Walk a mile!

Haha, jamen jag veeet! Gudars skymning! Jag är helnöjd med att ha klarat 11 dagar borta -och dessutom gäster på besök hos oss innan vi for-på bara 4 hg. Jag har ätit allt jag velat, men inte de mängder jag kanske gjort innan mitt "projekt", och faktiskt fått in några rediga promenader här och där. För att inte tala om vad man förbränner under tågbytena med tunga väskor, hund som ska rastas (något chockad över att kastas ner på trottoaren i Klarakvarteren helt plötsligt, lantvovve som han annars är-seså, här är ett träd, kissa på det nu! Jag kan säga att han såg väldigt lättad ut när han fick lite gräs under tassarna vid Klara kyrka.  Där rastar sig ju redan allsköns annat mänskligt elände, så jag lät honom faktiskt pinka där, efter att ha rännt runt utan resultat)

Annars kan man ju även konstatera att nio timmar på gående fot under en festival också blir förbränning, liksom utflykter till öar med promenadstråk, promenader ner till badvikar och båtplatser räknas också och att ta igen tid med en släkting medan man rastar vovve och framför barnvagn blir också en promenad.
Jag sprang faktiskt också två ggr under de här dagarna, men kan efter det bestämt bekräfta det jag redan egentligen visste: jag kan inte springa med asfalt som underlag. Där går gränsen. Åtminstone i nuläget.

Ja alla bäckar små, både positiva och negativa så att säga.

Första gången vi var på Medeltidsveckan så campade vi på en camping bara 2 km från marknadsområdet. Men med tanke på att man gick fram och tillbaka flera gånger per dag + att man ville upptäcka Visbys innerstad också så blev det - 5 kilo trots överdrivet antal fikor  

Nu bor vi ju väldigt bekvämt och centralt. Så det blir inte dom där långa promenaderna. Men promenader blir det, upp och ner i backarna på obekväma kullerstensgator. Vi måste ju visa våra gäster allt intressant också

Så det ska bli intressant att se vad resultatet blir när vi kommer hem.

Hunden får stanna hemma hos "farmor och farfar" dock (hans fd mattes farmor och farfar). Han är på tok för vaktig och skäller på allt och alla, så det är en pest och pina att ha honom med på något sånt här evenemang. Och han blir ju också superstressad av att få lov att hålla koll på allt.
Men jag känner igen det där med att stanna på ett "tokigt" ställe.
Vi svängde av vid min gamla skola första gången han följde med oss till svärföräldrarna.
Och eftersom det är en lantbruksskola så var det massa grisar och kossor och hästar ute. Och även om han inte är en stadshund direkt, så vart det där lite av en chock för honom.
Han har en pipgris och en mjukiskossa och hans fd matte hade häst. Så man såg nästan hur ljuset gick upp i huvudet på honom "åh dom där kan jag pipa på" och sen skulle han absolut ner till grisarna  

Ja, alltså allvarligt talat så är jag häpen över hur många som faktiskt väljer att ta med hunden på ställen som är helt crowded och med en ljudvolym å det mest sanslösa. Då menar jag inte innerstads promenad-för det kan man ju behöva träna dem på, utan stadsfestival med tusentals människor på liten yta, konserter från flera scener samtidigt, tivoli och allt annat som brukar finnas. Jag skulle inte utsätta min hund för det. han är fortfarande alldels tillräckligt trött efter alla intryck unde resans gång, utan att ha behövt utstå den ljudmattan också. Då fick han vara hos min mamma och bli bortskämd.

På resan upp, hoppades jag ju förgäves att han skulle göra även nummer två i Sthlm, men nej. Inte heller i Sundsvall, så han fick åka buss två timmar till och blev under den tiden duktigt nödig. Han lade vid ankomsten en hög värdig en schäfer, fast han inte är större än vår katt. Man önskar ju att man kunde förklara för dem att "kom igen, det är nu det gäller, du har dessa femton minuter mellan tågen, sedan är det kört i tre timmar till!"
tack och lov att vi iallafall hade flera byten, så han kunde pinka tre ggr under resans gång.
På hemvägen kändes det lite som att han fattat att det är bäst att passa på, för då gjorde han ifrån sig allt.

Ja man kan ju inte stanna tåget eller bussen för att hunden vill "gå på toa" liksom.
Men det är ju som du säger, synd att dom inte förstår att man ska tillbaka på den där otäcka skrammelgrejen igen och att det hade varit bäst att passa på när man kunde.

Vi försöker jobba på att få hunden lite mer social och lite mindre vaktig. Men han är ju trots allt över 7 år så det är inte så lätt. Speciellt inte när det är rätt inbakat i rasen också.
Så vi har tagit med honom på några mindre evenemang, men där det inte är massa musik och grejor då. Oftast blir han så paff i början att han är tyst och bara tar in alla intryck. Men efter 20 minuter eller nåt så släpper det och han börjar skälla på allt och alla istället.
Så det är enbart om vi vet att vi har möjlighet att åka hem med honom efter en stund. Eller om vi vet att det finns ett bra ställe att gå undan så vi kan turas om att sitta lite avsides med honom medans den andra går runt och kikar som vi tar med honom... 

