Då var de bestämt, kungen lämnar över Vickan..

Jag har inte följt alla dina inlägg och har därför ingen uppfattning om din förankring i kyrkan, men jag blev onekligen en smula provocerad av ditt uttalande att det bara är vi "feminister" som tänker så. Av det jag läst av dina inlägg har jag uppfattat det som att du anser att du lever i en jämnställd relation och att det är jämnställt kring dina vänner. Jättebra! Problemet är att samhället i stort inte ser ut på samma sätt. Sverige sägs vara ett av världens mest jämnställda land, men även här har vi tusen och åter tusen mil kvar att gå. För mej handlar den här diskussionen dock mindre om femnism och mer om kyrka. Min uppfattning om "för" och "emot" lägren gällande brudöverlämning har nämligen ingenting att göra med feminism eller politisk ståndpunkt, utan med kyrklig förankring. Jag har ännu inte hört en enda av mina kyrkliga vänner stödja brudöverlämningen. Inte en enda röst har jag hört i mediauppbådet kring prinsessbröllopet som stödjer överlämnande. Inte en enda blogg där skribenten är aktiv inom SvK har jag hittat, som tycker att brudöverlämnandet är problemfritt. Med det påstår jag inte att de inte finns - jag har bara inte funnit dem. Även om det i kyrkohandlboken inte står någonting uttryckligt om brudöverlämning (så vitt jag vet iaf, eftersom det inte står något om hur brudparet kommer in och ut ur kyrkan) så är det svårt att säga något annat än att kyrkans företrädare är kritiska. Återigen, självklart med enstaka undantag. Det är här jag tycker kärnan är. Väljer du att gifta dig i SvK, borde det också vara en självklarhet att följa SvK tradition och sed. Annars finns en uppsjö alternativ, där en borgerlig vigsel sannolikt är det bästa. Där kan man tillämpa precis hur mycket brudöverlämning som man vill utan att någon höjer på ögonbrynen. Kyrkan är öppen för alla och envar, men samtidigt måste ju kyrkan kunna ställa krav och sätta gränser, och i svenska kyrkan är man och kvinna jämlikar. Utan dessa gränser vore vi inte längre vår kyrka.

Bra sagt!

Jag har inte följt alla dina inlägg och har därför ingen uppfattning om din förankring i kyrkan, men jag blev onekligen en smula provocerad av ditt uttalande att det bara är vi "feminister" som tänker så. Av det jag läst av dina inlägg har jag uppfattat det som att du anser att du lever i en jämnställd relation och att det är jämnställt kring dina vänner. Jättebra! Problemet är att samhället i stort inte ser ut på samma sätt. Sverige sägs vara ett av världens mest jämnställda land, men även här har vi tusen och åter tusen mil kvar att gå. För mej handlar den här diskussionen dock mindre om femnism och mer om kyrka. Min uppfattning om "för" och "emot" lägren gällande brudöverlämning har nämligen ingenting att göra med feminism eller politisk ståndpunkt, utan med kyrklig förankring. Jag har ännu inte hört en enda av mina kyrkliga vänner stödja brudöverlämningen. Inte en enda röst har jag hört i mediauppbådet kring prinsessbröllopet som stödjer överlämnande. Inte en enda blogg där skribenten är aktiv inom SvK har jag hittat, som tycker att brudöverlämnandet är problemfritt. Med det påstår jag inte att de inte finns - jag har bara inte funnit dem. Även om det i kyrkohandlboken inte står någonting uttryckligt om brudöverlämning (så vitt jag vet iaf, eftersom det inte står något om hur brudparet kommer in och ut ur kyrkan) så är det svårt att säga något annat än att kyrkans företrädare är kritiska. Återigen, självklart med enstaka undantag. Det är här jag tycker kärnan är. Väljer du att gifta dig i SvK, borde det också vara en självklarhet att följa SvK tradition och sed. Annars finns en uppsjö alternativ, där en borgerlig vigsel sannolikt är det bästa. Där kan man tillämpa precis hur mycket brudöverlämning som man vill utan att någon höjer på ögonbrynen. Kyrkan är öppen för alla och envar, men samtidigt måste ju kyrkan kunna ställa krav och sätta gränser, och i svenska kyrkan är man och kvinna jämlikar. Utan dessa gränser vore vi inte längre vår kyrka.

