Svårt ämne men är nu jävligt irriterad!

alltså själva grejen handlar väl om att ordet "mullig" är ett begrepp som man lägger så mycket egen värdering i.. alltså något defenitivt typ "den tjejen har en svart klänning på sig" kan man liksom inte tycka så mycket om, man kan inte ba "jo men jag tycker nog att det ser mer ut som gröna byxor" ni fattar det är fakta. Medan "den tjejen är mullig" där lägger man ju jätte mkt egna värderingar av ordet i innebörden mulligt för dig är smalt för någon annan och smällfet för en tredje.

You get the picture.. häng inte upp er för mkt på ett luddigt ord liksom...

Kicka, du var förut väldigt negativ till BMI som mätmetod. Jag undrar vad för måtttock du själv har använt när du kämpat dig ner alla kilon?

Jag är ingen fanatisk BMI-förespråkare, men jag vet inte om någon annan, bättre skala. Och själv tycker jag den ger en god fingervisning, dels eftersom man tydligt säger att det är ungefärliga siffror, och dels för att man har så stort spann att röra sig över på var och en av de olika nivåerna.
Jag ska ligga mellan 50 och 67 kilo för egen del om jag vill hålla mig på normalviktig. Det tycker jag är en generös skala, eftersom det ger mig hela 17 kilo attvara individuell inom, och i olika fas i l ivet, olika mål med träning, kost och hur jag vill se ut.
Därför har jag som ett av mina delmål, att komma ner just till de 67, för att oavsett hur jag sedan känner inför själva utseendedelen, så är jag i vart fall inte kvar på "övervikt" hur tjock eller smal jag än må känna mig själv, eller anses av någon annan.

Vad har du använt för mäthjälp och hur har du peppat dig?

BMI är ju en ganska klumpig metod när det kommer till individen, däremot är den mycket bättre när man tittar på stora folkgrupper. Jag är tex ganska kort, bred över axlarna och ganska musklad.

Det ligger i släkten och jag brukar kalla det stenblocksform.

Men om jag tittar på mitt bmi så ligger jag väldigt nära övervikt trots att jag nu är hyfsat smal med platt mage. För några år sedan låg jag i mitten av mitt bmi intervall men då var jag nästan läskigt smal.

För mig verkar YMCA-formeln fungera bättre

Den uppskattar fett procent istället

YMCA
Man: Faktor= 98.42 Kvinna: Faktor = 76.76
Fettprocent = (-Faktor + (4.15 * Midjemått) - (0.082 * Vikt)) / Vikt (räknat i inch och pounds)

Finns att använda i mitten på den här sidan.

http://www.markazits.com/diet/bmi.php

Tack för förklaringen!

Jag såg efteråt, att jag själv länkade till den också! Den finns ju med efter BMI på den sidan jag själv hade för att flla i BMI! Tänk att jag inte ens sett det...

Jag tycker det är jätteviktigt att man inte fastnar och stirrar sig blind på någon enskild grej-men jag tror det är väldigt lätt ATT man gör just det-stirrar sig blind alltså.

Och jag tror också det är en konst och en utmaning för de flesta av oss att se oss själva med sanna ögon. Vi har väldigt nära till att se oss lite större än vi är när vi kritiskt granskar. Men vi har också en tendens att se oss som mindre, just de gånger vi förhandlar mat och motion med oss själva. Då är kakan plötsligt mindre, chipsen inte så många och man själv är väl ungefär som man alltid sett ut.
Vi rör oss ofta över en ganska känslomässig linje där hur vår kropp egentligen de ser ut, inte är i skärpa.

Så för min egen del är det viktigt, när jag nu jobbar målmedvetet och för min hälsa och på sikt, att ha saker att hänga upp frmagångrna på, utan att hamna i nya fällor och istället snöa in på en centimeter här,ett kilo där, eller vad för exakt storlek jag tycker jag borde ha, lika lite som vadför exakt midjemått som är det enda acceptabla.

Om man tar och kollar av ALLA de här olika sätten och ser till att man hamnar någporlunda vettigt överallt, så borde man ju kunna se det som en ledtråd till om man ser sig någorlunda objektivt, sammataget tänkte jag.

Då tänker jag på hjälpmedel som

våg
måttband
kläder
BMI-skalan
YMCA

och så kunskap och insikt om

vad man förut vägt/haft för storlekar
vad man är i för ålder
hur man motionerar
vad man äter
hur ofta man äter
hur ens ämnesomsättning ser ut

och så vidare.

Kicka, det ser jag fram emot! Trevlig fortsättning på helgen själv.

Jag kan ju fårstå frustrationen över att vara en storleken större tjej (är nog i samma kattegori) och lyssna på de som är magrare än mig som säger "Å jag är så stor och ...." bla bla bla.
Men, är du 1 och 50 så är nog 40 en större storlek och du faller nog in i kattegorin "storleken större". medans om du kanske är kring 1 och 80 (som jag är) så är det ju ingenting, jag kunde senast ha 40 när jag gick högstadiet så.

men om det nu stör dig att "så små" storlekar kommer upp på tal när man diskuterar mulliga figurer varför lägger du då inte en storleksgräns? du vet som man har som kriterie när du söker jobb som plus size modeller, typ "du måste vara storleken 45 minst"?