2012-06-30? I need you!

Aww :/ Det är så jobbigt och tråkigt med såna knäppa (!) reaktioner. Som min svärmor som började storböla och försökte få ur sambon "sanningen" i rummet intill (dvs att han inte alls vill gifta sig utan att jag tvingar honom). Sen kom tusen dåliga anledningar till varför hon gjorde så, men ingen ursäkt.

Och inget grattis.

Vi kan byta en stund om du vill? :D Eller låsa in dem i ett rum så de får lösa sina issues.

Finns ingen ursäkt att bete sig så risigt. Men förhoppningsvis tar du inte åt dig allt för mycket. Det finns alltför många stolpskott utanför fotbollsplanen! Kram på dig iallafall.

Styrka o Lilique: Fy va trist! Att det faktiskt finns folk som är så där. Man skulle ju stå på sig mer o verkligen våga klämma ur sig "passar det inte, så skit i att komma då. Det finns andra vi kan bjuda som gläds med oss!", men man bara biter ihop.

Det enda vi haft som motgång (eller jag snarare) är att mamma stretat emot vissa grejer för "tänk om det blir likt ditt förra bröllop" o "den låter kan ni inte ha med, påminner ju om ditt ex", men då har jag förklarat idéen eller kommit på en annan låt. När sambon berättade för sin pappa att vi ska gifta oss, antingen i år eller nästa, då mumlade han bara nåt om att "måste ni ha så bråttom?", men han är sån. Vet att det dessutom är ett känsligt ämne eftersom svärmor inte lever längre.

I övrigt har vi inte hört nåt negativt från de som vet om det, men vi har ju inte skickat ut några inbjudningar än, så vi får väl se vad som sägs då. Tror inte nån kommer va neg, men man vet ju aldrig.

Imorgon ska jag verkligen göra nåt för kärleken. Nåt jag egentligen absolut inte vill, men sambon vill så gärna, så det är bara att bita ihop. Vi ska på kryssning. Usch! Jag hatar att åka båt!!!! Är tidernas värsta landkrabba alltså, hatar att va fast på en båt, speciellt på öppet hav (går väl hyfsat i skärgården).
The things you do for love.... 

Haha aw, vi har det precis tvärt emot. Jag älskar kryssningar och allt vad båtar heter medan han har tidernas sämsta sjöben och han blir väldigt liten och ynklig när det gungar och han inte kan gå av "karusellen". Men vad är det för någon kryssning? Vart bär det av? ^^

Förlåt men måste också gnälla lite här.

Vi har problem med guldaffären som gör våra ringar.
Vi hade förlovningsringar som vi köpte när vi var i Turkiet 2007,
älskade utformningen på dom var en slinga i vittguld som gick upp och ner
uppe på ringen som var i frostat röttguld. Min ring hade dessutom 8 ametister i.
Dock stack slingan av vittguld upp och alla mina stenar utom 1 eller 2 hade när
vi nu lämnade in dom för att få dom omgjorda lossnat.

Men jag tyckte jag var bra först då jag gick runt och frågade 3 olika smeder,
om olika kostnadsförslag hur jag skulle kunna få våra förlovningsringar med
denna vita guldsslingan insjunken i ringen.
Fick olika förslag men valde tyvärr eller va man ska säga det billigaste.
Reagerade iofs på att det skillde så himla mycket i kostnad (6000kr) men hade inte
budget för mer utan det fick helt enkelt bli dom och dom hade ju tom haft min
förlovningsring som prov för att kolla hur dom skulle göra.

Vi fick dock välja skulle ringen vara frostad eller inte för det gick inte att göra
helt och fullt som våra förlovningsringar var om vi skulle ha en intigrerad vittguldslinga.
Iaf så ville jag till det ha en halvallians vittguldring (tänkte först rött men fick höra att
stenarna kommer fram mer i en vittguld) med ametister i denna ring.

Dock så insåg jag ju själv eftersom alla mina stenar i förlovningsring ramlat ut
att ametister var för mjuka och därför ska det nu sättas in cubic zekonia istället.
Fast dom har en mycket svagare färg av lila än va ametister har.
Jag testarde olika, som jag trodde vitguldringar, och valde ut en bredd och ring
jag tyckte verkade fint.

Allt verkar bra och får ett samtal i förra veckan att vi ska komma och testa ringarna
så att storleken är okej och så innan dom sätter in stenarna.
När vi kommer dit regerar jag direkt på att det vita guldet är himla grått i mina ögon.
Men dom säger att "nu när man slutat att rodinera så blir vittguld så här"
Jaha tänker jag, som den duktiga icke klaganade människa jag är.

Men ligger och funderar på det himla länge på kvällen och vill åka tillbaka
och testa dom igen dagen efter. Dock finns dom inte kvar men ber dom ta tillbaks dom.

Sagt och gjort igår var jag där igen och tycker dom är himla grå.
Vitguldslingan i förlovningsringen känns som typ blyers och min vigselring känns också grå.
Men nej dom var ju så fina och de kunde inte förstå varför jag inte var nöjd.
Jag fråga om man inte bara kan rodinera dom så jag får färgen jag vill ha.
Men varför skulle jag vilja ha det så undrar dom dom är ju så fina och
då kommer jag få komma in och göra det hela tiden och det vill jag inte.
Jag poänterar även att bredden på min vigselring är bredare än va jag tänkt från början.
Ja men så blir det, stenarna är så breda så inget man kan göra åt.

