Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Lappis - nja, känns inte som att du missat något. Vi spanade in ett tempel innan middagen och så tog vi en promenad genom stan tillbaka till hotellet efter vi ätit, men nej; inget speciellt i sikte.

Porchez - apropå det här med att somliga måste åka till Japan för att ha tid att hänga här , så är det ju så att här är min lediga tid min egentid, men hemma är min lediga tid mina barns tid. Och den senaste tiden har det varit så galet på jobbet att min normala egentid på kvällen istället har fått vara arbetstid.

Lappis förresten - förmiddagens möte var i Yokohama, så jag tänkte på dig och din pappa på vägen dit.

PB & Nenne - ska vi ta nästa tråddejt i Tokyo?

Faktum är, att så här långt är jag väldigt nljd med den här resan, för det har funnits utrymme för både arbete och nöjen. Det är ju kul om man kommer hem och har upplevt något annat än flygplatser, hotellrum och mötesrum.

Ja, jag vet inte...jag är inne på något riktigt känsligt för min/vår del här nu...Jag är säker på att det finns de som gjort slut om de ras sexliv gått så i stå som vårat gjort. Vi hade det hur bra som helst första året. Sedan blev jag både gravid och jättedeprimerad. Sedan kom sonen och vi bodde tio år i en liten stuga där han sov i samma rum. Dessutom jobbade ju sambon natt, antingen fem eller fyra nätter i rad. Inte så konstigt att det blev lite stiltje kanske. Och numera jobbar han ju fortfarande natt ibland. Och han lägger sig i stort sett alltid före mig. Och jag har egentligen typ ingen sexlust alls sedan vi började med allt meck för över ett år sedan. Åren inna dess ville jag åtminstone vilja om ni hänger med. Men det blev rätt pressat när jag började kolla ÄL med stickor och allt blev så jävla..ja ni vet...

Och sedan vet ni ju att jag flera gånger pratat om och varit ledsen över att min sambo inte är så initiativrik här i tillvaron. Det innefattar även den delen av vårt liv. Jag har sagt tusen gånger att om jag inte får känna att han vill vara med mig och är rädd om mig så kan det vara. Det främjar inte heller ett hott och sprudlande sexliv när man känner sig sårad eller tagen för given, missförstådd eller förbannad.

Jag tror vi gått och går igenom en tid i våra liv där det kanske kunde varit så att det där sexlivet vore ett kitt om vi redan hade haft det kanon-som det var i början. Men nu blir det liksom ytterligare en sak i "borde ta itu med" jämte jobbansökningar, husunderhåll och allt vad det nu är.

Oj, det här hade jag inte tänkt prata om i den här tråden faktiskt...men det är väl kanske bra.

pb - här pratar vi om allt! Och speciellt om sånt som vi annars aldrig pratar om men som vi borde diskutera. Jag själv tycker och tror det är viktigt med ömhet och närhet så jag hoppas ni har det trots att själva sexlivet har gått i stå.

Tinga - skrev till min pappa (Skype) imorse men har ännu inte fått något svar . Jag har inte pratat med honom på några veckor då vi varit borta på helgerna .. och det är främst då vi pratar. Skulle vilja ha kontakt med honom innan vi åker då han har varit dålig (i foten).

PB - jag kan bara instämma med Lappis; inga ämnen är tabu här. Det här med antalet gånger man har sex under en viss tidsperiod är ju egentligen inte relevant, utan det är ju huruvida de två parterna är nöjda med det som är det viktiga. Sen förstår jag ju att sex på kommando inte är någon höjdare (har ju själv varit där), men det är såklart jobbigt om man i många år känner sig missnöjd med hur sexlivet är. Att det är bättre i vissa perioder och sämre i andra är ju bara naturligt för alla par, eftersom även livet i allmänhet går upp och ner. Kram på dig!

Är här lite i bakgrunden & försöker läsa lite av det ni skriver, men Tinga, en sån hundvagn såg jag i i Central Park i NYC :-d En blåhårig tant med rosa sulky med en hund i - tror att jag lyckades fånga det på bild faktist!

