2012-06-30? I need you!

Jag trodde mer du skulle fastna för nåt från den här sidan :
jaanasgottoblandat.blogg.se/2010/june/brollopsklanningar-fran-1950-talet.html
(Den där Jaana har hittat många fina brudklänningar från 50-talet!)

eller nåt i den här stilen:

Eller den här:

Men klänningen du skapar är verkligen urläcker! jag är nog bara lite rädd att du kasnke känner dig lite utanför eller malplacerad om du inte följer ditt tema, som verkar ligga dig väldigt varmt om hjärtat?

 Men självklart ska du välja den klänning som får ditt hjärta att banka hårdast, oavsett om det är en Marilyn Monroe-klänning eller Britney Spears-klänning!

Ms Chevy: Jättejättefin klänning! Var beställer du den ifrån?

Jag förstår era tankar, men jag har nog varit inne på en "modern" klänning hela tiden. O jag kommer nog ha en klänning att byta till sen på kvällen o på rehearsal dinner" kvällen innan kommer jag ha en 50-talsklänning. Min sambo vill oxå se mig i en riktig bröllopsdröm, med släp o allt o tyvärr har inte 50-talarna det. De är lite för korta för min smak, de är mer som jättefina festklänningar för mig. Får väl kalla den här för  "1950´2 HollywoodWeddingDress" eller nåt hehe
O om man minns sin Marilyn-historia så hade hon nåt liknande på sig (iaf överdelen) när hon sjöng "happy birthday, mr president" (snygg räddning eller hur? haha) 

Dom där klänningarna hittade jag på mylove-bridal.com, så det blir väl att beställa därifrån.
http://www.mylove-bridal.com/the-newest-column-bridal-gown-cwd0083_p1722.html 

Jag har en fundering (...massvis egentligen, men en i taget blir bra).

När man sitter och läser i trådar på BT så snubblar man ju oundvikligen över minst en handfull som skriver att de nu bokat kyrkan/lokalen, fått sina ringar eller äntligen bestämt sitt färgtema (valfrit punkt på planeringslistan helt enkelt) och sedan följer upp detta med hur de "svävar på moln" eller något annat tyngdkraftstrotsande som lyckliga människor gör.

Just det där med att sväva på moln alltså. Jag önskar jag kunde göra det en liten stund. Tro absolut inget annat än att jag är superlycklig över att få gifta mig med min fina karl, men åh vad jag blir trött på mig själv och min planerings-del av hjärnan. Jag är så sjukt saklig i allt jag planerar. ALLT! Spelar ingen roll om det är ett lågstadiedisco, projektarbete, en vanlig lördag med sysslor eller mitt eget bröllop! Pang, pang, pang. Skriva upp, bocka av, skriva upp, bocka av. Ha roligt och njuta av det? Jodå, visst, jag kan planera in en stund för det på onsdag runt 13.00 om det passar bra? Inte det? Nej, men jag har skrivit upp det iallafall.

Jag är uppväxt med att allting ha allting som ska göras på punktliga listor och de ska banne mig bockas av innan deadline om det så är det sista vi gör! Snudd på pedantiska. Och så träffar jag min sambo vars familj aldrig har lyckats passa en tid någonsin (jag lovar, de skulle komma en kvart försent till sin egen begravning) och som lever livet lite på känn och inte hinner med ens hälften av alla saker som egentligen borde ha gjorts. Jag älskar att umgås med dom och har (efter flera år äntligen)  börjat vänja mig av med lite av mitt pedantiska sätt, men jag blir ändå hypernervös av att de drar ut på allt möjligt. MEN. De har typ alltid roligt.

Säger inte att jag aldrig har roligt, men jag är mer "roligt kan jag ha sen, när planerna klaffar för då blir allt perfekt" av mig. Som det är nu förlitar sig nästan hela hans familj på att jag kommer ihåg mer saker om deras liv än vad de gör, så de kommer till mig och frågar - för med största sannolikhet har jag det uppskrivet någonstans. (Kul grej, inte speciellt jobbigt).

