Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Så, nu har även pappa vaknat där borta i Japan . Chattat lite och bestämt att vi ska prata mer på lördag ... för jag hörde inte ett dyft på min nya dator (Skype).

Nej, ska slänga mig ut på stan och fortsätta leta bikini. Sen blir det en löprunda med maken, Uggly Betty, fotboll och So you think you can dance. En helkväll i soffan för omväxlings skull.

Samma här, vi försöker ta på varandra mkt i vardagen, just för att behålla närheten. Tror att mannen & jag är hyfsat bra på att ge en puss eller klapp i förbifarten i vardagen, men håller med om att det är ngt man kontinuerligt behöver jobba på - det är så lätt att glömma bort när man är trött & så sliten.

Lappis, ja precis! Det är det jag sagt de gånger jag haft  mina "nu är det allvar-bryt" senaste tiden. Att jag dör en bit varje dag och det kommer att sluta med att han förlorar mig. Jag behöver också finnas!

Det är därför jag oroa mig så över hans jobb, för det går verkligen ut över hela vår tillvaro. Det är ju inte så lätt att komma hem och vara full av ömhet när man har det som han har det nu. Och med ivf:erna och alltihop, så känns det som att man sätter det där med sex åt sidan och liksom tar det som är det mest akuta just nu.
Risken är ju att det alltid är något annat.

Samtidigt så lever vi ju ihop sedan 11 år och vill ju fortsätta med det, så något rätt måste vi ju ha som fått det att hålla ihop ändå.

Piggelin, OM ni kommer neröver så vore det ju alldeles otroligt kul att få träffas! SJÄLVKLART är ni välkomna hit då och vill ni får ni gärna stanna en att eller två om ni känner att det skulle passa. När börjar er semester?

å vad fint det är med nyputsade fönster? Brukar inte det sätta igång förlossningar förresten?!?  

PB – förstår att det satts åt sidan, och så ÄR det ibland. Jobbigt att det blivit så länge och att det är "ännu en grej på att-göralistan". Men börja du då! med närheten! Med en puss, smek på rumpan eller över ryggen, hur reagerar han då? Tycker han det var skönt så säg att det tycker du med och det vore önskvärt om det blev en omedveten handling från er båda. Sen om det blir ligga efter det spelar ju ingen roll, huvudsaken är att ni tar på varandra. Men som sagt, nåt har ni ju gjort rätt efter att ni ändå är Ni efter så många år.  

Förresten, räknas SGI på det man tjänade förra året eller det jag tjänar per år om jag skulle räkna JUST NU? 

Joho, absolut, ju mer boat man har-vilket såklart särskilt inkulderar nyputasde fönster, desto me beägen blir koroppen att leverera bebisar!

Och jo, jag vet. Vi jobbar på det. Och senaste halvåret har det mycket handlat om den verbala nivån. Att man kanske kan komma hem och ta ögonkontakt och säga "hej, hur har din dag varit" innan man försvinner in på dass i 40 minuter typ.
Små små möten som skapar kontakt.
Som igår, när han kapade ved och jag efter ett tag gick ut med en iskall öl till honom. Då blev han glad.

Chocka han nästa gång med en kall öl och en varm hand i skrevet. squeek squeek! Didn't see THAT coming, huh?!?!

nu ska jag steka pankisar, jag är i chock eftersom P aldrig vill äta det utan ärtsoppa *dä ä ju inge rikti maaaat* och det hinns ju inte kokas nu direkt. OM han inte köper fulsoppa på burk vill säga... 

PB – jag tror också att såna där saker som att ge honom en kall öl är jätteviktiga. Oväntat men ändå väntat, för sån är du liksom. Så brukar jag tänka, vad göra för att han ska se mig som världens bästa fru? Och jag vet ju att han tänker likadant (fast inte fru då). Så får han avundsjuka utrop på jobbet sen för att hans fru är den enda frun som vill titta på Mythbusters och mina vänner förundras över att han själv föreslår att vi ska åka till IKEA.  

Haha! Jag är ganska bra på små chok-överraskningar, vilket hanINTE är, så det där med att om jag börjar hakar han väl på, det är sant i så måtto att han knappast nekar eller så. Men någonstans längs vägen tror jag jag ledsnade på att alltid vara först. Och han har förlänge sedan passerat stadiet då det skulle funka att vara lite skämtsam. Hn har mycket mycket ömhet att ta igen. Egentligen sådan uppmärksamhet som jag mer betecknar som vanligt folkhyfs, och som handlar om att inte bara gå helt in i sig själv.

Men jag har inte givit upp hoppet och han har hju sina ljusa stunder. >Men jag trior lust är så oerhört mucket mer sammansatt och så mycket spelar in, än vad vi kanske fattar ens.
Dessutom tror jag att man liksom "vänjer sig av" och kroppen lite somnar in om ni fattar. Jo, för är det nyss man hade sex så har man gärna mer igen snart, men är det skitlänge sedan så spealr det liksom mindre och mindre roll.
Själv skulle jag behöva börja längta efter att ens längta typ. Det är ju en sak om man går runt och VILL ha sex-ja, då är ju initiativ på sin plats. Men när det mer är så att man inser att man BORDE vilja, för att det vore bra för ens liv, tja, då är det inte lika självklart.
Undrar hur många föräldrar som förresten skulle vara tvugna att kryssa i "sova" som förstahandsval på lista, framför "passionerat sex"?