Hmmm, sex, jag är glad om vi får till det ett par ggr i månaden & vi är båda OK med det. Nu när jag är gravid igen, så är jag lite mer pilsk & det kan bli lite oftare, men jag tror inte vi vinner några tävlingar i frekvens precis... Fast det brukar bli bra när det väl blir av!! Det som känns skönt nu ism denna graviditeten är att vi liksom redan vet att det kommer att bli otroligt sällsynt de första månaderna (total torrläggning...) efter nya bebisen kommit & det är inget kontroversiellt liksom... Been there, done that, typ Inget att stressa upp sig för, känns skönt på ngt sätt.

PB förresten, har lite lite tankar (sen typ igår) på att åka östkusten ner efter Sthlm - ev ngt åt Söderköping, Västervik, Kalmar-hållet & via Småland hem. Det är inte alls säkert att det verkligen blir så, men OM vi är i krokarna, får vi kika förbi er på en kaffe?
Ska bara övertala mannen också, i så fall, men det borde gå, tycker jag.

Fyyy, vad jag längtar efter semestern nu. Idag är jag alldeles otroligt trött, men jag får skylla mig själv att jag slarvar med sömnen & A kom också alldeles på tok för sent i säng igår, så det kändes som om det var krig i morse för att över huvudtaget komma iväg till dagmamman. Vissa straffar gud men en gång som det heter...
GUD, vilken supermorsa man känner sig som ibland... NOT!
Vi var förbi med en sommar-/krya-på-dig-present till vår ordinarie dagmamma igår & fastnade där med hela den goa familjen i flera timmar. Amanda var alldeles salig över att få vara där, senaste månaden har hon ju knappt varit där alls. Först var vi på semester, sen vattkoppor, sen var de på semester & nu är dagmamman nyopererad. Så vui hade inte hjärta att gå hem, hon hade ju så himla roligt & vi hade desutom kanontrevligt vi med

Nyfiken fråga förresten - ni som är hemma med tvåan, hur många timmar har ni egentligen era barn på dagis i veckan - tycker det verkar som om ni kör heldagar & "glassar runt" på nästan samma vis som när ni var hemma med första barnet?
Här är det max 15 h i veckan, fem timmar upppdelat på tre dagar nämligen. Verkar vara olika?

Äsch, måste jobba lite till...

Förresten - hjärnsläpp - HATTIS! Grattis till plusset! Vad kul!

Porchez, vilket ärkepucko till kille!

Lappis, jag tycker också det är viktigt med ömhet och närhet och jag tror att den största utmaningen i vårt förhållande är att min sambo inte haft en uppväxt där det varit något man visat/fått i någon vidare utsträckning. Jag tycker dessutom att det är där ens sexliv liksom börjar. Det är liksom inte bara att trycka på "On" när man väl lagt sig om allt som borde funnits där innan inte varit med på kartan. Som att inte bara sleva i sig sin mat med blicken i tallriken eller i en tidning för att sedan bara glo på tv utan att pratas vid.
Och att jobba mycket extra, så man är precis slut när man väl är ledig, och sådana val, har också ett pris. Då är man inte så tillgänglig för någon annan. Vare sig när man är på jobbet-eller när man kommer hem.

Det finns många faktorer, min vikt och trivseln med den egna kroppen, sambons jobb och hur hans umör blir av det stället..och IVF:erna... och jag tror att när allt kommer omkring så är vi nog inte så ensamma, om man väl visste hur "de flesta" har det därhemma.

Men det finns helt klart utvecklingspotential här.

Lappis - det där låter precis som den galne japanska VD'n på det japanska företaget jag jobbade för tio år sen Han jobbade inte där när jag blev anställd, emn kom ett halvår senare & fyra-fem månader senare hade 75% av ledningsgruppen sagt upp sig (inkl undertekcnad). Men han var nog galen på riktigt, inte bara japan Måste varit ngn straffkommendering att komma till en firma i ett skittrist industriområde i Gbg...!

pb - ja, man måste jobba på det. Igår när vi gick och la oss så var det liksom "bestämt" att vi skulle ha det trevligt ... annars tror jag det hade blivit som vanligt. Puss, puss och godnatt!

Men vi är alltid "ömma" mot varandra även i vanliga fall. Pussar alltid hejdå, hej osv och håller i hand, kramas, myser. Skulle jag inte få det så skulle jag dö en bit varje dag och tillslut leta upp någon annan.