Jag ska ha dom här ringarna hela livet och just nu känns det inte alls bra.
Jag är inte förälskad i ringarna och jag får väl skylla på att jag var dumsnål eller nått.
Men just nu är jag himla nere. Känns som jag som är kunden ska kompromissa i allt.
Och sen bara tacka och ta emot fast det inte blir som jag vill. :(

Förlåt för långt inlägg, förstår om ingen orkar läsa eller förstår va jag menar.

Det är Cinderellas "Wheels"-kryssning, en flytande bilutställning, med pinstriping, tatuerare, rockabillyband, så det blir nog kanontrevligt (ännu trevligare om båtfan kunde legat kvar vid kajen!). Åland tur o retur, 24 timmar... För min del är det nog värst att va fast på en båt, gungandet är lixom "bara" en bieffekt. Men nu såg jag till min stora fasa att min sambo (som aldrig åkt sån här båt förut) bokade C4hytt!!! Det är ju för fan under bildäck!!!!

Lillzan: nej, va trist! Hoppas det löser sig för dig! Ta kort på dom o visa för några andra juvelerare o få en second opinion, det hade jag gjort...

Men åh, vännen då :( Det låter verkligen inte roligt. Förstår om det känns motigt nu. Men jag hade nog gjort som MsChevy säger, tagit kort på dem och visat dem för andra juvelerare för att se vad de har att säga om saken. Visa gärna oss också! (Måste ju vara någon mer än jag som är nyfiken på hur det ser ut nu.)  Håller tummarna för dig!Wow, det låter spännande! Hehe ... C4... x) DET tycker jag är läskigt.

Lilique och MsChevy - Tack för peppen och tipsen.
Var där idag igen, ringarna var såklart inte kvar i affären, och dom skulle be smeden som bara jobbar i affären ibland ta med ringarna igen och även en roderad vittguldsring så jag kunde jämföra och så.
Kan ta kort då på ringarna så ni får se. Dock blir det inte förens nästa freda..
Känns tur att man är ute i god tid känner jag just nu. Skulle nog känna mer panik om jag inte kände att jag ändå har tiden på min sida.

Tack! Förlåt, men det är faktiskt skönt att höra att det finns folk som har det värre! Men aptråkigt med din svärmors reaktion. Hur hanterar du det såhär i efterhand? Han du konfronterat henne? Eller blir det bara arga monologer i ditt huvud? Funderar du mycket på det?
Jag är typen som tar det inåt innan jag far ut mot omgivningen, och just nu går det massa ilskna monologer i mitt huvud. Sansade oxå visserligen. Jag provar argument, liksom. Mestadels är jag bara ledsen när jag tänker på det, och jag avskyr att de har den makten; att få mig känna mig ledsen. Hatar att de kan påverka mig så, fast vi knappt har nån relation. Eller hur?! Varför säger man inte ifrån?? Det är ju för fan VÅR VIKTIGASTE DAG (hittills) är det nån gång man har rätten att bita ifrån, så är det väl då??

(ge mig en e-käftsmäll om Bridezilla helt tagit över här, btw...)

Skönt att du är ute i god tid! Hoppas det fixar sig i slutändan, antingen genom att de gör som du vill, eller att du tar ringarna till någon som kan göra som du vill.

Och det där att ringen måste vara bred för att stenarna är det. Man kan ju mycket väl göra en smal ring, det går att fatta stenarna otroligt fint, och om inte så kan man ju välja lite mindre stenar. Det där lät som en vääl tunn bortförklaring! Stå på dig! Du ska få det du har beställt!

Visst är det? ;)
I början var jag väldigt stött och jag kände mig både sårad och till en viss del kränkt över hennes reaktion. Om jag tänkte för mycket på det blev jag jätteledsen. Just då kunde jag inte ens forma en monolog i huvudet (och det behöver jag absolut ha gjort för att kunna konfrontera någon). Jag måste liksom testa alla möjliga argument och helgardera mig mot allt hon kan tänkas säga, troligt eller ej. Till sist bestämde jag mig för att inte säga något utan att helt enkelt vänta ut det och se om hon faktiskt ber om ursäkt eller inte. Det har hon inte gjort...

Nu har det gått väldigt lång tid sedan hela "händelsen", men jag skulle ljuga om jag sa att jag kommit över det helt (förmodligen för att jag inte konfronterat henne och fått det ur världen, men det är svårt). Dock tänker jag inte på det speciellt mycket, mer än när någon annan nämner något liknande såklart. Det blir en hel del provmonologer i huvudet då, men ofta spårar de ur och så slutar det med "HAH, got you there, b****h!" haha! Moget.

Hade jag inte haft någon direkt relation till henne, eller varit rädd för att stöta mig ordentligt med henne (kvinnan har inte klippt navelsträngen x.x) så hade jag nog exploderat och hällt ur mig min allra mest inövade monolog. Meeeen, jag låter bli eftersom att jag "tvunget" måste vara så nära henne hela tiden... mammas pojke. Vi är där minst en gång i veckan.

Utåt låtsas jag att jag är "the bigger person", alternativt att jag helt enkelt bara inte tar åt mig av sånt. Men det gör jag. Jag är som en liten skolflicka med skrapade knän. Men jag har inte kommit på det ultimata sättet att hantera det på ännu.

Jag hoppas för din skull att du väljer att ta tag i saken även om det inte är lätt alla gånger, eftersom att det - enligt min erfarenhet - inte nödvändigtvis blir bättre för att man ignorerar det. Bättre att sätta ner foten och SEDAN ignorera saker. Jag hejar på dig.