2012-06-30? I need you!

jag är ju lite av en doldis i den här tråden, men för mig går det justnu rätt segt också. Det känns som om det som ska fixas är rätt så fixat redan, det som är kvar ska hända närmare bröllopet. Lite ingenmansland här vid åtta månader? :-S

Har iaf fixat delar av inbjudningskorten. Har ju ett ambitiöst projekt om att pyssla ihop pappersblommor som dekorationer (typ såhär: www.projectwedding.com/wedding-ideas/diy-wedding-challenge-2010-paper-flower-bouquets) till middagsborden, men nu börjar jag fundera på om jag ska ta pappersblommorna till kyrkan först? Kan ju vara rätt sött.

Plus timmar, timmar och åter timmar av ringletande. Jag vill ha en palladiumring med stenar (och nånstans där går det åt pipsvängen) men de jag hittar är från USA, då blir en billig ring på ca 8000 kr plötsligt äldigt mycket dyrare med VAT, tull och alltdetdärandra. Pfffftt.

Näe. Jag tycker det är lite dötid och fraktsträcka här vid åtta månader. Trist som tusan, vill göra saker!

När det gäller ringar kan jag bara tipsa om Kodega! De har tillverkning i London och enbart försäljning via nätet, vilket ger lägre priser! Svensk kundtjänst, otroligt serviceminded och noga med detaljer, väldigt förtroendeingivande. värt att kolla upp, om du inte redan gjort det?

Lilique: Trist med så trista reaktioner från familjen! Alla har vi väl dessa kräkframkallande släktingar vi helst skulle vilja slippa, vi får nog alla göra avvägningen om vi verkligen vill ha dem där på vårt bröllop. Dramareaktioner om nån inte får komma och klump i magen att behöva se dem där på vad som ska vara din lyckligaste dag.
När det gäller dina vänner och tärnor, sätt ner foten ordentligt och säg att bruden ska inte behöva ha något med sin möhippa att göra överhuvudtaget, det ska vara en överraskning! De får helt enkelt lösa det sinsemellan, basta.
Du verkar ha en vettig inställning till det mesta, förstår att det känns kämpigt just nu. Jag själv upplever oxå en liten svacka i planerandet. Försöker motionera så att man ska ha rätt mått i januari när det är dags att beställa klänningen, men det går inte så bra. Vardagen kommer emellan hela tiden (läs: jag är för lat).

På ett filosofiskt plan: varför verkar bröllop ta fram det värsta hos folk? Varför blir så många gnälliga, krävande, själviska, snobbiga och omedgörliga? Det kan ju gälla både brud och tärnor, gäster, familj, you name it. Ingen kategori går säker från denna mass-psykos, verkar det. Vi har ju inte berättat för nån än, men jag fasar lite för reaktionerna när man läser om andras erfarenheter... Ska det vara så svårt att bara vara glad över denna lycklilga tilldragelse, och göra sitt bästa för att hjälpa till att göra detta till en fin upplevelse? *skakar på huvvet*

Tanken har slagit mig också.
Många av dem i min närhet har tagit det hela med ro (De ser fram emot festen - men ingen är väl direkt övertaggad) men det finns nån enstaka inbjuden kompis som reagerat med jämförelsebehov. Alltså, direkt jämförelser mellan hennes bröllop och mitt planerade.

Jag tycker dessutom att det är jobbigt med vissa trådar här på BT som känns osympatiska och tävlingsinriktade. Jag hade gärna sett mer pepp mellan blivande brudar, istället för att hacka på andra som inte gör/tänker som man själv gör. Men det kanske är bröllopsnerver?

Oavsett, så försöker jag att hålla mig på jorden genom att tänka på att det faktiskt är ceremonin och våra löften som är det viktiga. Att vi menar det vi säger när vi ska stå där, allt annat är liksom körsbäret på toppen. Det brukar hjäla mig.. ibland ;- P

Ja, tråkigt med tävlingsinriktade människor. Eller de som blir arga när man inte gör som de tycker. Eller ännu värre, de som går till personangrepp när de blir arga. Fast sånna finns ju lite varstans, men just inom bröllop verkar det finnas väääldigt starka normer för hur det 'ska' vara för att vara 'på riktigt'. Jag ska väl iofs kanske inte rätt person att kritisera här, för mitt bröllop blir nog väldigt mycket enligt tradition. Förutom att min blivande är transexuell. Och vi gifter oss utomhus istället för i en kyrka. Och inte ens det är särskilt ovanligt.

Min kusin gifte sig för två år sen, och det blev bråk kring hennes möhippa. Det var hennes yngre syster som hade hand om den, och hon bjöd in mig, trots att jag knappt umgås med bruden. All info jag fick var tid och plats och vad vi skulle göra. Så jag tackade ja, glad i hågen. Först någon dag innan eventet klämmer hon ur sig att det skulle kosta en tusenlapp. Och då sa jag, att det var ju tråkigt att du inte sa det tidigare, för den summan har jag inte råd att lägga på en enda festkväll. När jag dessutom ska köpa ny klänning och present till bröllopet. Sorry, men det ingår inte i min ekonomiska verklighet. Och då blev det stort drama för att jag backade ut med så kort varsel, och gud vad elak och självisk jag var, och de stackars andra skulle få betala så mycket mer. Men vad annat kunde jag göra med den information jag hade fått tillgång till? Så Lilique; sätt ned foten och KRÄV att de kommer överens om möhippan på förhand! Ingenting blir varken bra eller roligt om man inte kommunicerar!