Kan inte annat än hålla med det som står i denna artikel: www.dn.se/ledare/huvudledare/att-ledas-eller-... "Att invända mot den kyrka och de präster som ska förrätta ett bröllop är för en kronprinsessa knappast någon privatsak. Enligt successionsordningen måste den kungliga familjen bekänna sig till den rena evangeliska läran, vilket här är lika med Svenska kyrkan. Annars går arvsrätten förlorad.Monarkin och kungahuset är sammanflätade med Svenska kyrkan. Att ta strid mot dess företrädare är en märklig strategi. Ärkebiskop Anders Wejryd hade kunnat välja att inte viga paret, men han säger i en intervju med TT på tisdagen att han fullföljer uppdraget, oavsett hur paret väljer att träda in i kyrkan. Därmed räddar han kungafamiljen från en genant nesa."

Jag har inte följt alla dina inlägg och har därför ingen uppfattning om din förankring i kyrkan, men jag blev onekligen en smula provocerad av ditt uttalande att det bara är vi "feminister" som tänker så. Av det jag läst av dina inlägg har jag uppfattat det som att du anser att du lever i en jämnställd relation och att det är jämnställt kring dina vänner. Jättebra! Problemet är att samhället i stort inte ser ut på samma sätt. Sverige sägs vara ett av världens mest jämnställda land, men även här har vi tusen och åter tusen mil kvar att gå. För mej handlar den här diskussionen dock mindre om femnism och mer om kyrka. Min uppfattning om "för" och "emot" lägren gällande brudöverlämning har nämligen ingenting att göra med feminism eller politisk ståndpunkt, utan med kyrklig förankring. Jag har ännu inte hört en enda av mina kyrkliga vänner stödja brudöverlämningen. Inte en enda röst har jag hört i mediauppbådet kring prinsessbröllopet som stödjer överlämnande. Inte en enda blogg där skribenten är aktiv inom SvK har jag hittat, som tycker att brudöverlämnandet är problemfritt. Med det påstår jag inte att de inte finns - jag har bara inte funnit dem. Även om det i kyrkohandlboken inte står någonting uttryckligt om brudöverlämning (så vitt jag vet iaf, eftersom det inte står något om hur brudparet kommer in och ut ur kyrkan) så är det svårt att säga något annat än att kyrkans företrädare är kritiska. Återigen, självklart med enstaka undantag. Det är här jag tycker kärnan är. Väljer du att gifta dig i SvK, borde det också vara en självklarhet att följa SvK tradition och sed. Annars finns en uppsjö alternativ, där en borgerlig vigsel sannolikt är det bästa. Där kan man tillämpa precis hur mycket brudöverlämning som man vill utan att någon höjer på ögonbrynen. Kyrkan är öppen för alla och envar, men samtidigt måste ju kyrkan kunna ställa krav och sätta gränser, och i svenska kyrkan är man och kvinna jämlikar. Utan dessa gränser vore vi inte längre vår kyrka.

  Jag ber ärligt om ursäkt för det. Men det känns som att de flesta här menar på att det är en feministisk fråga, så jag snöade in mig på det spåret.Vad vår präst säger om brudöverlämning är det som vi kommer att respektera, det är inget vi kommer att börja tjaffsa om!

Då passar jag på att fråga dig, jag har nämligen frågat andra utan att få svar: Varför frågar man om att få göra något som man vet att till och med ärkebiskopen är emot?

  Vi vigs i Svenska kyrkan av en finsk präst. Hur traditionen är i Finland vet inte jag, men mamma säger att det är brukligt med brudöverlämning där. Vår vigsel är kombinerad svensk/finsk.

  Vi vigs i Svenska kyrkan av en finsk präst. Hur traditionen är i Finland vet inte jag, men mamma säger att det är brukligt med brudöverlämning där. Vår vigsel är kombinerad svensk/finsk.