Välkomna till Tivoli Empatia!

Måste tillägga en sak till diskussionen: i vår familj är det jag som är morgontrött (fråga Piggelin! ) men jag har helt enkelt fått skärpa mig sedan vi fick barn. Min make är morgonpigg och förr innan vi hade barn gick han alltid upp före mig och läst tidningen (dvs på helgen när vi kunde snarka så länge vi ville) och så vaknade jag några timmar senare till tidningsprasslet (mysigt!).

Sedan vi fick barn har det naturligtvis ändrats. Trots att maken är den som är morgonpigg innebär ju inte det att han alltid vill gå upp med Moa på helgen utan vi har varsin "sovmorgon" vilket innebär att man får snarka ung till 8.30 när vi äter gemensam långfrukost (Moa får sin välling när hon vaknar vilket är allt emellan 6.30 och 8).

Jag tycker det skulle vara rent elakt av mig att kräva att få sova längre jämt bara för att jag är den morgontrötta typen. Av omtanke om min man så går jag självklart upp med Moa när det är "min" morgon. Jag tycker inte det är acceptabelt att skylla på det.

Jag är ju också kvällsmänniska och självklart är det mindre kul att ständigt gå och lägga sig - i mitt tycke - tidigt, även på helgen. Men va fasen, det är nu några år när barnet (höll på att skriva barnen ) är små. Sedan så småningom går de ju upp själva och sätter på Bolibompa och man kan ligga kvar i sängen.

vi fryser också in det som blir kvar av såser osv, oftast blir det små portioner till dottern som är bra att ta fram.  Vi har en extra frys i källaren som är guld värd.

hade planer på att göra lite storkok tills tiden efter förlossningen, men har inte kommit mig för det än. Men något skall jag nog hinna med..

om jag lagat maten så tar jag gärna disken så får sambon leka med dottern just för att jag inte orkar det just nu och hon längtat efter honom. Men det ändras senare Men just disk tycker jag är ganska harmoniskt, om man fått undan lite under tiden man lagat maten., samma med tvätt, där är det jag som tvättar.  

Apoteket har slutat med Healip, den enda godkända gravvo-munsårssalvan. Dagens i-landsproblem. Och marinerade grönsaker till lunch var äckligt. En skogschampinjon höll på att komma upp igen. Tänk vad man ändrar smak.

Jag hoppas ändå få behålla detta relativt begränsade illamående ett litet tag, lite lugnare blir jag allt av det.

Förutom att sluta curla min man så tänkte jag dessutom sluta curla vår städare ... Jag far runt som en tornado innan han ska komma för att plocka undan och fixa och greja. SÅ mycket som jag plockar undan så skulle det inte vara alltför jobbigt för mig att även dammsuga och torka golven ... men nu har vi ju anlitat honom så då ska faktiskt han få plocka lite han med. Viktiga papper kanske jag ska rädda bara. Och smutsiga trosor/kalsonger ...  Och ...

Start September: blir mer och mer säker på att det är en tjej i din mage!

Start Sep, klart det är en tjej Det tror jag med att du kommer få! Och det tror jag av någon anledning på för hattis med och även Mugglan
Snartis tror jag ingenting än

oj, nu möte....

AM & Muggles:
Det där med att låta honom ta sig tid att lära sig hur man planerar, packar och förutser är min stora svaghet. Han rycker på axlarna och säger "Jag löser alltid det vet du väl." Åker han hemifrån utan skötväska så köper han nya blöjor/kläder/tvättservetter på stan när det behövs. Så tänker ju inte jag, jag packar för alla eventualiteter. Hans sätt att hantera det ger mig gråa hår, han är aldrig förberedd. Ska jag iväg själv med barnen, eller även när vi ska iväg tillsammans, står han bredvid och tittar på när jag packar och klär på barn. Han tar på sina kläder och undrar sen när jag och 3 barn är klara. Ska han iväg med barnen så packar jag och klär på barnen, han står bredvid och undrar när jag är klar, sedan får han det klara kläder/barnpaketet i famnen och går till bilen. Mina vänner kallar mig curling-sambo.. Jag börjar förstå varför...

Tristan däremot visar klara mamma-tendenser i ordningssinnet. Det gillas! :)