Välkomna till Tivoli Empatia!

Jag vill med ha tips på in- och utgångsmusik! Det är en djungel!

vi poppade finfina popcorn på vår häll så sen som i förrgår ;) går utmärkt :)

Hej Fossing - tror inte vi hälsat förut

TUR!!
jag får madicken associationer...!  

MUGHLAN
men huuuu vad hemskt med fredagens magkramp!!
TUR TUR TUR att det inte var ngt värre än just sammandragning. Fy vad det måste känts hemskt.
Men vilken liten hjältinna Moa är!!!!  

Å jag blir glad av att höra att det såg fint ut på ULet också.
Det bådar gott!
Nu får du ta det lugnt.
Jag ahde rätt mycket sådana där vad kallas de Braxon-Hix eller vad fasen det nu sammandragningar under min andra trimester. INTE skönt!!!! Kanske är det liknande för dig och då även "värre" på grund av att det är tvillingar?? VILA är mitt enda råd. Mina sammandragningar blev alltid värre när jag rörde mig för mycket eller för fort....

Bättre ta det så lugnt du kan nu än att ev riskera sängläge helt senare...

 

Men MUGGLAN menade jag ju! Inte MugHlan....

Jag med! Bara hon inte får för sig att hoppa från ngt tak med paraply så är jag nöjd

En helt annan grej - har ni sett på BT's startsida, där man kan scrolla ner lite så finns det "Senaste Inläggen" i forumet, men även en flik som heter "Hetaste debatterna". Av åtta trådar där, så är det SJU som är våra Vi är lite smått unika tror jag bestämt, iaf ifråga om antal inlägg!

Hemskt att erkänna - men jag minns inte riktigt vad vi hade för in-& utgångsmusik!!!! Något ur Drottningsholmsmusiken kanske ...

Jag har gått i samma skola som två av AW:s barn - de var ganska odrägliga/ouppfostrade (i a f i jämförelse med oss andra små änglar ). Men AW:s nattningsmetoder kan ju vara bra för det. Hennes barn föreföll ju i alla fall utsövda. 

Parnassia,

oj vad jobbigt med sömnen!! just att inte få sova tillräckligt skapar sådana otroliga problem. man blir ju nöästan lite galen när man lider av sömnbrist....

jag har tyvärr inga bra råd att ge dig.
Hoppas det är en fas hon går igenom nu. var hon 9,5 månad sa du? är inte det en sådan där separationsångestfas de har i 8-10 månadersåldern ugnefär? Då kan de vö sova väldigt dåligt ibland???
Ni tycker inte samsovning fungerar men kanske kan det ändå vara värt att testa igen???? OM det nu är just separationsångest hon har den lilla så KAn det ju kasnke hjä,pa att hon sove med ngn av er. Om det är jobbigt för att hon far runt kanske en av er föräldrar kan sova i extrasäng eller så en tid och den andra tillsammans med lilla tjejen???? Ni kan ju testa varannan-natt också om ni vill. Så har jag och maken gjort periodvis när man sovit dåligt då vår dotter sovit i vår säng. Då får man åtminstone sova ut ordentligt varannan natt vilket är GULD värt!

Ang napp har jag ingen aning. Vår tjej har napp och vi har inga tankar alls på att fasa ut den än. Hon har den dock enbart när hon ska sova alltså inte på dagarna längre, men vi tycker det fungerar bra. Hon har egen säng men kryper alltid över till oss på sena nattkröken vilket är helt ok. Som Telis spå tycker jag ofatst det är mysigt trots att man ibland sover jädrans dåligt...
Men blir det för jobbigt så tar någon av oss soffan en natt eller två så brukar man komma ikapp sömnen lite.
Nu står ju dotterns säng i vårt rum (för vi HAR jubara ETT sovrum) och det gör säkert att det är enklare för henne att komma till oss. Å andra sidan känns det nästan abra bra nu för annars hade man ju varit tvungen att gå upp om hon hade vaknat mitt i natten och gråtit. För hon hade aldrig kommit själv från ett annat rum till oss det är jag säker på, för hon är otorligt mörkrädd just nu. 

Hoppas att det vänder för er snart!!!!!!
Många Kramar!!!!!  

Hahaha! Lite kul!
Fast det säger ju kanske inget om just nattningen kanske? Eller vad de hoppläsa/hemska/jobbiga när de skulle sova???????

tack för grattis förresten!

Ang metoder i allmänhet tror jag man måste ta dem med en nypa salt.
Jag tror att varje barn är individuellt och det kan vara svårt att få en viss metod att fungera bara för att den fungerar på ngn annan. MEN det är värt att testa. Allt man kan prova är väl värt att försöka och sedan se vad som passar ens barn och en själv bäst.
Vi ahr jäääädrigt långa nattningar nu. Lite jobbigt tycker både jag och maken. Men ingen av oss klarar av att gå ifrån en gråtande dotter som jag VET skulle gå till dörren och banka på den gråtandes. Hon kan än så länge inte öppna dörrarna (bra med amerikanska runda dörrhandtag,....! )
Vi vet de som gör precis så och de säger att efter ett par nätter så lär sig barnet att gå tillbaka till sängen och somna själv, men mitt hjärta blöder när jag hör det. varför ska jag förvägra mitt barn närhet? Nej det klarar jag inte. Så ofta ligger man där och somnar själv när man nattar hahahahaha!
Maken och jag tar dock varannan kväll så då vet man att varannan kväll kan man göra annat när den andre nattar, och varannan kväll är det heltidsnattning....

En av mina bästa vänner hälsade på för ett tag sedan och hon sa att hon mindes perioder när hennes barn (de är numera över 6 båda två) hade sådana där faser, men att hon numera faktiskt kunde sakna nattningarna. För nu är det mer så att de ber föräldrarna att gå för de ska sova.
Så det blir mest godnattsagor och sedan godnattkram och så är det klart. Praktiskt på flera vis, men som hon sa så kan man sakna det där nattgoset också.