Välkomna till Tivoli Empatia!
I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?
Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn 
), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.
Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav! Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.
Förra tråden:
: Tyvärr är det så med diskbråck att man inte kan göra så mycket utan mest vänta till det går över av sig själv, alternativt försöka operera i svåra fall (det är dock inte riskfritt och inte heller säkert att det blir bra, och därför gör man det helst inte). Det är därför det är så jäkla viktigt att man har sin "korsett", lyfter rätt, använder benen osv så man slipper drabbas av detta över huvud taget!!
nä lite synd är det men jag på sista tiden fått lite svårt för min mans syster. Hon är en person som ständigt vill stå i centrum, pratar om sig och sitt hela tiden, jag kan i stoet sett säga godag yxskaft för hon hör ändå inte vad jag svarar. Och i vanliga fall kan jag vara en ganska rolig person (får man säga så om sig själv...?) men i hennes sällskap blir jag liksom...stum, har inget att säga. Dessutom är barnen så vilda så man blir tokig, de har en helt annat tempo hemma med aktiviteter etc än vad vi har och det märks på barnen, sen speedar de upp våra pojkar så de blir helt slut... Så att jobba helg känns helt ok samtidigt som min man får umgås med sin syrra, blir bra det!