Ja, lite självdistans är nog bra överlag. Det här ska bli en rolig fest där vi firar vår kärlek, ingen jävla socitets-etikett-tävling.
Och så försöker jag skilja mellan vad som är nödvändigt och vad som är lyx, för att minska kraven, stressen och budgeten. Jag tänker att ju mer avslappnat, desto roligare? Om alla kan slappna av och vara sig själva får alla roligare, och sprider bättre stämmning.

Visst är det märkligt hur ett bröllop påverkar folk? Jag håller med Styrka i allt hon säger!

Det borde finnas nån vett o etikett-bok man kunde ge som snygg pik till de där som tjafsar o bråkar för de är ju de som ska skämmas över att de beter sig som neandertalare o lägger ett moln över två människors största dag. Skulle nån av de våra hålla på, skulle de få veta det. Har länge tassat på tå för folk, men har ledsnat på det. Vi kommer garanterat trampa folk på tårna när inbjudningarna kommer, men jag resonerar så att får man ingen inbjudan till vårt bröllop har man inte förtjänat sin plats där.

Lilique: fan va jobbigt med så mycket motgång! Hoppas allt löser sig till det bättre snart för dig!!!! O sätt ner foten o berätta att de faktiskt förstör den glädje ni har inför er stora dag o att om folk ska hålla på så där kan ni lika gärna skita i det (även om det inte är sant). Dra nån vit om att ni funderar på att åka utomlands o gifta er, bara för att slippa allt tjafs. Gråt gärna oxå, det brukar funka, speciellt på släkten. O när det gäller väninnorna, kanske byta tärnor om de inte bättrar sig? Att få bli nåns tärna är en ära o då ska man göra sig förtjänt av den äran! 
 

Det är skönt att få en liten energiboost av fina tjejer som ni (: Som inte bara klagar och har sig över att de vill ha lång klänning, nej kort! Nej förresten, lång. Äsch.

Funderar på att "klippa bort" tärnan som vill ta med sig en date fastän ingen annan får. Men jag är så löjligt konflikträdd när jag inte har världens bästa anledning i bagaget. Att hon "inte har rätta inställningen" känns faktiskt som en rätt dum anledning även om den säkert anses som legitim av många andra. Det är anledning nog för mig att vilja ha bort henne, men inte anledning nog att använda som argument när jag måste säga det till henne. Och jag vill inte att hon bara ska kontra med att hon ändrar inställning och sedan låtsas vara sjukligt intresserad i ett par veckor för att jag inte ska peta henne. Nej, här behövs en vattentät vit lögn om varför hon inte får vara tärna.... herregud, vilken dagisnivå. Men brudnöden har ingen lag! Erhm, så om någon har några superba känslobesparande vita lögner på lager får ni gärna dela med er.

Har räknat på maten nu! Och drickan. Ville bränna pappret när jag insåg hur höga siffror jag antecknat. Nej, men det blev ca 20.000 för både mat och dryck. Så nu ska jag skriva upp ALLA tilltänka ingredienser i de saker vi ska laga själva, och så ska det prisjämföras minsann. Är brödet billigare på Lidl så ska det handlas där och smör är trots allt billigare om det är Eldorados "smörgåsfett av smörkaraktär". Lite "koffeinhaltiga malda bönor av kaffetyp" på det och vi har sparat någon hundralapp iallafall.

Jag är inte lika snål som jag är genomtänkt ekonomisk. ;D

Det är bra Lilique :) Genomtänkt ekonomisk... det borde jag också bli bättre på!
Har tyvärr inga bra vita lögner på lager men hoppas att det löser sig för dig, med allt!

När det gäller vita lögner tycker jag den förklaring som MsChevy formulerade var bra; att hennes inställning har tärt på den lycka och glädje du känner inför bröllopet att du inte längre vill ha henne som tärna.
Men då kan det ju kännas svårt att bjuda in henne som vanlig gäst. :-S

Du kan inte skippa det där med tärnor helt då? En mindre utgift, och tärnorna har ju ändå ingen egentlig uppgift förutom att hålla buketten under ringväxlingen. Det tror jag två vuxna människor kan fixa ändå. Avstår ni helt från tärnor blir det ju dessutom ingen konflikt, och är en superb anledning till att hon inte får bli tärna.
Som jag förstod det hade du bara en tärna? Så dår är det heller ingen annan som blir ledsen över att bli petad?

Är det inte märkligt vilka problem ett bröllop kan ställa till med, hur förhållanden o vänskap prövas, hur man själv testas? Och ändå är det klart värt det!

Här sitter vi o funderar på om vi ska satsa på bröllop nästa år eller skjuta på det till 2013... 

För mig som verkligen prioriterar bra mat känns det definitivt snålt att byta ut smör mot billigaste billiga margarin (vet du hur margarin framställs?) och vad jag tycker om billighetskaffe (var det kommer ifrån!) ska jag inte ta upp här för då sabbar jag stämningen, men har ni liten budget så har ni. Jag förstår om pengarna inte räcker till allt.