Då var de bestämt, kungen lämnar över Vickan..

Åh det kommer ju aldrig hända, samhället är inte jämställt e bara inse det. Åh verkar inte bli det helt heller...

Jodå, lite mindre kunde du allt bry dig, för brydde du dig noll och intet, hade du väl vare sig läst eller skrivit i just den här tråden?

Jag bryr mig inte om att just hon ska överlämnas, tycker bara att de som vill överlämnas ska få det :)

att ni bara orkar, kan ni inte respektera en person önskan. Att det i detta fall skulle vara våran egna kronprinssessa ja det gör väl ännu mindre.
Jag tycker det är så otroligt skönt, att hon vågar stå för sina egna ideér och tankar kring sitt bröllop att trotsa alla trångsynta människor i detta avlånga land.

Jag tycker det är en fin gest eftersom det tydligen är en tradition i deras familj, kronprinsessans fastrar gick också in med deras far. Och det är fint att föra det vidare då. Bara synd att disskusionen kommer upp och förstör deras uppladdning som ska vara inför deras fina dag.

Jag gick in med min pappa och det var det finaste jag kunde göra,och jag vet att han är oerhört stolt och glad idag att jag faktiskt frågade honom om han ville föra mig fram, även om det för mig var en ren självklarhet att gå in med min pappa.

Nä vickan, jag är så glad på era vägnar att du vågar stå på dina egna ben med dina idéer om eran dag.
Låt inte alla andra trångsynta människor förstöra för dig och daniel.

Tack :D äntligen någon som tänker som mig, när det gäller att bli överlämnad av sin far !!! Min pappa skulle med vara stolt om han fick göra det...

Visst hade brudparen förr en teoretisk chans att säga nej, men i verkligheten var nog konsekvenserna att gå emot båda familjernas vilja troligen lika med noll. Att gå in med sin far har också givit bruden en teoretisk chans att säga nej förr i tiden, prästen frågar ju faktiskt bruden och brudgummen om de vill gifta sig oavsett vem du går in med.

Ojämlikt eller inte beror på vilket perspektiv du tittar ifrån och vad du läser in i traditioner och ritualer. De flesta i-länder är kristna vågar jag påstå och här är vi ganska jämlika. Jag läser ofta att jag ska tänka på de ofria kvinnorna som runt om i världen (gärna u-länder) inte får välja vem de ska gifta sig med. Nu är jag ingen expert i olika bröllopstraditioner (berätta gärna ni som kommer från andra kulturer) men ta t ex stora delar av Indien, många kvinnor får aldrig välja vem de ska gifta sig med. De har inte samma religion som vi eller alls samma seder. Jag undrar hur jag som fri kvinna, som fritt väljer att gå med min far, i mitt fria land, i vårt jämställda samhälle skadar eller förnärmar denna kvinna i Indien genom att göra detta? Och hur man kan tro att vi i Sverige, som troligen är den enda kristna nationen med denna debatt, att vi på något sätt gör något gott genom att börja ropa efter en massa förbud, att man inte ska få gifta sig i kyrkan osv? Förbud = Ofriheten att välja.

Jag vill inte att någon ska göra något som spontant inte känns bra för dem och deras situation. Jag vill att alla ska ha friheten att välja. Jag känner inte spontant att det är ojämlikt, det gör inte heller min blivande och därför är det i min situation någonting som jag kommer att göra.

Angående också de nordiska- och andra länder. Det är inte konstigt att det kommer in andra influenser, vi har en ganska hög procent invandrare och många som har invandrade föräldrar. Det vore ju konstigt att tro att vi fick pizza, hamburgare, disco, kebab, nya ord osv osv utan att vi fått andra saker. Språket förändras, samhället förändras. Allt förändras.

Nu hinner jag inte skriva mer och jag vet inte heller om jag har lust. Dessa diskussioner leder ingenstans. Jag respekterar den som vill gå in med sin blivande, gör det om det känns rätt för er. Jag vill också att andra respekterar vårt val, vi gör det i samförstånd, av vår fria vilja. Kyrkan kan inte stänga ute människor som vill vigas inför gud, det är inte rätt och påminner om fascist/kommunist-fasoner. Kyrkan ska vara öppen för alla som har en tro på gud, även de som inte vill ha de mest religösa psalmerna eller ber varje dag. Vilka har rätt att bedöma mitt förhållande till gud? Inte ärkebiskopen, inte min präst, inte någon på ett forum, ingen förutom jag.

Hennes fastrar är inte och var inte tronföljare. En gifte sig med en engelsman och hon eskorerades, en gifte sig först borgeligt och sedan katolskt, en gick in med sin blivande och en överlämnades till en friherre.....men de var inte blivande regenter, någon av dem. Det finns inga traditioner om hur en blivande kvinnlig tronföljare går in i kyrkan. Då kan man förväntas respekters svensk sed.

jag är grymt besviken på vår kronprinsessa och tronföljare och jag har tappat en del av min respekt för henne genom detta.

Väldigt dåligt beslut.