I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Heloise, vad bra att du hade en tid imorgon, det är alltid skönt att få sin oro stillad så fort som möjligt. 
Visst är det mycket att tänka på och ibland kan det vara bra att man har pratat ihop sig innan. Trots att man har lika värderingar osv så kan man plötsligt upptäcka att man reagerar helt olika på t ex provocerande trotsåldersungar. (Jo, de kan vara grymt jobbiga.)

Nu har jag varit och träffat härligaste Daa och Andbeyond! De var precis så trevliga som jag hade trott Tack tjejer för en trevlig kväll!

Kan du inte ringa 1177? De är jätte duktiga!

Och godmorgon!

God morgon! Jag var så trött igår att jag inte orkade kommentera, jag gör det senare. Men hörrni, är det inte någon som fyller år idag?? Har för mig att det var nån som sa för nån vecka sen att hon fyller på Mikaels dag och det är ju idag!

Ja, vem är det som fyller år idag? Leksi??
Gud, vilket uruselt minne jag har...
Blommis; kramar om dig jättehårt. Har skrivit lite i den där tråden.
Laddat ämne det där med amning. Ammar man för kort är det inte bra ammar man ´"för länge" är det heller inte bra. Och vem bestämmer egentligen vart gränsen går? Barnet, barnets behov, kultur, möjlighet och förmåga att amma, ja det är ju många faktorer som spelar in. Att stirra sig blind på en viss åldersgräns t ex 12 mån är ju absurt! Barnet kanske börjar dagis i ettårsåldern och har nog många förändringar i sitt liv och behöver åtminstone få ha kvar tryggheten som amningen ger, åtminstone på kvällen, innan man även förändrar detta.
Så gjorde jag. När T började inskolas vid 11 månader fortsatte jag amma, även om jag började tycka det var jobbigt, för att hon skulle få ha kvar den tryggheten. När hon väl var inne i dagisrullarna vid 12-13 mån ålder så tappade hon själv intresset, började bitas osv. Då lade jag ner.
SAmma med K. Jag började jobba när hon var 9 mån. Till en början ammade jag morgon och kväll. Hade gärna ammat längre, eftersom hon varit så sjuk som bebis och hade nedsatt immunförsvar, men hon tappade intresset vid 10 mån och då slutade jag.

Heloise; ta upp flytningarna med BM. Jag tror inte det är något farligt, men är du orolig så är det bättre att få det bekräftat av BM.

Bruttan, jag hoppas också att jag ska kunna prata ledigt om sex med mina barn. Du är min förebild Känns viktigt att de ska ha den kontakten och förtroendet till mig, eftersom jag själv inte hade det med min mor. Hon pratade knappt om mens med mig, bara svarade besvärat när jag frågade. Det var HEMSKT när jag fick mens och var tvungen att gå till henne och fråga om hon kunde köpa bindor. Så skämmigt, pinsamt och nervöst. Som att jag gjort nåt fel. Jag vill verkligen ha en närmare och bättre relation till mina döttrar än så!

Blommis: för mig var det åt andra hållet, jag fick sluta amma när Moa var 3 månader och det har ju många höjt ögonbrynen åt. Fast de inte har nåt med det att göra.
För min del var det ju så att hon aldrig riktigt lärde sig att ta rätt tag och bröstvårtorna var såriga för jämnan. Sen fick hon ju den allergiska reaktionen mot mjölkprotein när hon var fem veckor så då började jag delamma henne och hon fick flaskan efter amningen. Amningen var verkligen ångestladdad för mig med tanke på den otroliga smärtan! Moa blev frustrerad och jag också. Det var med stor sorg jag slutade amma eftersom normen ju är att man ska amma längre. Vad är då normalt kan man fråga sig? Det får varje mamma/barn/familj avgöra tycker jag. Det jag vill ha sagt med mitt långa inlägg är att jag förstår hur du känner; du får kommentarer/påhopp för att du ammat länge och jag för att jag ammat kort tid.
Har läst i båda trådarna och jag tycker du uttrycker dig bra, klart och tydligt. Precis som vanligt!

Du och Aleta har verkligen fått talets/skrivandets gåva, ni är otroligt duktiga!! Kram på er båda!

Bruttan: jag hoppas också att jag kommer kunna prata så ledigt om sex med mina barn. Hoppas att de kommer ha det förtroendet för oss. Du är grym hursomhelst!

Heloise: lycka till hos BM idag!

Villemoa: Hur var träffen igår Tre putande magar och en massa skratt kan jag tänka mig

Det var helt underbart! En vecka hade inte varit nog med tid för att hinna prata om allt. Mycket bebisprat blev det förstås men vi hann med lite annat också

Och allra käraste Blommis, du är inte alls äcklig! Hör du det?!