Välkomna till Tivoli Empatia!

AM, din kompis Molle är kul! Förresten skulle väl ni också kunna använda er av det där hembytandet? Jag tror inte heller att jag skulle klara att maken skulle lära sig allt det där du räknade upp, han klarar ju inte att ta med sig rätt saker till sig själv ens och det har han ju övat hela livet hittills på...

September, va, har de slutat med healip, är de inte riktigt kloka!!! Jag vet inte hur jag hade överlevt utan. Har aldrig haft munsår vare sig förr eller senare.

Vete sjutton om jag orkar ta mig in på någon rea faktiskt.

Mugglan: Ryser när jag tänker på det andra paret. Men samtidigt så är jag så väldigt glad att det inte hände er... Ni har banne mig haft tillräckligt med otur. Samtidigt som jag inser att det kanske även de hade haft...?

September: Menar du att man inte får använda vilken salva som helst till munsår när man är gravid? Jag är skyldig till användning av både Vectavir och Anti under mina graviditeter och det har inte varit några problem :) Rekommenderar Anti varmt. Efter ett liv med förbaskade munsår, så är det den bästa jag använt. Tar du den så fort det börjar sticka så kan du nästan slippa blåsor helt. Suveränt :)

Frullan: vad fruktansvärt att du också tvingats uppleva detta! Det var en son alltså (du skrev "den lille")? Klart att du är värd sympatier - vad är det för krafs att du inte skulle vara det? Vi har vant oss vid att du kommer in då och då och jag är glad att du uppdaterade oss om vad som hänt. Stora stora kramar!

Snorkis: de har tydligen senarelagt RUL nu för tiden. Förr var det ofta v 18, numera ofta v 19-20. Vår BM förklarade det med att de bla letar efter hjärtfel (sådant som går att operera men man behöver veta om det innan födseln) och sådant syns oftast inte redan i v18. Vårt RUL gjordes också i v19. Jag förstår din skräck över UL för jag känner lite så själv. Varje UL vi ska göra i fortsättningen blir en pärs för vårt tillstånd kan förändras väldigt snabbt till det sämre.  Vi kan inte räkna med någonting i den här graviditeten, den är som vår Sverker sa "väldigt skör".

När vi skulle titta första gången efter op, frågade han om vi ville att han skulle stänga av monitorn i taket (där vi såg det han såg). Men jag sa nej. Jag sa att det ändrar ju ingenting, det är som det är (är barnen döda så är de oavsett om jag blundar el inte). Att veta är alltid bättre än ovisshet. Det kan låta känslokallt men jag blir sådär i krissituationer - jag blir iskall och så kommer känslorna sedan.

Sedan gjorde han ett snabbt svep för att se att där fanns två hjärtan (han konstaterade det innan jag ens hann se det själv). Först därefter tog han sig en närmare titt på resten.

Kanske kan det vara en väg för er? Att göra extra UL när du känner oro men att den som gör det är medveten om din oro och din bakgrund. Att de gör ett snabbt svep för att se hjärtat och konstaterar att allt är som det ska. El är det ett dumt råd?

Har inte hunnit läst allt ni skrivit om medan mina grå har omvandlats till bruna men gooh-rätter slinker ned ibland vid lunch. Har en favorit med kyckling, mozarella och dinkel (har jag för mig). Riktigt god och möra kycklingbitar.

Annars så har jag inte mycket att tillägga. Gällande jämnställdhet så har vi det hyfsat här hemma. Svårt att säga hur det kommer att bli när vi väl får barn men kan tänka mig att det blir typ 60/40 dvs jag som drar något mer. Men blir maken av med sitt jobb (vilket han befarar) så blir det ju han som kommer att vara hemma (om han inte hittar något nytt) och då lär det nog bli 80/20.

Sen tycker jag det är dags med lite fredags skoj ...
">

BS: jo vi har funderat på att byta boende men jag är så hemkär (i betydelsen löjligt fäst vid mina ägodelar) att jag är lite skrämd av tanken att låta en helt okänd familj bo här (medan jag i o f s bor i deras hus - ologiskt. Men MIG känner jag ju.). Vi har varit anmälda på några olika sajter och fått förfrågningar men har aldrig lyckats/vågat genomföra. Kanske om jag kliver utanför min "comfort-zone" (det är Molle som sagt åt mig att jag måste)

Du skrev: "Jag tror inte heller att jag skulle klara att maken skulle lära sig allt det där du räknade upp, han klarar ju inte att ta med sig rätt saker till sig själv ens och det har han ju övat hela livet hittills på..."  

