Välkomna till Tivoli Empatia!

Liten: jag tror på bubbelplast (om du inte har frigolitchips?) och ytterst sparsam packning i varje kartong av det allra ömtåligaste ...

Snorkis - glädje och sorg är ju på något sätt ofta tätt förknippade med varandra, och i ert fall är det ju extremt mycket så, så det vore väl konstigt om ni inte samtidigt kände sorg inför vad ni INTE fick med S, samtidigt som gläds över just det ni får med Leffelina. Det är en av de grejer som far runt i mitt huvud i samband med tankar på en eventuell trea - kommer jag då, om allt går bra och blir så som i normalfallet med en bebis, att jag isåfall kommer att känna mig ännu mer ledsen över det jag missat med Piff & Puff, pga all ilska och frustration lver matsituationen? Just nu känner jag ju egentligen inte till något annat än det vi haft, men om jag skulle bli medveten om det - skulle det "träffa mig i nacken" ang Piff & Puff, eller skulle jag bara bli tacksam över att få uppleva det normalt med åtminstone en bebis? Många kramar!

Apropå mat - remissen till ätteamet är godkänd! Efter sommaren hör de av sig med kallelse om när det blir fullständig utredning av Piff & Puff. Logopeden som ska hålla i det träffade vi idag, och hon kändes SUPERBRA och vi klickade verkligen med varandra. Dessutom fick vi lite råd och tips om vad vi kan träna på under sommaren, så att vi kan försöka komma lite mer framåt redan nu, plus att hon gav mig och maken jättemycket cred för det jobb vi hittills lagt ner, och vad vi faktiskt uppnått. Ibland är det bra att bli påmind om att saker och ting faktiskt gått framåt, även om tempot (i mina ögon) är extremt låååångsaaaaamt (men som tydligen ett helt normalt tempo för att lösa den här typen av ätproblem). Känns super att ha detta i ryggen inför semestern - nu har vi en plan både för den närmaste tiden och lite mer långsiktigt.

Liten - jag har aldrig vågat testa att inte packa in ömtåliga saker i wellpapp, så mitt fegisråd är att skaffa wellpapp att linda in grejerna i.

Tinga - ska kolla mer wellpapp. Känns tryggt.
Och jag blir tårögd av glädje/lycka över att ni får hjälp framåt!

Tinga: härligt med kort och långsiktiga planer!! Och cred för allt slit hittills!

Här varvar vi lekplats häng med att kolla på "Blixten"(filmen bilar alltså) A's favorit film.. Snart kan vi den nog utantill..

Små lådor och bubbelplast, alternativt silkespapper och well tror jag är melodin för väldigt ömtåliga grejer

Tinga: Härligt att planerna går framåt med Piff och Puff och deras ätande! Angående hur du kommer reagera vid ett ev. syskon som allt fungerar som "normalt" med - det låter som rätt så jobbiga känslor.

Vet att Mugglan tidigare har pratat en del om mindfulness, det är ett koncept som även jag har lätt att ta till mig - kanske det skulle kunna hjälpa dig att "bearbeta" det som har varit litet mer inför ett ev. tredje barn? Oavsett hur det blir kanske det är bra att förlika sig med det som har varit...? Nu är ni ju iofs fortfarande inte helt och hållet ur ätproblematiken, så det kanske ger sig ändå med tiden? Men för din skull så vore det säkert skönt om du kunde komma till ett läge där du kan tänka på de problem som varit utan att det känns jobbigt. Du kanske inte blir kvitt minnet av hur jobbigt det var, men kanske själva känslan försvinner?

Mitt eget exempel på detta är ju en futtig grej i jämförelse, men jag var grymt besviken på en vän som svek mig i ett sammanhang. Numera minns jag ju att jag var besviken, men inget i själva minnet gör ont längre. Fast jag inser som sagt att detta var en bagatell, jämfört med du har brottats med.

Jag önskar i alla fall något liknande i er situation, att det blir ett kapitel som ni kan lägga till handlingarna och som så långt det är möjligt ligger bakom er även känslomässigt.

Vickan: Tror att det sätesskyddet jag har kostade ca 30 kr i Ullared Är nog billigare än vaxduk, t.o.m.

Liten -

MSW - här kan vi Pippi och Barnen i Bullerbyn utantill.

Ore - jo, mindfulness är en bra grej, men som du säger; en del av problemet är att vi fortfarande inte kommit ut på andra sidan. Själva tiden på Neo har jag kunnat lägga bakom mig och även om det är något jag aldrig kommer att glömma, så är det något som jag har accepterat som en del av mitt och barnens liv. Där vet jag ju utgången nu; vi kom därifrån med två fina barn. Maten jobbar vi ju fortfarande som tokar med, och det är svårt att "lägga något bakom sig" som fortfarande pågår. Jag vet ju att mindfulness även handlar om här och nu, eller kanske till största delen det, men jag är inte där än att jag accepterat det som faktiskt blivit vad gäller Piff & Puffs ätande. Förvisso går det i vågor; oftast accepterar jag det som en normal del av vår tillvaro, men ibland blir jag bara arg/ledsen/frustrerad och kan absolut inte acceptera att vi har det som vi har det, och känner att jag vill säga upp mig som mamma. De tillfällena kommer dock mer och mer sällan, så lite bättre har det blivit på acceptansfronten. Jag tror också att utredningen hos ätteamet kommer att hjälpa mig på den punkten, för det handlar inte bara om utredning av barnens ätande utan även om utbildning av föräldrarna, för att vi ska kunna hantera situationen på bästa sätt, både utifrån barnens och vår egen synvinkel.

Hallå alla!

Här i tråden har det vekligen varit lugnt i helgen. Men verkar som de flesta överlag har haft en bra midsommar helg. Själv hamnade jag på en hemskt tråkig fest på midsommarafton, en halv seg grillkväll midsommardagen men sen en super trevlig fika på södangen som ändå har övervägt min helg till något positivt.

Snorkis hoppas att du har det bra med Leffelina, men klart att sorgen efter S gör sig påmind, det är ju den här tiden du aldrig fick med henne usch det är så sorgligt att jag blir alldeles tårögd när jag tänker på det..

Tinga - vad roligt med att remissen är godkänt, och att ni får kred. för allt det jobb som du +make har lagt ner. Skönt, hoppas Piff&Puff nu kan göra lite snabbare framsteg i fortsättningen med hjälp av ätteamet och med de tips de kommer till er. Skönt med framgång iaf!

Vickan - fnissar åt din uppfingingsrikedom, varöfr köpa nytt när man har allt mjligt i garderoberna hemma?

Nu är det gymmet sen hem och soooova! har haft en sömnlös natt med massa hjärnspöken igen

Fler som sover illa här - fast det är nog mer stress än spöken.

Nu är vinbaljorna packade - hittade en lagom stor kartong i återvinningen så glasen åkte ner där invirade i packpapper, och sen ner i flyttlådan. Hoppas det håller! Attans vad mycket ömtåliga pinaler man samlar på sig.