Välkomna till Tivoli Empatia!

Jag tror det ligger jättemkt i det. Jag har också hört att människan är det enda djuret som föder sina ungar i förtid. Våra hjärnon är för stora för våra kroppar och huvudet skulle inte få plats ut genom bäckenet om de föddes först när de är "klara" (en ngt ovetenskaplig sammanfattning).

hej, hej, tillhör en av dem som mest brukar läsa trådar, och den här har jag följt lite för att det finns så många bra tips om barn, mat och sömn mm. Jag är 33, strl 38 på skor, gillar lagom mörk choklad och är inte kinkig på fabrikatet, bor ungefär mitt i landet, har två barn (första var svår att få till och den andra har vi svårt att förstå hur han blev till), kan kanske tänka mig en 3:a, kanske...

Såg att någon som kallas Snaily har en skrikig bebis. Det hade jag också men det gick över. Han skrek i 9 veckor ungefär. All insomning dagtid skedde i en rullande vagn, så fort vagnen stannade vaknade han. Jag fick en massa promenader på köpet men just då var det inte så kul att aldrig få vila på dagen.

Nu är killen 3 och sover sedan han var 2 som en stock natten igenom. Såhär i efterhand tror jag att han var hungrig. Å andra sidan ville han inte äta när han var skrikig, så vi tvingade på honom nappen  och till slut accepterade han den. Med napp kunde han lättare slappna av och somna. De första tre månaderna somnade han bara i famnen på kvällarna.

Vår andra bebis somnade jättelätt som liten men nu vid 1,5 år är han ett litet monster på kvällarna.

Jag ville bara dela med mig så att du ska veta att det finns fler som har skrikiga barn. Om barnet är skrikigt som liten är möjligheten större att det kommer en lättare period framöver. Är bebisen nöjd kommer det allra säkrast missnöje senare.

Håll ut, plötsligt händer det och du får sova en hel natt!

Snaily - Snabbt tips (förlåt!): om ni har en klockradio, ställ den mellan två stationer så får du sannolikt samma effekt som under fläkten fast enklare och möjlighet att ändra volymen. Det funkade på lillebror som var oerhört lättväckt. Fast han var äldre förstås, jag sov ju sittandes hans första 2 månader. Känner oerhört med dig och tror att jag vet hur du mår. Stor varm kram!

 
Låter som kollegans omdöme Kollegan vände sig nog mot Barnaboken & AW's teorier generellt. Men som sagt, alla barn är unika & var & en blir ju salig på sin tro!

Mugglan - jag minns faktist inte ens om Amanda vände sig om från ena eller andra hållet - man glömmer vekligen sååå himla mkt. Men tänkte att denna gången, med lilleman, skulle jag passa på att skriva upp det, innan jag hinner glömma det igen

Oupsie, det är i slutet av februari! Lyssnade på en del ur Drottningholmsmusiken igår, men känns inte riktigt som om det passar. Det är visserligen en kyrklig vigsel, men inte i ngn kyrka, så det kantorn kommer att spela på, är en flygel. Fick för mig att den musiken passar bättre med orgel. Jaja, den som lever får se Var även inne på Dopguiden & lyssnade på barnpsalmer (vi behöver ju ha ngt sådant med), flera fina, men många låter ganska melankoliska & vi vill gärna ha ngt lite gladare för att liksom "bejaka/fira livet").
Känns för övrgt så himla bra att ett av lillemans andranamn kommer att bli min äldsta brors tilltalsnamn (dvs han som inte är i livet). Flera av mina syskon har fått söner sen brorsan dog, men ingen har fått det namnet, så det känns lite bra att vara ensam med det :-

Sweet: googlade Braxon-Hicks - hade aldrig hört talas om det. Verkar vara ngn slags mastodont-sammandragning el? Stämmer med min upplevelse i så fall. Jag har aldrig varit med om liknande trots en förlossning. Och läkaren sa "man kan känna sammandragningar tidigare med tvillingar". Tidigare ja, men ingen har sagt kraftigare...  Och jag försöker verkligen vila varje dag (men är ovan att behöva göra det så ibland glömmer jag och sedan rasar jag, suck).

Piggelin: ja jag kände mig hur pigg som helst i fredags, så det var så oväntat!

Ah, har firat UL:et idag med dagens Grape Tonic (en om dagen...)

Och så har det kommit upp en vägg i allrummet däruppe - på bara en dag! Tack Glade Snickaren! Vi ska få oss ett nytt större sovrum istället för ett allrum vi aldrig använder.

Oupsie: skönt att höra att din BM är inne på att kolla din tapp och se om du kan sättas igång. Jag tycker det låter omänskligt att du ska behöva gå många veckor till med dina smärtor. Du har verkligen haft otur med grav-krämporna (liksom Snorkis)!

Både Iris och Astrid har ju inte kunnat sova utan att snutta sig till sömns och sedan har de fortsatt snutta varje gång de vaknat på natten, detta höll väl på de första tio månaderna eller så tills desperationen slog till och jag kände att jag inte orkade längre. Fast några sömnmetoder som leder till förtvivlad bebis skulle jag aldrig klara av. Nu är det nog däremot slutsnuttat ändå tror jag, de senaste två morgnarna har hon kommit över i vår säng vid sex och sovit vidare till sju enbart med hjälp av nappen. När Astrid blir övertrött tar det mycket längre tid att få henne att somna och hon hinner bli riktigt ledsen innan hon klarar av att slappna av.

Jag tycker att det är jättemysigt när hon sover i vår säng, även om jag sover sämre. Fast vi ska ju till Sälen en vecka i mars och sova i sådana där förbannade våningssängar och det har varit moroten till att få henne att sluta snutta och sova i egen säng för där får jag ju inte plats att ha henne hos mig tyvärr. Det finns ett rum med vanliga sängar men det måste mina föräldrar ta. Däremot fungerar det inte om inte vi båda sover i sängen för annars märker jag ju inte om hon håller på att krypa ur sängen på andra sidan. Nedåt har hon hittills inte visat några tendenser att ta sig tack och lov. Iris kröp ju över kanten på vår säng en gång när maken skulle lägga henne men somnade själv innan hon somnat och jag stod i duschen när jag hörde ett brak och illvrål och det har ja i så färskt minne att jag vaktat Astrid jättenoga på bekostnad av min egen nattsömn. Då har ju spjälsängen onekligen sina fördelar även om hon tar tag i kanterna och lyckas ställa sig upp i sömnen i den och blir ledsen och det händer ju aldrig när hon sover hos oss.

Lider också med Oupsie och känner igen känslan att man luras och överdriver. När man är van vid att klara sig själv är det sjukt jobbigt att inse att det inte är så längre. Och svårt att acceptera, och det är kanske därför man undrar om andra tror att man ljuger?

Regnsensor vet jag inte om jag är så särskilt beroende av, däremot undrar jag ofta hur jag klarade mig utan backsensorer förut!

Idag har vi varit på förlossningen och hälsat på. Fick prata med en BM där om lite allt möjligt kring förlossningen och om min oro att jag inte ska orka, eftersom jag redan känner mig så slutkörd. Hon visade runt en del och visade hur jag kunde ligga/sitta/stå på olika sätt och det känns faktiskt bättre nu. Hon pratade även en del om smärtlindring och lite annat smått och gott i samband med förlossningen. Känner mig lite lugnare måste jag säga.