 

Nu gör jag ett tappert försök...
Vilken vecka det varit här - så mkt på en gång. Mugglan har jag ju messat med, så jag skrive rinte så mkt här mer än att det verkligen blev JUBEL härhemma i förorten allteftersom de goda nyheterna poppade upp. Såååå underbart!
Men stackars stackars det andra paret

Frullan - fy vad tråkigt & ledsamt med MF - skickar massa kramar!

Hattis - GRATTIS!! Åh, vad jag hoppas att det går vägen denna gången!

Snorkis - skönt med UL & vilken BRA BM! Underabart!

Page - KUL att se dig här

Snartis - grattis du med till plusset!

Tinga - beklagar sorgen ang din mormor. Min mormor gick bort 97 år gammal för nästan exakta ett år sen nu. Saknar henne mkt mellan varven, men samtidigt så var det verkligen "dags" för henne. Vad BRA att du & din bror var där samma morgon - sånt känns så bra att ha med sig senare.

AM - bra att du tar mannen din i hampan ang morgonrutinerna! Heja dig!
Vi kör samma som Tinga & Mugglan, lämnar/hämtar varannan dag & det funkar väldigt bra för oss. Den som hämtar åker hemifrån tidigt & den andre roddar allt med Amanda. Nu är ju iofs läget annorlunda sen lilleman föddes, eftersom jag är hemma, men de dgr som A är his dagmamman, så är det mannen som ordnar med allt ang A & även lämnar henne. De två dgr i veckan som hon är hemma, så är det han som fixar välling till henne innan han åker till jobbet, så kan lilleman & jag snarka lite mera.

Mugglan - verkligen en good point det där med vad vi överför för värderingar på våra barn, dvs vad de ser mannen/kvinnan gör hemma & tar med sig i sin generation!
Curling av vuxna män borde inte behövas tycker jag, även om det är grymmelätt att trilla i den fällan (jag med, mellan varven).
Ingen diksussion här hemma om vems jobb som är viktigast & ska man titta krasst på pengarna så vill jag minnas att jag fortfarande tjänar ett par tusenlappar mer än mannen, inte mkt, men dock lite mer.

AM - en HELT annan grej - bilden av ditt smycke som du klistrade in för ett tag sedan - vilket UNDERBART SMYCKE! Gör verkligen skäl för namnet SMYCKE!

Dags att posta innan det försvinner...

mugglan - ja, det är konstigt hur man hanterar krissituationer. Har ju inte varit med om det du har varit med om men andra lite panikartade saker där jag inte alls reagerat som jag trott att jag skulle/borde.

Lappis: Vilket youtubeklipp!  JAg lånar det till min FB  - hoppas ok!

För dem som drabbats av TTS är det medel att barnen föds i v30. En del får barnen "mycket för tidigt" (Sverkers ord, han preciserade inte vecka), en del går fulltid. "Fulltid" med tvillingar innebär ofta v36/37. Jag hoppas att vi klarar v30, el åtminstone v28.

De har bränt alla förbindelser som de såg och det var tydligen en enkel match att se dem (vilket är bra), de behövde inte leta särskilt vilket förhoppningsvis betyder att de inte missat några. Men det kan finnas ngn dold förbindelse kvar som nu är väldigt liten och inte syns, men som utvecklas när moderkakan växer. Så det här goda tillståndet vi är i nu är inte statiskt, tyvärr.

Men att Ada hade en synlig urinblåsa redan dagen efter op, är ett mycket gott tecken. Det innebär att njurarna inte varit avstängda så länge utan kom i gång snabbt (det kan också ta 2-3v). Igår såg de normalstora urinblåsor på båda barnen och normalt med fostervatten hos båda, så just nu är tillståndet perfekt.

Om de har lyckats kapa alla förbindelser så har de nästan skapat en tvåäggs-graviditet, dvs det är nästan som att barnen har fått varsin moderkaka.

På RUL-bilden i galleriet ser man en stor svart fläck i buken hos Beda och det är den onormalt stora urinblåsan. Hos Ada däremot ser man ingen svart fläck alls, dvs urinblåsan är inte synlig.