*dunkar huvudet i skrivbordet* 

En gång i tiden planerade jag (trots min uppväxt) faktiskt INGENTING och överlevde! Hur kommer man tillbaka till det? Intensivterapi? Droger? Ögonsniglar? Elchocker? Jag har inget överdrivet kontrollbehov men jag måste ändå lära mig slappna av om jag inte ska förstöra nästa generation...  *skriver lista över saker att tänka på*

PS. MsChevy, din klänningsidé är superb!

Tusen tack, det behövdes verkligen =)

Lillique: Jaghinnerinteskrivasålångtförjagmåstehinnamedbussenhem...

Men jag känner igen det du skriver och jag förstår preciiis vad du menar. Vet inte heller hur man gör. jag analyserar sönder minsta detalj och blir aldrig nöjd med vare sig klänning eller tema eller nåt alls, för det kanske inte var rätt val, det kanske finns bättre. Störd är jag. Som tur är är jag nöjd med mitt val av man iaf. :)

MsChevy: skitsnygg klänning! Ska bli spännande att se den när du får hem den!

Lilique: Jag kan förstå dig på ett sätt, jag är kanske inte riktigt så planerande. Men jag gillar också listor :) Och jag har inte heller riktigt fattat grejen med att bli glad över små delar i planeringen. Glad kan jag vara på bröllopsdagen liksom!
Men jag vet inte riktigt om droger och elchocker är rätt väg att gå alltså.. ;)

Bra! Det är nog det viktigaste.

Jag känner väl inte intensiv lycka över vissa planeringssaker, medan andra gör att jag får fjärilar i magen. Som när vi bokade kyrkan (det var det första vi gjorde). Men nu är det lite mer business över saker som ska göras. Jag som person är inte en sån som går och har lyckorus i veckor efter något för den delen heller.

Särskilt intressant när man får frågan "men huur gååår det med Bröllopet? Du bara måååste beräätta!", och man undrar vad i allsindar det är att berätta egentligen. Jag menar. Man påtar ihop grejjer och såå hoppas man att det går bra. Att man inte svimmar i kyrkan eller glömmer bort den dagen för att nerverna klappat ihop.

Jag ska vara osympatisk och höja ett varningens finger för att jobba mot perfektion, risken är så stor att man blir besviken om minsta lilla grej går fel. Satsa istället  på "bra nog". Den dagen man får gifta sig med kärleken har stora chanser att bli perfekt, om man inte tänkt ut precis hur allt det andra (eg. rätt ovesäntliga sakerna) ska se ut och vara.

DAMDARAMDARAM!! Är så glad! Försökt gå ner i vikt ett tag nu. Har lagt på mig en hel del sedan jag träffade min kärlek. Men vips så har något hänt, för nu tamigfan funkar det! Har rasat i vikt och gått ner 5 kg hittills! Bara 10 to go så är jag nere på samma vikt som innan vi träffades!

Ville bara skriva av mig för blev så glad när jag ställde mig på vågen igen!! :D
Vill ju känna mig som vackrast på vår dag så att min älskade klänning sitter ännu finare :)

Och ang. bröllopsplanerande och lycka. Jag känner mig lycklig när jag "bockar" av något från listan... i fem minuter (MAX) Sen börjar jag bli nervös för de kvarstående punkterna..  

Och min käre fästman säger: Ta det lugnt det ordnar sig!
Joooo, om JAG styr upp det ja!

Fnissade lite när jag kom hem igår för då hade han engagerat sig och skrivit upp vad han tyckte vi skulle ha på vår buffé under middagen. Han var så stolt och tyckte att han hade bidragit massor!
(han skulle bara veta ;) )

Tyckte det var så sött *fniss*

 

Va fin du är! Och grattis till att viktnedgången funkar! Jag jobbar lite halvhjärtat på att få bort mina trivselkilon. Gick upp 13 kilo på ett år när jag träffat mitt hjärta, och sen har de suttit kvar. Börjar få lite panik inför bikinisäsongen -12, men blir taggad när andra lyckas faktiskt Ska leta upp en ny träningskompis bums.

Haha, min sambo hjälpte också till att skriva upp saker han vill ha till buffén. I hans värld verkar det vara 50% av allt som behövs göras inför ett bröllop, så hans insats var ju oerhörd. Han lever på att han är söt... ;) haha