Livets toppar och dalar

(jag var där och födde innan det blev poppis pga överbelagda Sthlm-sjukhus. Dåvarande sambon hade sommargalleri på Gotland så då var det bara att finna sig i att föda på annan ort.)

Vilket myyyys, det är ju så man vill ha det

AM, hur har metoderna ändrats nu då? jag vet bara hur det gick till då-alltså för tio år sedan. På ett knökafullt SÖS. Det¨året skrevs det massor om det galna läget och att folk valde att åka till Västerås, Gotland och all stans bara för att veta att man iallafall inte skulle bli omkringskickad.

FAKTISKT så kom de och intervjuade oss på förlossningsrummet den morgonen och tog massor av bilder. Så vi var i tidningen! I DN var det väl. Men det var ett annat par som fick tvillingar samma morgon, så de valde bilderna på dem istället, när artiklen publicerades. (sonens kusin-då 6 år stod hemma i Jämttland med tidningen i nävarna och sa "men...det är ju FEL bebisar på bilden"

och tror ni att jag fic bilderna av fotografen då?
När jag hade sagt ja till intervju just på premisserna att "då år vi ju bilder på hela familjen"
Nej. För "det är minsann mina bilder och dem skickar jag inte ut hur som helst."
Hur som helst? Det är mitt en timma gamla barn på bilderna jävla kärring!
-sa jag inte, men nästan. Så jag fick EN.

Metoderna i Visby: jag tiggde och bad om sugklocka efter 3 timmars krystande (!) och när de väl tog fram den så kom jag på ngt jag lärt mig på förlossningskursen: "Det är väl silikonmunstycke på klockan?" kved jag. "Haha - nejnej såna nymodigheter har vi inte här på landet" sa de bara. Sen la sig två sköterskor på min mage och tryckte ... Det var eftervården som var himmelsk i Visby.

Och sen när Storsonen kommit ut och upp på minmage så såg jag den lilla "kalotten" efter sugklockan på hans hjässa varpå jag inte kunde låta bli (det humoristiska arvets förbannelse) utan vände mig till hans far och sa:" jag visste inte att ni hade judar i släkten?"

Det är toppen på min humorbana.

JAg kan säga att min sambo och sjukhuspersonalen tittade MYCKET underligt på mig. Haha!

huga, får väl hoppas att det har moderniserats...

PB - hur upplevde ni trängseln då? skickade de hem er tidigt? sniken fotograf...

*ligger på golvet och vrider mig*



Åh fyyyyy vad roligt!

Eftersom jag hade en djup depression och min största ångset var att bara bli hemskickad  med ett knyte mitt i en ångestattack, så stod det nogsamt noterat i min journal att de inte FICK skicka hem mig innan jag var redo.
Nu lästes inte den journalen av alla, så jag åkte på ett par klämkäcka "varför är du kvar här, du borde väl redan åkt hem" med stortjutande nybliven mamma som resultat.

Annaars skötte de allt förträffligt och inte kunde vi anat att det var folk som födde i hissen för det var så fullt. Vi var de sista som fick ett rum den natten.
De var hur proffsiga som helst. Enda minuset var att det blev skiftbyte mitt i mina krýstvärkar, så morskan GICK och lämnade mig där. Jag hade hållit fast henne ifall jag kunnat...

När de nya kom in och presenterade sig SKREK jag: Men jag SKITER väl för fan i vad ni HETER!!! GÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR NÅNTING!!!

Fast göra fick man ju själv. Och det gjorde jag! *stolt fortfarande*

AM
Underbart!
Fast lät ju lite läskigt med sugklockan och sköterskorna på magen. Hoppas metoderna har blivit LITE mer moderna sen dess... man vet inte, de är kanske lite efter på den där ön.
Kusinens sambo har fött två barn där och pratar gärna om sånt, kan alltid fråga henne om mer info det nu skulle bli aktuellt, fast det tenderar ofta bli skräckhistorier när folk ska berätta om sina förlossningar, varför är det så?
Fast om det finns tecken på att Ynglet är på väg ut dagarna innan så åker vi INTE till Gotland den helgen...