Välkomna till Tivoli Empatia!

Grattis melondoft!

Lappis, nej vi väntar med spänning på mer detaljer från snaily.

Ore, ja idag fick vi äntligen prata med doktorn igen men det var inte streptokocker så nu vet vi iallafall inte vad det beror på. Nu ska dom skicka en remiss till barnläkarmottagningen för utredning. Måtte vi få komma innan jul för jag orkar inte med att se honom ha ont länge till.

Min helg har väl varit litet sådär... Min mor har fyllt jämnt och haft fest. Hade ju önskat att hon gjort som vi bett om, och fixat någon som hjälpte till i köket så att vi barn hade kunnat få sitta och äta i lugn och ro och faktiskt delta i festen. Men nej, barn med respektive förväntades hjälpa till. Inte så skoj, ärligt talat. När det känns som att man med nöd och näppe håller näsan ovanför ytan med allt annat i livet, så är det inte så lätt att med kort varsel stuva in en massa festförberedelser i schemat... Räknade ut att jag under två helger lagt 18 timmar, utöver själva festtiden, på att hjälpa henne med förberedelser. Det är ganska mycket tid. Hade hunnit en rejäl städning av lägenheten, jobba ner tvättberget, baka lussekatter och pepparkakor och julpynta litet i största allmänhet under den tiden istället. Saker som JAG skulle må mycket bättre om det blev gjort...

Nu hade ju inte detta varit något problem om min mamma hade varit beredd att hjälpa mig/oss vid ett senare tillfälle. Men senaste gången vi hoppades på barnvaktshjälp från henne, slutade det med att  de 14 timmar maken la på hennes bil istället för husbygge, återbetalades med fyra timmars barnvaktande under mycket stånk och stön för att det var så joooobbbigt. Ja men då så, då kan det väl kvitta...?

Det slog mig också - återigen - hur mycket mamma förändrats sedan skilsmässan. Jag tror det handlar om att leva ut förlorad tonårstid, över 30 år senare. Och det blir bara patetiskt... Det gör ganska ont, på något sätt, att märka av att hon på väldigt många sätt ångrar att hon blev tillsammans med pappa, ångrar att hon skaffade barn så ung och så vidare. Jag tror ju inte att hon ångrar att hon fick oss, men när hon verkar ångra så mycket annat runt omkring så gnager ju den tanken litet...

Nej, nu blir jag nästan gråtfärdig men det var otroligt skönt att få skriva litet av känslorna jag har kring min mamma. Har inte riktigt kunnat formulera dem, men de har funnits där ett tag nu...

Telis: Barn som har akut ont måste ju få komma in snabbt!

Ore, vilken insats du har gjort för din mamma! Jag hoppas att hon ändå uppskattar det, även om hon verkar vara inne i en riktig ego-period. Jag förstår att det måste vara jättejobbigt när hon ska återuppleva sin ungdom på något sätt och inte kan hjälpa till med lillkillen utan att sucka trots att ni hjälpt henne med så mycket, hoppas att hon snart blir sitt vanliga gamla jag igen!

Vad det gäller Televinken så gör det ju bara ont just när han bajsar så det känns ju inte akut på det sättet. Vi får se, jag ska ringa till barnläkrmottagningen i mitten av veckan när dom har fått remissen. Kan vi inte få komma dit före jul så kanske vi ändå måste sätta oss på akuten för så här vill inte jag ha det över jul och nyår.

Jag har förresten inboxat dig på FB om en grej.

Nej men vad ser jag, ett bröllop i tråden! Så ovanligt! Och kul! Grattis Melondoft.

Ore, din mamma verkar tänka lite väl mycket på sig själv just nu och lite för lite på andra? Har det kommit nu efter skilsmässan eller har hon alltid varit sådan? Kanske kommer hon till sans igen menar jag?

Jag har en moster som påminner om Snorkis moster, fast min är ingift så vi är åtminstone inte släkt. Spelar väl egentligen ingen roll för man råkar ju ut för henne i alla fall med jämna mellanrum.

Grattis till Televinken som är ute på promenad! Fast vad trist att det drar ut på tiden med utredningen, stackarn.

Astrid tycker att katter är nästan det roligaste som finns. Varje gång hon ser dem så utbrister hon Ka! Ka! Nu har vi ju också haft svärföräldrarna här, de åkte i morse efter att ha varit med på Iris luciafirande på dagis, och därmed också deras håriga Berner Sennen, 50 kg. När Astrid fick syn på honom pekade hon på honom och sade KA!!! DÄ!!! Det var en riktigt stor och fin katt hon fick syn på!

Tack för alla gratulationer!! :)

Ore: oj, när jag läser om din mamma påminner det lite om min egen mamma... just det där med "leva ut sin tonår" efter skiljsmässan... Mina föräldrar skiljde sig i mars förra året och sen dess känns det nästan som att det bara är hon hon hon hela tiden. Hon har dessutom träffat en ny som dock har flyttat från stan så antingen gnäller hon för att han inte är här eller så är hon med honom 24/7 när han är här. Barnvakt till sonen på 1 år får man inte gärna och när man får det är det under småprotester... så jag känner igen mig, verkligen!!!

BS: barn är ju för härliga!! ^^ W hittade ett stort gosedjurstroll hemma hos sin farmor och farfar för ett tag sen och utbrast "baba!" (pappa!)... vet inte vad han vill mena med det ^^ 

Eftersom Astrid är förkyld och det är riktigt kallt ute så följde hon och jag inte med på Luciafirandet imorse. Jag får väl erkänna att det inte gjorde något att jag slapp gå upp klockan fem för att hinna hemifrån till sju... Iris skulle ju in i det sista inte vara Lucia och inte tomte heller, helst ville hon inte följa med alls, men när de väl kom dit lyckades tydligen maken få på henne tomtekläderna. Fast sedan fick hon syn på sin bästis som kom i full Lucia-utstyrsel och då vill hon också ha det så då var det bara att ta av tomtekläderna och på med nästa mundering istället. Sedan hade hon stått nästan längst fram och sjungit och haft kul och inte ens blivit ledsen efteråt utan sprungit iväg och ätit lussekatt med sin kompis. Tänk om det ordnar sig till nästa år så att vi slipper det här bråket som varit. Igår kväll när vi försökte plocka ihop alla saker som skulle med så bara låg hon på golvet och skrek och grät att hon inte tänkte följa med.

Snigeln, vad roligt med en liten tjej! Visst var vi väl några stycken här som trodde på en tjej?

Fast för Muggles del börjar jag tveka, kan det verkligen vara tjejer med de cravingsen??