Ja, generellt sett så försöker vi ta med vår hund på så mycket som möjligt för att han ska utveclas till att vara någorlunda cool i de flesta sammanhang. Nu är han ung och rätt valpig i huvudet, samtidigt som han börjar försöka visa vem som minsann är den som är största killen på gatan och dessutom hör till de larmande raserna, som ska tala om för flocken att något händer. Alltså kan jag inte göra så mycket annat än ta med honom ofta, så att han kanske vänjer sig och slutar gapa.
Vad som då är "intressant" är ju hur andra hundägare gör. Jag menar tex gubben med en skotte i sådant där rullkoppel, som hade hunden på full längd över precis hela gågatan och glatt sa "å titta här kommer en kompis!" och släpper fram sin hund till vår utan vidare. (Jag sa ifrån), eller de som faktsikt har hunden lös-även i stan etc. Man har verkligen fullt sjå att hålla koll på alla folks ungar, andra hundar och gud vet allt, så inget ska hända som man inte vill.
Men jag noterar att min jycke åtminstone verkar ha utvecklats något under säsongen och han kan iofs sätta i att skälla, men brukar lugna sig, lägga sig under uteserveringsbordet och vara tyst. Precis vad jag önskar av vårt hundliv. Att han ska kunna vara med så vi kan gå ut och käka sommartid utan att stressa. Åka bil går också bättre nu, det gillar han egentligen inte alls. Åka motorbåt har han också prövat nu. Det var inte så kul tyckte han. Fast allra värst var ju förstås att min syrra (som har kennel) hade fräckheten att skrapa tandsten, raka tassar och klippa klor allt på en och samma gång. Han tittade snett på henne hela kvällen efteråt...

Ja men precis... hur fasiken tänker vissa.
Min hund är lite hundrädd efter att ha blivit påhoppad flera gånger av stora lösa hundar när han varit mindre.
Och när han då "fryser fast" i asfalten i anfallsposition, men med svansen viftande och öronen avslappnade och när dom närmar sig så kastar han sig fram i kopplet och skäller allt han kan, men fortfarande med svansen viftande och öronen avslappnade (anfall är bästa försvar, och det är ju faktiskt roligt med kompisar) så finns det några få reaktioner hos de med den andra hunden:

-  Men guuuud, har dom ingen pli på sin hund? (oftast medans deras hund pinkar på grannens rosbuske eller brevlåda under tiden).

- Är han rädd? Min hund är jättelugn och stabil, släpp fram honom du så dom får hälsa. Jag tar det på mitt ansvar om det händer min hund något.

- Vissa borde inte få ha hund alltså... (medans deras hundar antingen smiter förbi halft krälandes på mage och svansen mellan benen, totalt kuvade. Eller så började deras hund att skälla, men det är mitt fel för att min hund svarade)

- Oj, jag vet precis hur det är (ofta skriket över deras hunds skall). 
Här kan det gå åt två håll... Ska vi låta dom hälsa? Eller så drar dom bara med sin egen hund med ett ursäktande flin...

Min hund är extremt rädd om sina tassar och även fast det har gått jättebra med kloklippningen senaste halvåret (inte en enda pulpklippning) så blir han bara värre och värre och har börjat bitas till och med för han får sån panik. Inte hugga, utan varnande och liksom klämmande. Typ släpper du mig så släpper jag dig... 

Hallå i sommaren (vi har haft SOL i tre dagar - jag svimmar nästan). Tänkte bara rapportera att jag inte har gått något nämnvärt att tala om och inte ätit nyttigt överhuvudtaget och ändå visade våen -2 kg i morse? Undrar om jag kan ta patent på min bantningsmetod

För övrigt är jag rätt deppig och nere och arbetar hårt för att hålla mig från att tröstäta. Typ. Längtar efter hösten så jag kan börja gå på pass på Friskis igen (och promenera då, förstås).

Instämmer förresten i allt om hundarna som ni skrivit här över

Sådärja! Nu har jag varit så lat i sommar. Ätit för mycket och druckit för mycket, och då pratar vi inte vatten Känns som jag gått upp 15 kilo minst. Men det var kul och gott och kanske nödvändigt för nu är jag så trött på mig själv... Nu är semestern slut och vardagens lunk börjar igen. Och jag gillar det. Är en utpräglad rutinmänniska utan att lida av det spontana. Men jag gillar att det är vardag och helg. Att jag kan planera vad jag ska göra efter jobbet. Att det blir regelbundna måltider eftersom jag jobbar på förskola.

Igår bara bestämde jag att jag skulle promenera hem från jobbet. Och det gjorde jag idag. Det tog 45 minuter i ganska raskt takt. Gick dessutom hem och gjorde lite styrkeövningar.

Känner mig nöjd och hoppas rycket håller i sig. Mindre än ett år kvar nu! Hoppas det går bra för er andra, ska läsa ikapp tråden senare

Nu har vi traskat Visbys gator upp och ner (bokstavligen, med tanke på alla backar  ) i 4 dagar.
Ok det har blivit mycket fika och god mat också. Få se vad vågen säger i morgon bitti  

Det blev en vända till svärföräldrarna också... 
Så nu tycker jag inte om vågen  

Men jag har inte gått upp mer än dom kilona jag hade gått ner precis innan resan i alla fall