet för att hänga med min mamma och mina sysrtar med avkommor i några dagar. Vi får väl se hur irriterad jag hunnit bli innan jag kommit hem igen. En klart negativ sak med att ha långt emellan, är att det lätt blir så intensivt att man blir helt slut i tålamodet efter en stund. Men, nytillkommen kusin ska inspekteras och sonen behöver få lite kvaluttatid med mormor och så vidare. Dessutom jobbar min samo bara en jäkla massa nattpass närmsta tiden, så han har det bäst helt ifred.

Hur som helst så måste jag innan vi drar skrika ut REKOOOOORD! och jubla på ett ställe där andra åtmistone kanske fattr lite av min bedrift. jag började ju springa. Och idag är det fem veckor sedan. jag sprang då 2 km och det tog nästan död på mig-verkligen!. Det tog 13 minuter och var alltigenom vidrigt. Sedan dess har jag tagit mig ut 16 ggr till och utökat sträckan med de metrar jag klarat gång för gång. "fram till det där trädet klarar jag!" typ. Igår ökade jag tiden med en hel minut och idag-IDAG tjejer, sprang jag i SEX minuter mer än jag någonsin gjort i hela långa livet. Jag sprang utan att stanna i tjugonio minuter!!! Jag är snart uppe i fem kilometer och kan snart kuta i en hel halvtimme!

Jag är chockad, stolt och AS-nöjd med mig själv!

-Nu gäller det att inte falla till föga för latmasken och allt fikabrödet, resgodiset och glassarna de närmsta dagarna, då jag inte är hemma...

Tjurskallen i mig har försvunnit. Tagit semester kanske. Jag orkar inte.

Gick ut en halvtimme ikväll i alla fall. Andades frisk luft och så. Skönt var det. Det får lov att duga i alla fall. I helgen ska jag till fjällen så då ska jag promenera uppför i rask takt. Det är ju lite positivt i alla fall :)

Grattis passionsblomman 
Vilken bedrift

Promenad i fjällen låter trevligt snowstars. Kör hårt  

Wow! Grattis Passionsblomman! Det är mitt mål också!

I nuläget kan jag knappt springa en minut utan att dö. Jätteskönt att höra att det ÄR en möjlighet att lära sig att springa även om det tar emot i början:)

Fick låna hem mammas orbitrekk och [insert valfri svordom] vad jobbigt det var. Orkade inte mer än fem minuter åt gången.

..men om man kör 5min x3 i några dagar så kanske man kan öka till 6minuter, sen 7 osv...

Jag har som mål att bli smal och snygg, eller ja..    ....i form verkar kanske vara uppnåeligt i alla fall :)

Tack  hörni!

Och Oniq-JA det GÅR!!!
För tro mig när jag säger att jag verkligen aldrig i hela livet sprungit och det är något av en sensation att jag ens kommit på tanken NU, med värken jag dras med och allt.  Jag är mycket glatt överraskad att kroppen uppenbarligen svarar så pass snabbt att det räcker med några få veckor för att komma över den där värsta jag D Ö R-gränsen. Kan jag-då kan vem som helst, så är det! (om man inte har andra hinder än sin taskiga kondis vill säga)
Och nu så här när den 6:e veckan börjat, så har faktiskt det där bröjat smyga sig på som alla talar om-att jag faktiskt känner lust att ge mig ut och även när jag springer därute och det är jobbigt, så är det ens slags skön jobbighet. Det där med endorfinerna stämmer visst... Jag känner mig som värsta vinnaren och hur glad som helst.

Det bästa med min egen utmaning är att jag tagit samma runda som jag hittills gått och så springer jag så lång del jag orkar. Efter det går jag raskt resterande, och sammanlagt har jag då haft min timme ute. Nu har jag snart "sprungit upp" hela rundan, vilket gör att timmen ju krymper ner. Alltså har jag förlängt rundan, för jag känner spontant i kroppen att det är väldigt bra att fortsätta gå i högt tempo en stund efter att man sprungit det man klarar. Så, fortsätter jag med det här, så kommer det att bli raska promenader och löpning (lufsning)  minst en timme, minst varannan dag. Det måste ju bara i längden ha positiv effekt på vågen och livskvalitén.

Jaha.. Hade skrivit ett långt inlägg här och så försvann det

Men: jag har varit ute en runda ikväll med en kompis och pratat. Vi gick varken fort eller långt men i gick i alla fall. Och så längtar jag efter hösten och mina rutiner så jag får någon ordning på både mat och träning. Jag mår inte riktigt bra av att ha det som jag har det nu men jag klarar inte riktigt att få ordning på det när jag inte är hemma hos mig och när jag jobbar så sent om dagarna..

Bara några dagar kvar till fjällen :)

Idag fick jag äntligen till en långpromenad i skogen Tänk att det ska vara så svårt att komma ut, jag älskar det ju när jag väl är ute! Gick ca. 1,5 timme och hittade hallon, blåbär, kantareller, såg en ekorre och en huggorm.

När jag kom hem hade dottern kommit hem från sin pappa med nya gympaskor så i morgon vill hon gå ut och gå,

OCH hon hade sett till att vi fick hem vibrationsplattan från sin pappa. Så den har jag använt. Gud så skönt! Har saknat den, men jag lämnade nästan allt när vi skilde oss och den blev också kvar hos dem.

Hoppas bara att det här rycket fortsätter