• fru AM

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?


    Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn ), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.


    Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav!  Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.


    Förra tråden: 

    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3792698.html

  • Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!
  • sweetstreet
    nennesjuttioåtta skrev 2011-01-31 21:26:18 följande:
    *flashar boobsen*
    Cyberspace must see this:

    ( . )( . ) 


    Om jag flashar mina blir det nog bara
    . .

     
  • Mopedvin

    Grattis Oupsie och oupsiemannen! Hej blivande fru L! Trevligt med en kollega!

  • sweetstreet

    Å NU är jag ikapp!!
    och GRATTIS Oupisefamiljen!!!!
    underbart att Daisy är ute nu!  

  • sweetstreet

    Hej Mopedvin!
    Välkommen ut ur garderoben!!  

  • sweetstreet

    Vill också skicka en gigantisk KRAM till FruLLan!!!

  • sweetstreet

    Och sedan det som ni just diskuterat här ang att "se vad alla andra har" men tycka att man själv kommer till korta. tror det är ngt de flesta av oss "moderna" människor lider av från och till.
    Ibland är det så förbaskat svårt att se det man verkligen HAR och glädjas till fullo över det.

    Om jag tar mig själv som exempel kan jag tänka att mitt liv i mångas ögon verkr jäkligt coolt och häftigt. Boende på Manhattan och jobbar med intressant forskning. Som en film på bio....

    MEN jag kan sakna mycket av det jag inte har. Typ en större bostad, säkerhet i en anställning, semester, en lön man kan leva på.....
    Ha familjen närmare. 
    Ja det finns massor massor massor.

    Men ofta tänker jag ändå att jag faktiskt har så otroligt mycket och jag ÄR verkligen glad för det. Och trots all oro här nu ang arbetslöshet och green card etc så ångrar jag iten för en sekund att vi flyttade hit. Detta har varit helt fantastiska år för mig och oss! Kämpiga på många vis men något jag verkligen inte skulle kunna tänka mig att vara utan.

    Ibland är det viktigt att kunna se och känna så.
    Även om vardagen självklart kan "äta upp en" och man går även igenom tunga tunga perioder då och då i livet då allt känns jobbigt.
     

  • sweetstreet

    Sedan ang penntestet....
    haha det enda pennest jag kände till sedan tidigare var ett heeelt annat. Och DET kararde INTE jag...

    Då ska man lägga pennan över näsryggen mellan ögonen (typ där man har glasögon om man bär sådana) och OM man kan öppna och stänga ögonen medan man håller pennan där då är man inte asiat... Jag kan meddela att jag kan INTE öppna och stänga ögonen med en penna där..... Mitt näsben är alldeles för platt för det

     
    Om man testar tuttpenntestet så lär pennan ramla i golvet innan jag ens hunnit släppa den. Mina bröst är verkligen bara som små kakor hahaha! Inga stora brö´n  här inte! Så nej kanske kanske kanske skulle jag kunna balansera kvar pennan under bröstet om jag ligger ner på rygg!

  • sweetstreet

    Lite mer i kuporna hade ju itne skadat. Det var rätt najs att ha lite klyfta när jag ammade.
    Å andra sidan HATADE jag att bli svettig under brösten för det blir jag aldrig annars eftersom de som sagt aldrig "ligger mot huden" alls. Så just DEN känslan var de skönt att bli av med när brösten krympte igen.  

  • sweetstreet

    Shit vad jag spammar tråden nu!!!!!!  

  • Vännerfan

    Sweet, Hej!! Tror våra "klyftor" är rätt lika varann!

    För övrigt dreglar min Prins fortfarande. Inte så vanligt i hans ålder. Vet inte hur man får honom att sluta. "Svälj!" är en vanligt förekommande uppmaning här hemma! Scarf slutade vi med i 2-årsåldern, men det bekommer honom inte att tröjan blir blöt.

    Nu läggning av jättesnoris och gladis.

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!