• fru AM

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?


    Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn ), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.


    Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav!  Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.


    Förra tråden: 

    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3792698.html

  • Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!
  • Lapinette

    snaily - nej, vi får nog fortsätta att hålla tummarna men hittills har det ju gått deras väg så jag hoppas, hoppas det fortsätter i samma riktning. Förresten, jag tänker inboxa dig!

  • snaily

    Ser och hör att jag är efterfrågad, gulliga ni!
    Jag skumläser tråden men hinner inte skriva och då känns det så fånigt att bara skriva hej och inget mer typ, jag hinner inte riktigt kommentera...

    Precis som Tinga sa så har vi haft syrran här på besök torsdag till söndag och sen har jag bara haft fullt upp med att vara ensam med Yngla på dagarna. Häromkvällen var vi och hälsade på en annan nybliven mamma och pappa här i byn, första sociala visiten, får väl ses som ett framsteg!
    Skrikigheten (magen?) är något bättre, fast hon lever fortfarande rövare sent på kvällarna ordentligt, just när man är desperat efter att få sova själv (och just när maken går och lägger sig för att få lite välbehövlig sömn inför jobbet)... har totalt gett upp alla försök att få henne att sova i egen säng eller ens en bit ifrån mig i vår säng, bara hon sover får man vara nöjd. På dagen (som nu) kan hon faktiskt sova själv i korgen men inte på kvällarna eller nätterna som det verkar. Nåja, det lär väl inte hålla i sig ända tills hon är 15 år?!

    Själv känner jag mig mindre deppig, i alla fall så länge det är ljust ute, varje dag när det blir mörkt blir jag lite deppig igen. Jag ska börja knapra D-vitamin på syrrans inrådan, det ska tydligen vara bra mot typ allt! Skadar inte att prova i alla fall... (är svårt att överdosera)
    Psykopaten har fortfarande inte hört av sig och nu har jag väl inte nåt akut behov av henne heller egentligen...

    Nu snart dags för BVC-besök!

    Kram till Frullan, hoppas det inte är något alltför hemskt som drabbat dig! *orolig*

    Telis
    Jobbig omställning med jobbet och för lite Televinkentid, jag tror jag kommer känna likadant när det blir dags för mig att börja jobba.

    Hej Page, klart du ska hänga här! (också)

  • Mrs  B

    Hej hej Oupsie!!!!!
    Hur är det med dig? Hur långt har du kvar???
    Var så tråkigt att jag inte kunde vara med på trådträffen men visste inte vad det var med min mage.
    Ville ju inte smitta ner er om det var magsjuka.

  • porchez

    Det ryktas om positivt besked! Måste in och läsa själv! Ååå så skönt  återgår till jobbet...,

  • snaily

    Lappis
    Åh, spännande! (inboxningen alltså)

    Nä, nu vaknar hon...

    Skyndar mig att skriva...
    Apropå arbetsfördelningen i hemmet har jag alltid tyckt att vi delat så väldigt lika men det är ju inte förrän nu vi fått barn som eventuella snedfördelningar börjar märkas... Så länge jag ammar (heela tiden!) blir det ju nästan bara jag som tar hand om Yngla, försöker få maken att ta blöjbyten så mycket som möjligt så de får umgås lite grann i alla fall! Förresten har hon börjat le lite grann - men nästan bara åt maken! Orättvist va?

    Hej och hå! Nu hinner jag inte mer!

    Skickar kramar laget runt och återkommer när tillvaron tillåter...

  • MSW

    Hej MrsB! Jag är i Växjö, men vet inte riktigt när och hur länge... Ska dessutom börja samåka igen nu, så jag vågar nog inte bestämma något.. Åker du buss eller kör själv? Kör du själv så får du gärna komma inom på en fika eller nått om det går att få ihop... Hur är det med ditt jobb, hur långt är viket?

  • Lapinette

    snaily - skönt att höra att du mår bättre!

  • Fossing77

    Oupsie: Det är lite enda sättet att få förståelse här. Skita i att göra det man vanligtvis gör och bita sig i tungan när disk/tvätt/dammråttor hopar sig. Jag är dock vansinnigt kass på att låta bli, "kan själv" är min största fiende ;) Han har dessutom tillräckligt med kläder för att klara en månad utan tvätt, medans jag får slut på underkläder efter 1½ vecka. För att inte tala om ungarnas kläder...

    Nu ska jag ju inte klanka ner på sambon hur mycket som helst heller. Han sköter hela utomhus, förutom skottningen som jag gör. Men gräsmattor, rabatter, osv. Han har sedan vi flyttade in för 2½ år sedan renoverat hela huset förutom vardagsrummet och dessutom gjort majoriteten på egen hand, han har byggt 2 gigantiska trädäck, bytt tak på garaget och liknande "småprojekt" ;) Just nu håller han på och bygger nytt rum till störste sonen i källaren, samt renoverar vår gamla tvättstuga/kontor till ny tvättstuga och fullutrustat spa.

    Det som stör mig är väl bristen på del i ansvar för det dagliga, renovering gör han ju inte jämt. Det förväntas liksom outtalat att jag ska sköta markservicen, delvis för att han jobbar. Dock visade det sig när jag började jobba efter tvåan att markservicen ingick för mig även när jag jobbade heltid och det är där jag blir skitsur. Ska bli spännande att se hur det blir när jag ska tillbaka till jobbet efter sommaren. Söker dessutom ny tjänst som chef, och får jag det kommer jag behöva jobba ganska mycket i början, då hamnar verkligen en massa ansvar på honom. Har tagit upp det för diskussion men har tror verkligen inte att en förskolechef behöver jobba tex kvällar och liknande. Det återstår med andra ord för honom att bita i det sura äpplet verkligheten om jag får en tjänst. Sen rimmar det illa med "å vad jag har saknat barnen hela dagen" och gå och lägga sig i soffan medans ungarna fortfarande är uppe. Min logik säger att då umgås man med barnen tills de ska sova, eller är jag ute och cyklar?

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!